Sida 401
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 33.
STOCKHOLM, 16 AUGUSTI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3^50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., Vi år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje linset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
!J Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
AUm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduna Tryckeri Aktiebolag, Stockholm
Lösnummer
", 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm: tidningskontoret Gnst. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Anno nspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelse!1). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
Allmänna folkskolläraremötet.
Deltagarnes antal.
Elfte allmänna svenska folkskolläraremötet, som hölls i Göteborg den 9-11 augusti, räknade 1,594 deltagare - således näst Stockholmsmötet 1888 det största antal, som förekommit vid något allmänt svenskt folkskolläraremöte.
Mötets öppnande.
Mötesdeltagarne samlades först i domkyrkan, där kyrkoherden Nils Sandblad predikade öfver apostelns ord: »Växen i nåden och vår Herres Jesu Kristi kunskap!»
Därpå öppnades själfva mötet i Betlehemskyrkan af bestyreisens ordförande, folkskoleinspektören J. M. Ambrosius, som redogjorde för mötets tillkomst m. m.
Enhälligt valdes till mötets ordförande professorn Ernst Carlson och till mötets sekreterare folkskolläraren Joh. Ohlander. Bestyreisens förslag till program godkändes, i följd hvaraf som mötets vice ordförande fungerade d:r J. M. Ambrosius, pastor A. F. Skoglund och folkskoleinspektören /. A. Vallin samt såsom afdelningsordförande fröken Eva Rodhe, folkskollärarne Al fr. Dalin, Fridtjuv Berg, Nils Lundahl och A. O. Johansson samt redaktör E. Hammarlund. (Öfriga funktionärer finnas uppräknade i n:r 31.)
Förhandlingarna
försiggingo i full öfverensstämmelse med det förut kungjorda programmet. Samtliga 15 frågor medhunnos, och beslut fattades i alla frågorna. För besluten redogöres här nedan. Utom de 15 öfverläggnings-ämnena förekommo två föredrag, nämligen af d:r J. M. Ambrosius om viljans uppfostran och af fröken Eva Rodhe om skolkök.
Mötets beslut.
a) Vid de allmänna sammanträdena.
Första frågan, om inlärandet i minnet vid religionsundervisningen, besvarades på förslag af inledaren, förste läraren J. O. Söderberg, sålunda:
1. Inpräglandet i minnet vid religionsundervisningen är af en väsentlig betydelse, för så vidt därmed afses att bevara de inhämtade kunskaperna såsom en själens disponibla besittning och därigenom betrygga deras fruktbargörande för det inre lifvets fortgående utveckling så väl i intellektuellt som i etiskt och religiöst hänseende.
2. Huru långt inpräglandet i minnet bör utsträckas, beror på i hvad mån själfva förfaringssättet därvid är ägnadt att tjäna religionsundervisningens ändamål. Med afseende härpå framställas följande satser:
a) Det enbart mekaniska inpräglandet i minnet - genom idkeligt återupprepande af det språkliga uttrycket - är förkastligt, emedan icke blott religionsundervisningens hufvudändamål därigenom förfelas, utan äfven detta läroämnes stora betydelse såsom formellt bildningsmedel går förlorad.
b) Det mekaniska inpräglandet i minnet är likaledes förkastligt, då det sättes i spetsen såsom det första momentet vid inhämtandet, emedan det minskar intresset och därigenom äfven lifligheten i uppfattningen vid den efterföljande utredningen af tankeinnehållet, samt emedan det tillika ställer sig i vägen för, att de religiösa sanningarna med sin fulla kraft träffa barnen i deras innersta känslo- och vil-
jelif.
c) Det viktigaste inpräglingsförfarandet är det tankemässiga repeterandet, hvilket åstadkommer ett upplifvande af de inhämtade kunskaperna och ett förnyande af de känslo- och viljerörelser, som väcktes till lif i barnets själ genom en förutgången åskådlig, följdriktig och logiskt utvecklande undervisning.
d) Det ordagranna inpräglandet i minnet bör förekomma endast vid sådana delar af kunskapsstoffet, vid hvilka det ligger särskild vikt på, att innehållet är bundet vid en bestämd språklig framställning, samt endast såsom slutmomentet vid undervisningen.
Andra frågan, om motverkande af osedlighet och råhet hos ungdomen, inleddes af skolföreståndaren B. C. Rodhe, och erhöll på hans förslag följande svar:
I detta afseende bör iakttagas:
1) att så långt görligt är söka skydda ungdomen för tvetydigt och dåligt sällskap;
2) att genom allvarlig, etisk religionsundervisning redan från tidiga år söka inplanta hos barnet insikt om:
dels den synd, hvartill de göra sig skyldiga, som öfva svordom och Guds namns missbruk, och de straffdomar, som Guds ord uttalar öfver dem,
dels det råa samt för det kristliga och estetiska sinnet anstötliga och osköna, som därvid gör sig gällande,
dels det falska i den så ofta, särskildt hos gossar, rådande föreställningen, att råa och oanständiga åtbörder i förening med svordomar och Guds namns missbruk ådagalägga mod och karlavulenhet, då de i själfva verket icke äro annat än bevis på vanvårdad uppfostran, ogudaktighet och bristande själftukt;
3) att genom lagstiftningen verksamt skydd åstadkommes mot till sinnlighet eggande framställningar i ord och bild, och att däremot tillfällen i möjligaste mån beredas till god och förädlande läsning samt beskådande af ideellt sköna konstverk;
4) att genom gymnastik, slöjd och sporrande nyttig verksamhet öfver hufvud söka dämpa och afleda de sinnliga eggelsernas makt;
5) att genom bildande af ungdomsföreningar, hvilkas medlemmar själfva iakttaga sedlig tukt i allmänhet och särskildt afhållsamhet från svordomar och Guds namns missbruk samt äfven inverka på andra i samma syfte, söka åstadkomma en kraftig opinion mot de gängse yttringarna af osedligbet och råhet;
6) att ungdomens vårdare med all flit genom lära och föredöme bemöda sig om att inplanta kärlek till sedlig renhet i ord och skick: särskildt borde sådana angelägenheter bli föremål för gemensam öfverläggning jid möten mellan lärare samt föräldrar och målsmän.
Tredje frågan, om kroppsaga i skolan, hade till inledare direktör Otto Salomon. Det af honom framställda förslaget till uttalande godkändes med ett par af d:r I. A. Lyttkens föreslagna ändringar, hvarigenom resolutionen erhöll denna lydelse:
1. Då den grundläggande skolan framför allt bör verka uppfostrande, måste dess lärare i de fall, där mildare medel visat sig otillräckliga, såsom yttersta åtgärd tillgripa användandet äfven af kroppslig aga.
