Sida 142
1893-03-22
142
SVENSK LÄRARETIDNING
N:r?2
dylik möjlighet gifves emellertid blott på sådana områden, hvilka inom representationen sakna ett tillräckligt antal nog inflytelserika målsmän. Ett af de områden, som i detta afseende äro mest ogynnsamt lottade, mest försvarslösa så att säga, är just folkundervisningens, och de närmaste framtidsutsikterna äro följaktligen här allt annat än ljusa. Man måste därför bereda sig på att högre folkskolan icke kan få den ökning i statsbidraget, som hon för sin kraftiga utveckling behöfver, så vida nämligen icke på annat håll inom åttonde hufvudtiteln kan finnas tillfälle till motsvarande besparing.
Såsom vi upprepade gånger framhållit, gifves det verkligen ett dylikt tillfälle: de betydande kostnader, som för närvarande bortkastas på småläroverken, kunna i stället och med ojämförligt större nytta användas till högre folkskolor, till verkliga Öfverbyggnader på folkskolan.
Huru inan än vänder sig, står man alltså inför samma oundvikliga slutsats: högre folkskolans utveckling måste förblifva hämmad, så länge småläroverken få stå kvar, den måste blifva afbruten j såvida det skulle lyckas vederbörande att nu få dem utvidgade.
Nu antydda förutsättningar för en verklig lösning af frågan om den högre folkskolan hafva hittills allt för mycket undgått den allmänna uppmärksamheten. I allmänhet har denna skolart under senare tider varit föremål för mycket ringa intresse, trots den stora betydelse man för en mansålder sedan tillade densamma och det uppenbara fiasko den vid utförandet måste erkännas hafva lidit. Att dess aftynande kommer att fortgå, såvida den allt framgent skall arbeta under hufvudsakligen samma förhållanden som hittills, torde numera icke vara något tvifvel underkastadt. För så vidt den af hrr Berg och Hammarlund väckta motionen ej för närvarande kan tillvinna sig bifall, synes det oss därför önskligt, att riksdagen med anledning häraf samt af hrr Lundbergs, Vahlins och Liljeholms förslag i samma riktning ville hos k. m:t anhålla, att frågan om läroverk för Öfvergångsåldern i allmänhet och högre folkskolor i synnerhet måtte erhålla en noggrann och allsidig utredning samt därefter underkastas riksdagens ompröfning.
Förslagslistor
till det förut omtalade häftet »Sånger vid folkskolläraremöten» mottagas tacksamt under denna månad.
Olaglig lärarelön
bjudes fortfarande i en och annan kungörelse rörande ordinarie läraretjänst. Så hette det i en annons i Posttidningen under förra veckan: »lön utgår med 600 kr. samt ersättning för kofoder, vedbrand och bostad». Gifvet är, att om en lärare med fem tjänsteår erhåller platsen, församlingen måste trots annonsen betala 700 kr. Om meningen är,
att gifva platsens innehafvare lägsta möjliga lön, torde det på samma gång kortaste och riktigaste uttrycket vara: »lön enligt lag»,
Vår pedagogiska litteratur
är som bekant särdeles fattig. En bekräftelse härpå får man vid en blick i »Årskatalogen för svenska bokhandeln». Katalogen för 1892 har i dagarna utkommit. Förteckningen på under förra året utgifna böcker upptager 64 sidor, men bland dessa finner man endast ett 30-tal böcker, som röra skolväsendet; de flesta af dessa utgöras af smärre broschyrer (Skolmötesberättelser, skolförfattningar m. m.). De rent pedagogiska arbeten af större omfattning, som under förra året utgifvits från trycket, hafva varit öfversättningar.
Statsbidrag vid sjukdomsfall.
På grund af miss-skrifning blef kommittébetänkandet rörande vikarieersättning för ordinarie folkskollärare delvis oriktigt refereradt i n:r 10 af denna tidning. Kommitterade föreslå, att den ordinarie innehafvaren afstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel af vikariens minimilön eller 150kr. för helt läsår. Återstående tre fjärdedelar ersättas med 400 kr. af staten och 50 kr. af skoldistriktet. Statens bidrag blir alltså två tredjedelar af vikarielönen (ej tre fjärdedelar såsom uppgafs i n:r 10). Det kan tilläggas, att vikarieersättning skulle utgå endast vid minst en månads oafbruten tjänstledighet på grund af sjukdom, som ej är själfförvållad eller obotlig.
