Svensk Läraretidning: 1893

åtskilliga hela psalmer. Dessutom ansågs synnerligen lämpligt att ur psalmboken läsa påföljande söndags högmässotext. Sist höll pastor F. V. Bergström föredrag »om personlighetens inflytande vid uppfostran».

— Landtmannaskolorna hafva för innevarande år tillerkänts följande statsunderstöd: Stockholms läns vid Väddö 2,000 kr., Södermanlands läns vid Åsa 1,500, Östergötlands läns vid Lunnevad 1,985, Norra Kalmar läns i Södra Vi 1,215, Södra Kalmar läns å Ebbetorp 1,240, Blekinge läns i Ronneby 1,590, Malmöhus läns å Hvilan 3,000, Hallands läns å Katrineberg 975, Skaraborgs län i Skara 3,600, Värmlands läns vid Molkom 1,950, Örebro läns vid Käfvesta 2,060, Gotlands läns å Hemse 4,000, Kristianstads läns å Önnestad 4,000 och Jämtlands läns å Ope 4,000 kr.

— De besvär, folkskolläraren A. Almgren anfört öfver länsstyrelsens i Älfsborgs län utslag den 21 okt. 1891 rörande klagandens löneförmåner af Kilanda församling, hafva af kammarkollegium blifvit underkända. I länsstyrelsens nu fastställda resolution heter det, att som enligt kyrkostämmobeslutet den 7 december 1884 den ifrågavarande löneförhöjningen från 600 till 700 kr. beviljats klaganden endast tills vidare och så länge församlingen genom statsbidrag erhölle godtgörelse för två tredjedelar däraf, samt i målet vore ostridigt, att, i följd af klagandens eget förvållande, något berörda löneförhöjning motsvarande statsbidrag icke kommit församlingen till godo för den tid, som med klagomålet afsåges, funne länsstyrelsen klagandens talan icke kunna föranleda till något afseende.

— Minnet af Uppsala möte har den 20 d:s firats på åtskilliga håll både i städerna och på landsbygden. I hufvudstaden samlades de särskilda skolornas barn jämte lärare och lärarinnor i respektive församlingars kyrkor klockan 12 pä dagen. Efter afsjungandet af ps. 124 hölls från predikstolen ett dels historiskt och dels religiöst föredrag med anledning af dagens betydelse. Efter föredragets slut sjöngs ps. 121: 5, 6. På några ställen förekom efter föredraget en kort altartjänst. I de större af hufvudstadens församlingar, där barnantalet uppgår till 2 a 3 tusen och därutöfver, kunde blott de öfversta klasserna få plats i kyrkorna. — I Sundsvall hölls minnesfest i hufvudsaklig öfverensstämmelse med folkskoleinspektören Noréns förslag. Likaså i Linköping m. fl. ställen. — I Malma, Vstm., hade skolrådet beslutat, att läsningen skulle inställas under den dagen. Vid de olika skolorna högtidlighölls minnet genom föredrag, sång och flaggning. Flera af föräldrarna hade infunnit sig.

Uppfostran på Island under medeltiden.

Referat af ett föredrag i Göteborgs skolförening af d:r H. Kabner.

De seder och bruk, som utmärkte nordborna under medeltiden, hafva på Island i frihetens lugn under en lång tidrymd bevarat sin ursprunglighet.

Beträffande särskildt den uppfostran, som kom det uppväxande släktet till del, är det klart, att denna icke är lika före och efter kristendomens införande. Vi fästa först uppmärksamheten på den tid, som föregick kristendomens införande.

Barnet uppfostrades icke alltid i hemmet utan utlämnades ofta redan i en mycket tidig ålder till uppfostran. Detta omtalas så ofta i sagorna, att man däraf kan sluta till dess allmänhet, åtminstone bland de förnämare familjerna. Därmed sammanhänger tvifvelsutan »knäsättningsseden»: när barnet lämnades från hemmet, sattes det i fosterfaderns knä, hvilket bruk skulle beteckna, att han upptog barnet som sitt eget. Det ansågs som ett vänskapsbevis att uppfostra en annan mans barn och tillika som ett tecken till, att man erkände sig vara ringare än dem, hvilkas barn man uppfostrade. Så heter det i sagorna ordspråksvis: »Den är alltid mindre, som fostrar annan mans barn.»

Dock, om än detta gäller för enskilda fall, så framgår det af åtskilliga ställen, att ett dylikt uppdrag ej innebar något nedsättande. Ty än är det en farfader eller morfader, än en ansedd frände eller familjevän, som erbjuder sig att mottaga ett barn till uppfostran, och i dylika fall kan det endast anses som ett heders- eller ynnestbevis.

Förhållandet mellan fader och fosterfader är visserligen i många fall ej lätt att märka, men såväl den åskådning, som uttalas i ordspråket: »till en fjärdedel brås man på sin fosterfader,» som den varma kärlek, föräldrarna hyste till sina barn, måste hafva gifvit fadern anledning att med urskillning välja sina barns uppfostrare.

