Sida 413
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OC|H SKOLVÄNNER.
N:r 34.
STOCKHOLM, 23 AUGUSTI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje hnset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Trätfas säkrast 10-11 f. m.
.Allm. tel. 6O 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
'hvarje onsdags förmiddag.
A n nonspriss
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser).. Födelse-, förlofning^- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,5o kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6'e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Allmänna folkskolläraremötet.
Tre tal vid Slottsskogsfesten,
Af de många tal, som höllos vid första dagens fest i den vackra Slottsskogen, återgifva vi här nedan de tre, hvilka till-drogo sig största uppmårksamhetétir '
Efter det folksången »Du gamla, du friska» gemensamt afsjungits, framträdde mötets ordförande, professor Ernst Carlson, och höll följande tal för
konung oeh fosterland.
Öfverallt där svenska män och svenska kvinnor från olika delar af landet mötas för att rådslå om allmänna angelägenheter eller fira gemensamma fester, där plägar första tanken ägnas konung och fosterland. Det är gammal god svenskmannased, och jag menar, att vi, som hvar i sin stad fått oss förelagdt att bryta en teg i den fosterländska odlingens tjänst, ha alldeles särskilda skäl, som mana oss att följa den gamla seden.
När jag här i sommarkvällens stilla frid blickar omkring mig på denna talrikt samlade krets af arbetare på folkskolans vida fält från skilda bygder, då är det som kände jag fosterlandets pulsar slå högre än eljest. Ty åt Eder, högt ärade lärare och lärarinnor vid den svenska folkskolan, har fosterlandet anförtrott något af det dyrbaraste och bästa det äger, nämligen de djupa leden af den uppväxande ungdomen, som en gång skall bära Sveriges öde på sina axlar. Det sätt, hvarpå I fullgören Eder skolgärning, skall i ej ringa mån inverka på gestaltningen af fosterlandets framtid, ty Eder tillkommer ej blott att undervisa folkets barn utan ock att af de unga dana goda karaktärer, att af dem fostra medborgare och medborgarinnor, som frukta Gud, älska fosterlandet och ära konungen. I sanning, ett högviktigt, ett ädelt och ansvarsfullt kall.
Folkskolan har ej minst i våra dagar, då en nationell väckelse tyckes genomströmma vårt folk, en stor fosterländsk mission att fylla. En viktig del af folkskolans undervisande och uppfostrande verksamhet måste det vara att göra våra barn till gpda svenskar, att hos dem väcka och underhålla en sann och brinnande fosterlandskärlek - icke en sådan, som gifver sig uttryck i braskande och larmande åthäfvor, men en sådan trofast och handlingskraftig kärlek, som en gång lifvade Engelbrekt och Vasarne, en sådan, som tände hänförelsens eld hos Geijer och Tegnér, en sådan, som förmår tusenden och åter tusenden att under hvardagslifvets enahanda i tysthet fullgöra sin medborgerliga plikt, framför allt en sådan som håller profvet i farans stund.
Detta är en tacksam uppgift för svenska lärare och lärarinnor. Ty ej är det svårt att värma barnahågen för vårt lands härliga natur, för vårt sköna och klangfulla språk, vår saga och sång, våra höga historiska minnen, vår fria författning, som hvilar på seklers häfd, vår ärorika, blågula fana, som borde svaja från hvarje folkskolehus, - med ett ord för allt, som innehålles i det enda ordet Sverige. Det fosterländska elementet i undervisningen måste vara en hjärtpunkt på hvarje folkskolas program, som är hvad den bör vara, en skola för folket och om folket. Ju bredare lager af nationen folkskolan kommer att omfatta - och det gör hon för hvarje dag alltmer - dess mer skall hon blifva ett fast värn för vår nationella odling. Ja, den tid stundar och är fast alla redan, att det med sanning kan sägas, att vår nationella själfständighet, om den en gång hotades, ligger inom den svenska folkskolans väggar väl så tryggad och säker som bakom de tjockaste fästningsmurar.
Med denna uppfattning af folkskolans fosterländska kallelse, hvilken jag tror vara
delad af alla närvarande, manar jag Eder att främst på vår fest i dag bringa en enkel men hjärtevarm hyllning åt det kära fosterlandet och dess främste representant, h. m:t konungen, i hvilken vi värdera ej blott en af samtidens mest upplyste monarker, utan äfven och ej minst en högsint främjare af allt, som kan kallas fredlig idrott och fosterländsk odling.
Ur svenska hjärtans djup, ett ljudligt lefve för kung och fosterland! *
Bestyreisens ordförande, folkskoleinspektör^! d:r J. M. Ambrosius, höll följande tal för
svenska folkskolan.
Den svenska folkskolan har växt upp från en ringa begynnelse och förkofrat sig till en stor och viktig samhällsinrättning.
De yttre förhållanden, under hvilka skolan verkar, hafva gestaltats allt gynnsammare. Det låga taket, det trånga, kvalmiga skolrummet är på de flesta ställen ett minne från en förgången tid. Undervisningen har utvecklats och fullkomnats. Folkskolan har därigenom vunnit ett alltjämt ökadt förtroende. Hon har icke förgäfves öppnat sin dörr för alla barn utan åtskillnad: hennes barnskara växer med hvart år. Hon omhuldas med den trägnaste omsorg af statsmyndigheterna och kommunerna, mångenstädes med dryga uppoffringar. Vi lefva i en skolans blomstringstid, som fyller vårt hjärta med glädje och låter oss hoppas på en framtid, som skall inlösa den närvarande tidens löften. Kunna vi då icke säga, att vi vid detta skolmöte hafva samlats till en glädjefest?
Då jag skall tala om folkskolan till en församling af lärare och lärarinnor, måste jag framför allt tala om det, som är för Eder det käraste: om barnen. Från de mångahanda bestyren, intressena och tankarna, som sträcka sig vida omkring, vän-
