Sida 554
1893-11-08
546
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 45
fåtal elever anmälde sig, och man inställde planen tills vidare. Ortens befolkning var ej heller färdig att upptaga den tanken, att vuxna flickor kunde behöfva lära något annat än praktiska arbeten, hvilket framgår af det svar, som en husmoder gaf föreståndaren, då han föreslog, att dottren skulle besöka skolan: »Åh nej, inte skall hon det - hon blir väl giften gång», och åt påståendet, att just därför borde hon komma i skolan, skakade hon blott på hufvudet.
Men det gick här som i Danmark. Sedan vinterskolan pågått några år, började de unga männen allt emellanåt fråga, om ej en kurs kunde inrättas äfven för flickor, och 1873 på våren beslöt styrelsen i samråd med föreståndaren, som nu i sitt hem ägde en kvinnlig medarbetare, att samma år i maj öppna en folkhögskola för flickor, afsedd att pågå i tre månader. Detta på egen risk, och äfven om så få elever skulle anmäla sig, »att vi själfva måste gå i skolan för att fylla några platser i salen», som det skämtsamt yttrades på styrelsemötet. Men skolans frimodiga styrelse behöfde ej gå i skola den gången. 26 unga flickor anmälde sig, de flesta från närmaste grannskapet, alla utom en från Skåne, och det syntes oss en fager syn, då i den vackra skolsalen flickorna nu intagit lärjungeplatserna. Oaktadt ganska strängt arbete, försvann denna sommar som en glad dröm för både elever och lärare.
Med undantag af sommaren 1874, då skolan till följd af vådeld saknade lokal, har sedan dess flickskolan pågått alla somrar och har under sistlidne sommar af-slutat sin 20:e kurs.
Nästa kvinnliga sommarskola inrättades 1878 i Dillströmska skolan på Tjörn, och sedan dess hafva flera dylika kurser anordnats, så att för närvarande finnas tolf kvinnliga folkhögskolor nämligen:.
Hvilans, upprättad år........................ 1873
Billströmska skolan på Tjörn............... 1878
Norra Kalmar läns___....._..........._....... 1879
Örebro läns (en tid nedlagd) ............... 1880
Göteborgs och Bohus läns i Grebbestad 1881
Västmanlands läns i Tärna.................. 1881
Dalarnes å Fornby............................... 1882
Östergötlands läns i Lunnevad............ 1883
Gäfleborgs läns.................................. 1888
Skurups i Skåne.................................. 1890
Skaraborgs läns .:............................... 1890
Värmlands läns................................. 1892
Det årliga elevantalet plägar uppgå till omkring 250 å 300.
De kvinnliga skolorna äro i ekonomiskt hänseende organiserade i likhet med de manliga och stå väl öfverallt ..u&der samma styrelse samt erhålla, sedan de väl kommit i arbete, understöd af stat, landsting och hushållningssällskap, eller åtminstone af någon af dessa myndigheter. Obemedlade elever kunna, liksom de manliga, erhålla statsunderstöd, och frielevs-platser finnas, som befria Trån kursafgiften. Denna är olika vid olika skolor; högst 36 kronor men också mycket lägre, såsom vid någon skola 15 kr. eller därunder. På några skolor finnas bonfngsrum för en del elever till billigt pris, de öfriga få hyra rum hos närboende familjer och medföra
vanligen från hemmet sin föda, som de själfva tillaga. På ett och annat ställe finnes äfven mathållning nära skolan, där de, som så önska, kunna erhålla hel kost.
#
Då folkhögskolan för män sätter såsom sitt mål - korteligen sagdt - »att utbilda unga män af landtbruksklassen till insiktsfulla medborgare,» så kan man säga alldeles detsamma om den kvinnliga skolan. Det är goda medborgarinnor den vill hjälpa till att utbilda. Men om än flertalet elever äro döttrar af landtman, komma dock till sommarskolorna flickor af många andra samhällsklasser, t. ex. tjänstflickor, döttrar af ämbetsmän och handtverkare, lärarinnor - och vanligen trifvas de väl tillsamman.
Undervisningsämnen äro liksom i vinterskolan: modersmålet, räkning, skrifning och bokföring, geografi och historia, naturlära, hälsolära, sång och läsning af vald litteratur. Därtill kommer väl i de flesta skolor lektioner i hushållslära i sammanhang med vissa delar af naturläran, såsom fysik och kemi, och satt i förbindelse med Hälsolära, hvarmed den så nära samnian-hänger.