Elfte allmänna folkskolläraremötet. Bestyreisen hade i lördags allmänt sammanträde. Därvid beslöts att ingå till regeringen med anhållan om ett statsanslag på 1,000 kr. Likaledes fattades beslut rörande meddelande om utställningen. För att dels kunna göra utställningen så lärorik som möjligt, dels kunna bereda de blifvande utställningsföremålen gynnsam plats var man i allmänhet af den meningen, att i utställarnas anmälan (på af bestyreisen uppgjord blankett) borde upptagas en tydlig och någorlunda utförlig redogörelse för utställningsartiklarnas art, hvarefter bestyreisen snarast möjligt hade att lämna besked, om det anmälda kunde mottagas eller ej. Meddelande härom torde med det första blifva synligt i denna tidning.
I lördags inkommo till bestyreisen de första förslagen till Öfverläggningsämnen.
Folkskollärareseminarierna, Sammanlagda antalet elever vid rikets tolf seminarier uppgår innevarande läsår till 898 (mot 831 föregående läsår). De sju manliga seminarierna räkna tillsammans 498 elever och de fem kvinnliga tillsammans jämt 400. De kvinnliga seminarierna äro alltså proportionsvis mera besökta än de manliga: de förra hafva hvardera i medeltal 80, de senare hvardera i medeltal 71 elever.
Af de manliga seminarierna är Lunds med 105 elever det mest besökta, Hernösands med 43 elever däremot det minst besökta. Högsta elevantalet vid de kvinnliga seminarierna förekommer i Skara, där det utgör 116; lägsta antalet däremot i Umeå, där det finnes 48 elever.
Vid läsårets början söktes inträde vid de manliga seminarierna af 226 mot 190 närmast föregående år; vid de kvinnliga seminarierna var antalet inträdessökande 247 mot 168 året förut. Medeltalet inträdessökande var alltså vid de manliga seminarierna 32 och vid de kvinnliga 49. Af samtliga 473 inträdessökande mottogos 296 (159 vid de manliga och 137 vid de kvinnliga).
Antalet kvarsittare var vid höstterminens början sammanlagdt 50 eller i medeltal 4 på hvarje seminarium. Som vanligt var det högst vid Lunds seminarium (12).
I fjärde klassen utgör sammanlagda elevantalet för närvarande 230 eller 138 vid de manliga och 92 vid de kvinnliga seminarierna. Med ungefär detta antal kommer således rikets examinerade folkskollärarekår att ökas vid innevarande läsårs slut.
Icke tillsatta i laga ordning. Ludgo och Spelviks församlingar hafva hos k. rn:t anhållit, att folkskolläraren Per Gustaf Pettersson, ehuru icke tillsatt i den ordning gällande folkskolestadga bestämmer, måtte förklaras berättigad till pension vid afskedstagandet, Af handlingarna inhämtas:
att den skola, vid hvilken P. är anställd, inrättats genorn donation 1838 af ägaren till Öster Malma säteri, som därvid bestämt, att tjänsten skulle, sedan förslag uppgjorts af pastor, tillsättas af ägaren till Öster Malma säteri och kyrkorådet.
att P., hvilken 1855 aflagt godkänd folkskollärareexamen, blifvit, efter att förut hafva 6 år såsom vikarie uppehållit tjänsten, vid skolrådssammanträde den 7 augusti 1864 af skolrådet och ombud för ägaren till Öster Malma säteri vald till lärare vid skolan, samt
att vid denna tillsättning, såvidt af protokollet kunnat inhämtas, de af donator därutiri-nan gifna bestämmelser iakttagits.
Då för ifrågavarande läraretjänst, hvilken allt ifrån pensionsinrättningens början intill år 1889 varit den enda, för hvilken distriktet varit i pensionsinrättningen delaktigt, behöriga pensionsafgifter kommit pensionsinrättuingen till godo och Petterssons långvariga tjänstgöring blifvit väl vitsordad, har direktionen för pensionsinrättningen ansett sig böra, oaktadt en i reglementet för skolan meddelad bestämmelse angående rätt för skolstyrelsen att uppsäga läraren icke gåfve den ifrågavarande platsens innehafvare samma trygghet med afseende på rätt till behållande af platsen, som eljest tillkomme ordinarie folkskollärare, hemställa, att k. m:t täcktes förklara Pettersson berättigad att, utan hinder däraf att han icke blifvit i den uti folkskolestadgan föreskrifna ordning antagen till folkskollärare, tillgodoräkna sig såsom ordinarie tjänsteår den tid, han sedan ofvanberörda den 7 augusti 1864 tjänstgjort såsom folkskollärare i Ludgo och Spelviks församlingar; och har k. m:t den
Källa: Project Runeberg ·