Sida 557
VECKOBLAD FÖR, bARARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 45 (A). (619.)
STOCKHOLM, 8 NOVEMBER 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris;
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., A/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 60 O O.
Xaösxmmmer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag
An nonspriss
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för all
inkomma i veckans nummer
^_ Svensk Läraretidning utgifves i dag i två nummer A och. B, det sistnämda innehållande ett tillkännagifvande om Jultomten, Skolbarnens jultidning.
Med dagens nummer fö/jer dessutom en bilaga angående Folkskolans koralpsalmbok, utgifven af organisten och folkskolläraren N. E. Anjou.
INTu
är tiden inne
för hvarje lärare, lärarinna och skolvän,
som icke för närvarande håller Svensk
Läraretidning, att med endast
f^ l kr. 25 öre ~W
på närmaste postanstalt prenumerera på
Läraretidnin
för tiden från l oktober till årets slut.
SMy* De af våra prenumeranter, som funnit sig belåtna med tidningen, kunna visa sin erkänsla genom att för sina kamrater framhålla Svensk Läraretidning och förmå dem att taga tidningen på prof under årets sista kvartal.
Svensk Läraretidning: är Sveriges största och mest spridda skol.blad. Svensk Läraretidning* är allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan, Svensk Läraretidning meddelar porträtt af framstående skolmän i regeln en gång i månaden, Svensk Läraretidning mottager fortfarande prenumeration från årets början. Pris: 3 kr, 50öre,
Den kvinnliga folkhögskolan.
Att skildra den kvinnliga folkhögskolans syfte, egendomlighet och arbetssätt är i det stora hela att repetera, hvad som blifvit sagdt och skrifvet om den manliga.
På åtminstone ett ställe i Danmark (As-kovs udvidede .Höjskole på Jylland)-och nästan öfver allt i Finland äro folkhögskolorna samskolor. Ynglingens och flickans kunskapstörst tillgodoses på samma gång, med stor besparing af lärarekrafter, tid och penningar och sannolikt med lika stor behållning för ungdomen sorn i de skilda skolorna. Flickorna sy, sticka och väfva, medan Ynglingarne sysselsätta sig med fältmätning, ritning, träslöjd o. d. Ett och annat ämne läses särskildt för flickorna, kanske äfven för de unga männen, men flertalet lektioner äro gemensamma.
Men det är ju egentligen blott i det land (Finland), som senast upptagit folkhögskoleidén, man genomfört densamma såsom samskola. Denna skolform tillhör den nya tiden och har sitt egentliga hemland i nya världen, om än folkskolorna för barn varit och ännu äro samskolor i vårt land.
Folkhögskolan upprättades först för endast manliga elever, sedan anordnades särskilda kurser för kvinnorna eller ock helt och hållet själfständiga kvinnliga skolor, och först i det tredje utvecklingsstadiet uppkommo samskolor, hvilka icke äro lätt att anordna i de land, där folkhögskolorna från början arbetat med skilda kurser för män och kvinnor.
Den originelle och förträfflige ungdomsläraren Kristen Köld på Fyen (död 1870), hvilken är den, som gifvit Grundtvigs folk-högskoletarike en form, lämpad för folkets lefnadssätt och villkor, är äfven den, som först upprättade kvinnlig kurs, En af hans elever frågade honom, om icke äfven hans käresta kunde få deltaga i undervisningen,
hvartill Köld svarade, att då ordnade han hellre en särskild skola för flickor. En bondhustru från Fyen, som besökt Kölds vinterskola, hade äfven den tanken, att skolan borde blifva tillgänglig för kvinnor och förde den fram till Grundtvig, som gillade densamma. Och därmed börjar den kvinnliga skolans historia. Köld inrättade en trenne månaders sommarkurs för kvinnor, och hans exempel följdes snart öfver hela Danmark.
I närvarande stund äro vid det öfvervägande flertalet af Danmarks omkring 70 folkhögskolor inrättade sommarskolor för kvinnor. Af de 5,000 elever, som årligen genomgå de danska folkhögskolorna, är en ganska stor procent kvinnor (år 1883-84: 2,899 män och 1,595 eller närmare 36 % kvinnor enligt officiell uppgift). *
Det var år 1869 idén om kvinnliga folkhögskolor började realiseras i Sverige. Änkefru Fredrika Paijkull öppnade då en kvinnlig vinterskola å Samuelsberg i Östergötland - efter hvad vi tro oss veta, till följd af en önskan, som hennes make, geologen och folkskoleinspektören G. V. Paijkull, på dödsbädden uttalat - men nedlade den åter efter tre ä fyra kurser. Hon flyttade sedan sin verksamhet till Helsingborg, där hon under sju vintrar förestod den folkhögskola för kvinnor, som öppnades därstädes hösten 1873 och nedlades 1880. 1875 inrättades äfven i Landskrona en själfständig kvinnlig folkhögskola med undervisning under vinterhalfåret, men äfven denna nedlade sin verksamhet 1880, och sedan dess hafva kvinnliga folkhögskolor i Sverige existerat endast i samband med förut upprättade manliga skolor.
Den första kvinnliga kursen af denna art var planlagd vid Hvilans skola för sommaren 1869, men emedan föreståndaren denna sommar var stadd på resor, kunde saken ej bedrifvas nog kraftigt, ett
