Sida 65
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 6.
(58O.)
STOCKHOLM, 8 FEBRUARI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., Va år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Mtiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm: tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspriss
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser) Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2, ö o kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
12: e årgången.
Känner Ni
någon lärare, lärarinna eller skojvän, som ännu ej prenumererat på
(Svensk féäraretidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
så försumma ej att snarast möjligt visa honom eller henne tidningen och omtala fördelarna af att för egen rakning hålla sig med densamma.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,so hr. för helt år, 2 hr. för halft år och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare ialla delar af riket.-Läses af omkring WflOO lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - Ar allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Gratis
erhålla Svensk Läraretidnings samtliga prenumeranter för 1893 ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten.
Fortsättningen
på med. d:r A. E- Goldkuhls artikelserie
Om det sanitära tillståndet inom Sveriges folkskollärarekår
jämte några för kåren nödiga hälsoregler
inflyter i början af 1893 års årgång,
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt I
12:e årgången*
Om det sanitära tillståndet inom Sveriges folkskollärarekår
jämte några för denna kår nödiga hälsoregler. Af d:r A. E. Goldkuhl.
4.
Ehuru de i näst föregående artikel* uppenbarade hygieniska brister själfmant gifva anledning till betraktelser, hvilka ej äro smickrande för vårt folkskoleväsen, måste dock å andra sidan erinras, att det ej är mer än 50 år sedan folkskolestadgan kom till stånd, och att vår folkskola således är en jämförelsevis ny inrättning. Och när våra högre läroverk med sina sekelgamla anor först på den senaste tiden börjat lyssna till hygienens fordringar, bör man ej heller misströsta om folkskolan utan våga hoppas, att äfven hon skall gå en ljusare framtid till mötes.
Men att detta ej kan gå fort, ligger i sakens egen natur. En skola** stampas ej fram ur marken. Jordmånen måste först beredas. Det största hindret för folkskolans sunda utveckling är också enligt mitt förmenande att söka däri, att man drifvit henne fram med stormsteg, därvid förgätande, att det ej är ett hastverk att omdana ett helt folk och dess föreställningar.
Det synes nästan, som om man vid uppställandet af fordran på skoltvång utgått från den föreställningen, att det är skolornas och skolbarnens mängd, som är det viktigaste i skolväsendet; liksom man synes hafva tagit för gifvet, att det uppväxande släktet måste blifva desto upplystare och i alla afseenden bättre människor och med-
* Svensk Läraretidning n:r 2. ** Med skola förstår jag här ej själfva skolhuset utan en allmän uppfostringsanstalt, som endast afser det uppväxande släktets förädling och nytta. Därför måste ock allt, som motverkar detta mål eller på något sätt kan skada lärjungen, hållas fjärran därifrån.
borgare, ju mera som läses i skolorna och på ju kortare tid skolans fordringar inhämtas.
Man har dock härvid förbisett det viktigaste vid all uppfostran eller att människan utgör en sammanfattning af både kropp, själ och ande, och att den uppfostringsmetod, som icke tillgodoser alla människans förmögenheter utan gynnar den ena på de andras bekostnad, blir hvad man kallar ensidig och den sämsta af alla metoder. »Ett förläst folk är det sämsta af alla», sade ock till mig en gång en upplyst lärare och präst. Men det synes nästan, som om svenska nationen nu sträfvade till detta mål. Vid själfständighet och individualitet kan nutidens skola ej fästa något afseende. Alla barn skola formas efter samma schablon och det förnämsta mönstret utgöres af minnesläxor, ju flera och större, desto bättre. *
Men hvad skall man göra härvid? Detta är sannerligen ej lätt att säga och ännu svårare att utföra. Att i en hast byta om skolmetod är ej rådligt och dessutom omöjligt. Men man kunde småningom lossa på de allt för hårdt åtdragna tyglarna och mot vissa garantier gifva lärarne större frihet i uppfostrings- och undervisningsväg. Sålunda kunde man hoppas, att allt flera af dessa med tiden blefve medvetna af sitt lärarevärde och ej, såsom nu, kände sig drifna framåt utan rast eller rö, liksom jäktade med slafpiska.
Vidare borde hygienens fordringar på renlighet, uppvärmning och luftväxling i skolan ställas i främsta rummet. Därjämte borde hvarje skola förses med ett tillräckligt stort, rent och med eldstad och öfriga förnödenheter utrustadt samlings- och afklädningsrum. Hvarje morgon borde läraren anställa mönstring med skolbarnen och på alla sätt söka förmå dem till iakttagande af renlighet. För detta ändamål
