Sida 265
VECKOBLAD FÖR, bÅRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 22.
STOCKHOLM, 31 MAJ 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi är 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., J/2 &r 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset |
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
|j Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Trädas säkrast 10-11 f m.
AUm. tel 60 O ö.
Lösnummer
å 10 Öre säljas å tidningens
byrå samt ä allm: tidningskon'
toret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonsprtss
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser): Födelse-, förlofniugs- och vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
Prenumeration
på
(Svensk Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
mottages fortfarande. Alla nummer från årets början kunna ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 8,50 kr. för helt år, 2 kr. för halft är och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket.-Läses af omkring 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - År allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat att innehålla en serie porträtt och artiklar med anledning af svenska folkhögskolans 25-års-jubileum instundande november månad.
Alla prenumeranter
för 1893 erhålla gratis ett häfte Sånger vid folkskolläraremöten
(ord och musik).
Kvartals- och h al f ars-pren um eran ter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt I
Folkskolans inflytande
på vårt folks sedlighet samt arbetshåg och arbetsduglighet.
Detta ämne var som bekant under fjoråret föremål för allmän behandling inom Sveriges allmänna folkskollärareförenings kretsar. I den nyligen utkomna årsskriften lämnas följande sammanfattning af frågans behandling.
Med hänsyn till de beskyllningar, som tid efter annan blifvit framkastade, att folkskolan skulle hafva utöfvat en ofördelaktig inverkan i afseende på vårt folks sedlighet samt arbetshåg och arbetsduglighet, fann centralstyrelsen lämpligt att under det år, då svenska folkskolans femtioårsfest firades, gifva folkskollärarekåren en särskild anledning att för sig själf och om möjligt äfven för andra söka klargöra den viktiga, gång på gång åter uppdykande frågan: Är folkskolans verksamhet af godo eller af ondp?
Det sade sig själft, att svaret på en fråga af denna innebörd hufvudsakligen måste erhålla karaktären af ett rent subjektivt omdöme. Det måste alltid blifva mycket vanskligt att kunna bedöma, dels hvilken grad af sedlighet, arbetshåg och arbetsduglighet den ur folkskolan utgångna generationen kan anses innehafva, dels huru kraftig och djupgående folkskoleundervisningens inverkan på densamma varit. Man kan visserligen i det förra afseendet nöja sig med att skilja mellan två grupper: a) de moraliskt förolyckade och b) de icke moraliskt förolyckade, samt i det senare afseendet likaledes mellan två grupper: 1) sådana, som begagnat sig af folkskolan så länge, att de verkligen kunna anses hafva stått under hennes uppfostrande inflytande, och 2) sådana, som afgått så tidigt, att de måste sägas hafva väsentligen undandragit sig nämda inflytande. Men att uppdraga gränserna mellan dessa olika grupper af forna folkskolelärjungar måste
tydligen blifva ytterst svårt och att sam-manbringa de för en jämförelse nödiga siffrorna i tillräcklig mängd rent af omöjligt, åtminstone för enskilda.
Icke desto mindre ansåg sig centralstyrelsen böra gifva sådana lärare eller kretsar, som därtill vore i tillfälle, en anvisning om upprättande af små statistiska öfversikter till belysning af folkskoleundervisningens inverkan på sedligheten samt arbetshågen och arbetsdugligheten. Det hade nämligen visat sig, att på de orter, där dylika undersökningar kunnat företagas, där hade resultatet varit ägnadt att kraftigt vederlägga de framkastade beskyllningarna och att ingifva lärarne tillit till de goda frukterna af folkskolans verksamhet.
Till följd häraf utsändes till kretsarna följande tvänne frågor:
1. Hvilken betydelse har den sedan 50 år tillbaka lagstadgade svenska folkskolan enligt erfarenhetens vittnesbörd visat sig hafva på vårt folk, särskildt med afseende på dess sedlighet samt arbetshåg och arbetsduglighet?
7 kretsar hafva af grannlagenhetsskäl ansett sig jäfviga att uttala något omdöme i denna fråga;
3 hafva ansett den för svår att besvara;
2 hafva trott sig kunna antaga, att folkskolans inflytande under det gångna halfseklet åtminstone ej varit skadligt;
130 hafva förklarat, att nämda inflytande enligt deras åsikt varit afgjordt fördelaktigt, flertalet under uttalande af att de gossar och flickor, hvilka regelbundet besökt skolan och gått sin kurs ut, nästan alltid blifvit ordentliga och dugliga människor, samt att det i alldeles öfvervägande grad varit bland de barn, hvilka först tillåtits att »skolka» och sedan att i förtid afbryta sin skolgång, som dagdrifveriets och brottets skaror rekryterats;
l krets, nämligen Daga, har ej velat bestämdt förneka, att folkskolans inflytande på vårt folks sedlighet samt arbetshåg ^och arbetsduglighet kunnat vara i någon mån menligt, enär det vore en grundad erfarenhet, att hvarje framsteg i intellektuellt afseende lämnade den