I alla svenska folkhögskolor intager slöjdundervisningen ett icke ringa rum, ja, vida större, än man från början tänkt sig. Men här gällde det för skolan att gå till mötes elevernas önskningar och att på samma gång underordna äfven handarbetet skolans egentliga mål. Detta sker därigenom, att vid slöjdundervisningen vissa bestämda principer följas. Sedan eleverna visat godkänd färdighet i linnesömnad, lagning och stickning, få de äfven, när de så önska, undervisning i vissa arter af prydnadsslöjd, hvarvid dock fasthålles fordran på, att alla i skolan utförda arbeten skola vara »ändamålsenliga, prydliga och varaktiga». Dessa grundsatser tror jag följas i de allra flesta svenska folkhögskolor.
Bland prydnadsslöjden intaga knyppling och gammaldags konstväfnad i flera skolor ett framstående rum. Här vid Hvilan följes numera den ordning, att sedan »sömduken» väl kommit i gång, tillklippas af eleverna själfva efter lärarinnans diktamen och ritning på svarta taflan tvänne linneplagg, som de måste sy färdiga, innan de få öfvergå till prydnadsslöjd. Från katedern föreläses om slöjdens betydelse ur pedagogisk, nationell och ekonomisk synpunkt, om färgsammansättning i sammanhang med läran om ljuset och ögats byggnad, om villkoren för ett godt handarbete, om mönster m. m. - allt ägnadt att lära eleverna tänka öfver äfven detta ämne och hämta lärdomar därutur, att bilda deras smak och omdöme på detta område.
Vissa grundsanningar, som måste verk-Jiggöras i ett människolif, om det skall motsvara sitt höga ändamål, återkomma ständigt och jämt i folkhögskolans undervisning, i alla former och hämtade eller så att säga framdragna ur alla ämnen. Sådana äro: att vårt mål på jorden är uppfostran för ett högre lif; att vi måste lära värdera och offra något för vår fäderneärfda frihet, enär intet folk kan utveckla
sig eller nå sin historiska uppgift utan frihet; att vi böra värdera arbetet rätt och lära inse, att allt arbete behöfves och sålunda intet arbete är ringa; att ingen lefver ensam i världen, utan är en länk i kedjan, ett hjul i mekanismen, som ej kan svika utan att saknas o. s. v.
Att historien gifver sådana lärdomar, är lätt insedt, men geografien med sin statistik och tillfälle till jämförelse med andra länders lefnadssätt och arbete är härvidlag en god läromästare. Mekaniken med sitt tal om tröghet, energi, jämvikt, lutande plan, häfstänger m. m.; värmeläran, där förhållandet mellan värme och kraft så osökt för tanken på kunskapers och känslors omsättning i verksamhet; läran om människokroppens byggnad, där cellernas, individernas lif och hälsa för kroppen = samhället är af så stor betydelse, och där läran om muskler och nerver osökt föra in på uppfostrans område; ja snart sagdt alla undervisningsämnen kunna ägna sig att gifva, utom faktisk upplysning i ämnet, ledning för tanken till högre sanningar.
Det är på detta sätt folkhögskolan under sin allt för korta lärotid söker väcka de unga kvinnorna till medvetandet, att de äro medborgarinnor. Och icke minst framhålles, hvad de kunna uträtta såsom husmödrar, tjänarinnor, uppfostrarinnor, med ett ord som kvinnor, hvilkas inflytande på männen och i hemmen är större, än mången fattar, och hvilkas ansvar därför är stort. Det är i hemmen man skall söka frukterna af barnskolans och ungdomsskolans arbete, och om man också ej kan våga hoppas så särdeles mycket af den senares korta verksamhet, så är det dock en glädjande erfarenhet, att i många af de tusen hemmen spåras verkningarna af de lärdomar, där hämtats eller återväckts i medvetandet.
Det ansträngande och allvarliga arbetet i folkhögskolan att följa med och uppfatta föredragen, att utföra uppgifter i räkning och skrifning m. m. som lärarne fordra af eleverna, att läsa de läroböcker, man hänvisar till, motväges af den uppfriskande sången, som ofta ljuder mellan arbetstimmarna, och hvilken efter någon tids öfning alltid klingar så vacker och gripande, af handarbetet, som eleverna betrakta som ett nöje, liksom uppläsningen af valda dikter, berättelser och sagor; af lekar och rörelse i fria luften och slutligen af en timmes daglig gymnastik, där sådan kunnat anordnas. Gemensamma utflykter i skog och mark höra äfven till åtskilliga skolors sommarnöjen, och man kan säkert med sanning påstå, att sommarkursen är för de allra flesta elever en glad och oförgätlig tid, som lämnar god behållning. Fastän lärarne och lärarinnorna vanligen i ännu högre grad än eleverna arbeta för »högtryck» under denna korta lärotid, är det alltid med vemod de se afskedsstunden nalkas och med en hjärtlig önskan att terminen skulle varit längre.
Många vänskapsband knytas under dessa ljusa sommardagar såväl som under vin-
Källa: Project Runeberg ·