Sida 29
VECKOBLAD FÖf^, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 3.
(577.)
STOCKHOLM, 18 JANUARI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
|i Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 6O 00.
Tryckt hos Gernandts Boktr.-Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm, tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
En folkskolans Välgörare.
flutet af 1850-talet och början af 1860-talet utgöra i många afseenden det vackraste skedet i svenska folkskolans hittills genomgångna utvecklingshistoria.
Den 1842 lagstadgade folkskolan befann sig i allmänhet på en ytterst låg ståndpunkt, och någon om sin ställning och sitt mål klart medveten lärarekår hade ännu ej hunnit spira upp. Att den späda plantan detta oaktadt kunde skjuta fart, berodde i väsentlig mån därpå, att hon utanför sig, hos tidens ledande stånd, den högre medelklassen, fann en lifsluft af varm sympati, af ideell hänförelse för folkupplysningens sak såsom en af de största och heligaste bland alla. Denna stämning, som väckts hufvudsakligen genom den ädle Torsten Rudenschölds sträfvanden, utbredde sig icke allenast till ordets män (Siljeström, Hedlund, Eneroth m. fi.) utan ock till förmögenhetens. Folkundervisningen fick sina mecenater likasom förut vetenskapen och konsten.
Den noblaste typen för folkundervisningens mecenater i vårt land är den man, hvars drag här bredvid finnas återgifna: brukspatronen Hjalmar Petré. Målet för hans lefnads verksamhet har varit att visa^ »att man ej längre söker kvarhålla folket uti okunnighet och råhet för att dess bättre kunna draga fördel af dess maskinmässiga arbetskraft», samt »att de förmögnare klasserna, långt ifrån att såsom tillförene ensamma vilja njuta fördelen af en vårdad uppfostran och bildning, erfara ett oemotståndligt behof att erbjuda sina obemedlade bröder vetandets lycka och frukter», Och genom sina gärningar har han ådagalagt, att dessa hans egna ord åtminstone med afseende på honom själf varit ren, osmyckad sanning.
HJALMAR PETRÉ.
Hjalmar Petré är född 1832. Fadern var brukspatronen Tore Petré, känd såsom frisinnad politiker och ledare af oppositionen inom borgareståndet, men därjämte äfven såsom nitisk folkskolevän*. Efter hans död 1853 öfvergingo de stora Ham-marby-Hoforsverken, belägna hufvudsakligen inom Ofvansjö och Torsåkers socknar i Gestrikland, till ett bolag, bestående af hans arfvingar, och den yngste af hans söner, Hjalmar, blef det nya bolagets disponent.
Vid denna tid var det som Torsten Rudenschöld började sina epokgörande Skolresor. Hans själsfrände Hjalmar Petré var den förste, hos hvilken han i någon större omfattning fick genomföra sina planer. Under juni och juli 1854 vistades Rudenschöld på Hofors för att omdana skolorna, och följande årets sommar uppehöll han sig för samma^ ändamål på Hammarby. Lan-kastersystemet utbyttes mot det Rudenschöldska, enligt hvilket undervisningen fördelades på två stadier: ett lägre (rotskolorna) och ett högre (elitskolan), l samband härmed anordnades slöjdundervisning för flickorna samt lånebibliotek för de äldre.
Hjalmar Petré hade hoppats, att de vid Hammarby bruk införda förbättringarna skulle vinna efterföljd inom hela Ofvansjö socken. Men detta motsatte sig prästerskapet; det skulle bli alldeles för dyrt, hette det. För att undanrödja detta hinder donerade då Petré den 17 januari 1861 till Ofvansjö socknemän 18,000 kronor för uppbyggande af fem skolhus samt förband sig dessutom att med 1,650 kronor årligen bidraga till lärarnes aflöning, allt mot villkor att Rudenschölds system skulle antagas och en högre folkskola inrättas,
* Se »Minnesblad vid svenska folkskolans 50-års-jubileum», utgifvet af Svensk Läraretidning ss. 6, 12.