Att detta oaktadt man ofta får se många mindre hederliga personer som fosterfäder till andras barn, är dock förklarligt nog. I dessa själfförsvarets tider eftersträfvade icke sällan personer med ondt samvete barnuppfostran för ansedde män för att kunna påräkna ett mäktigt skydd af barnets fader, hvilken i sin ordning ofta kunde hoppas, att ett betydligt arf skulle genom fosterfadern komma barnet till del.

Det vanligaste förfaringssättet synes dock hafva varit, att antingen fäderna själfva*upp-fostrade sina barn eller lämnade dem till ansedda och visa män, för att de måtte få en i möjligaste mån god och deras blifvande ställning fullt motsvarande uppfostran.

Förhållandet mellan fosterföräldrar och fosterbarn synes i allmänhet hafva varit särdeles älskvärdt. Nial omtalas hafva älskat en af sina fostersöner mer än sina egna söner, och efter dennes fall kunde han ej tala om honom utan att fälla tårar. Uppfostran var långt ifrån sträng. Redan från barndomen utmärka gossarne sig för en frihet och själ fr ad i gli et, som förvånar, men tillika för själfkänsla och tidigt väckt förnuft. Hvad flickans lif i barndomen och den första ungdomen angår intill den tid, då kärleksförhållanden inträda, hör man föga omtalas.

Målet för ungdomens uppfostran var att så tidigt och allsidigt som möjligt utveckla individualiteten. Föremålen för den isländske ynglingens kunskapsbegär voro idrotterna, högt uppdrifven färdighet i kroppsöfningar och intellektuella öfningar. *

Den bildningsform, som innehölls i kristendomen, sammansmälte på Island delvis med den gamla. I det öfriga Norden, där kristendomen predikades af främmande missionärer, sökte dessa och de första ifriga kristna att förtränga och utrota allt, som påminde om deri gamla hedendomen. Följden häraf blef, att den ursprungliga litteraturen försvann, och i dess ställe infördes latinsk kultur och det latinska språket. På Island utbreddes däremot kristendomen af infödda, hvilka ägde sina landsmäns egendomligt stora aktning för det gamla, förbunden med djupt sinne för historiska kunskaper och med stor lust att bevara alla forntidens sköna minnen.

Skolor upprättades på Island vid biskopssätena och afsågo närmast prästbildningen. Så omtalas, huru Islands förste biskop (död 1080) stiftade en skola för ansedda mäns barn. Det, som mest utmärker skolväsendet på Island, är, att modersmålet där, i motsatt till hvad förhållandet var annorstädes, intog det främsta rummet inom språkvetenskapen. I intet land under medeltiden har modersmålet blifvit behandladt och utbildadt med en större liflighet och framgång än på Island.

Utom den yngre Eddan, hvilken är att anse som en utförlig lärobok i modersmålet, kan man nämna Hungervaka (hunger-väckaren, som skall gifva lust att erfara mera). Denna bok angifver sig vara skrifven, för att »unga människor måtte vinnlägga sig örn modersmålets studium».

Sedan »det historiska vidundret» Island omkring år 1262 underlagts Norge, sjunker det i kraft och orginalitet. Under biskoparnes intoleranta, nästan konungsliga makt-utöfning och många andra ogynnsamma omständigheter försvagas sinnet för och kunskapen i historia och skaldekonst, litteraturen bortdör. Latinet spelar här liksom i andra katolska land en roll, som bidrager till att kväfva Islands nationella anda.

Litteratur.

*

Nytt i bokhandeln.

Om en ofta förekommande orsak till långsam och bristfällig andlig utveckling hos barn af med. d:r Victor Lange. Öfversättning från danskan af I. Jahn. Sthm, Hugo Geber. 50 öre.

Jordens historia. 10:e häft. 1 kr. 50 öre.

En bok om Sverige. 4:e häft. 25 öre.

En hvar sin egen lärare af P. E. M. Fischier. 11:e häft. 25 öre.

Underbara resor, berättade af Jules Verne. Häft. 16—17 à 25 öre.

Svenska psalm- och evangelie-boken jämte de af J. C. F. Haeffner utgifna koralerna. Illustrerad praktupplaga. Häft. 10—12 à 30 öre.

Hvarför? och Huru? Godtköpsupplaga. 2:a häft. 40 öre.

Shaksperes Dramatiska arbeten. Häft. 12 o. 13 à 25 öre.

Bråna-smedens dikter. G. Bergmans förlag, Mellerud. 2:a häft. 75 öre.

Vor Ungdom. 1:a häft. 1893. (Pris pr årgång om 6 häften 6 kr.)

Dödsfall.

F. Löwendahl död. Efter en lång tids tärande sjukdom afled i Linköping den 16 d:s folkskolläraren Fritz Löwendahl i en ålder af 25 år. Född i Linköping aflade han därstädes studentexamen 1887 och två år därefter folkskollärareexamen. Strax därpå antogs han som extra lärare vid Linköpiogs folkskola, och vid nyåret i fjor tillträdde han ordinarie befattning därstädes. Tidigt på våren fick han influensa, hvartill sedermera sällade sig en svår lungåkomma. Under höstterminen och innevarande termin var han tjänstledig.