Sida 653

N:r 52.

(626.)

STOCKHOLM, 28 DECEMBER 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris:

Vi år 3,,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2

kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet

inberäknadt).

Prenumerationen sker

såväl i landsorten som i Stockholm

å närmaste postanstalt.

Byrå:

Barnhusgatan 6 (tredje huset

från Drottninggatan), l tr.

Kontorstid: 10-1, 4-6.

Postadress:

Läraretidningen, Stockholm N.

Redaktör och ansvarig utgifvare:

EMIL HAMMARLUND.

Träffas säkrast 10-11 f. m.

AUm. tel 6O OO.

Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,

Lösnummer

ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm, tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:

hvarje onsdags förmiddag.

An nonspriss

25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser), Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr.

Annons bör vara inlämnad

senast måndag kl. 6 e. m. för att

inkomma i veckans nummer.

En folkskollärarekdrens förkämpe.

[tt vårt land äfven i andligt afseende ligger något afsides från kulturens stora brännpunkter och först sent nås af de från dem utgående rörelserna är en ofta om än ogärna hörd sanning. SäUan har denna blif- " r

vit på ett så slående sätt bekräftad som i fråga om den lifsgärning, hvilken här nedan skall i korta drag skildras.

Sedan mer än en mansålder tillbaka har folkskolläraren Fr. W. Dörpfeld varit en af den tyska folkskolans främste män, en af den tyska uppfostrings-litteraturens själfständigaste och lärorikaste författare. Och dock är det först i dr, kort före hans död, som ett af hans talrika arbeten blifvit öfversatt till vårt språk och hans namn kändt inom en större krets af vårt lands lärare och lärarinnor.

Af alla tecken att döma synes dock nu äfven hos oss jordmånen vara beredd för flera af de tankar, som han sökte förverkliga. Under sådana förhållanden har det synts lämpligt att i dag, två månader efter hans död, gifva Svensk Läraretidnings läsare den bortgångnes bild jämte en sammanträngd teckning af hvad han var och hvad han ville.

FREDRIK WILHELM DÖRPFELD.

Fredrik Wilhelm Dörpfeld var född i Wermelskirchen i nordvästra Renprovinsen den 8 mars 182é. Fadern arbetade såsom mästare i en närbelägen hammarsmedja. Han stod sig godt, ty dels var han särdeles skicklig i sitt yrke, dels ägde han äfven litet jord, hvaraf han hade någon inkomst. Den unge Dörpfeld växte därför upp i ett välbärgadt hem.

Farfadern var simpel bonde men en begåfvad och vetgirig man. Han läste i sina mognare år gärna naturvetenskapliga och historiska arbeten samt dessutom de då utkommande populärfilosofiska skrifterna af Kants skola. Jämte några likasinnade vänner hade han t. o. m. bildat ett slags studieförening, som allt emellanåt samlades i hans hus för att läsa och sedan utbyta tankar öfver det lästa. Detta fick sonsonen vara med om, och härifrån medförde han den böjelse för filosofisk forskning och ; k för studieförenmgar, som sedan

följde honom genom lifvet.

Pohlhausens enklassiga byskola, som han först besökte, var i alla afseenden under medelmåttan. Vid 11 års ålder hade han inhämtat hvad där bjöds och flyttades till folkskolan i Burg vid Wupper. Dess »förste lärare», vom Werth, var en synnerligen duglig och nitisk man, som förstod att egga sina lärjungar till eftertanke och själf-verksamhet. Då Dörpfeld vid 16 års ålder genomgått hans skola, hade han fattat den föresatsen att själf blifva folkskollärare.

För att bereda sig till inträde vid seminariet ingick han 184:0 i preparandskolan vid Fild strax utanför staden Mors. Den förestods af Fr. Ludv. Zahn. Denne var sedan 1832 Diesterwegs efterträdare såsom seminarierektor i Mors* och själfen framstående pedagog. Hans hufvudintresse låg åt religionsundervisningen, och han förstod äfven att intressera sina lärjungar härför. Af honom inhämtade Dörpfeld den stora pedagogiska grundsanningen, att undervisningens bildningsvärde ingalunda ligger i kunskapernas massa utan i arten af deras inhämtande, nämligen i deras verkliga införlifvande med föreställnings-, känslo- och viljelifvet,

* Se härom undertecknads lilla skrift »Folkbildnings-politikern Adolf Diesterweg. Ett hundraårsminne», Stockholm 1890.

Skannad sida 653