Svensk Läraretidning: 1893

150

SVENSK LÄRARETIDNING.

T. var den förste, som omnämde saken för Holmström. Det skedde i ungefär följande ordalag: »Nu har jag ställt det bra för dig. Under vintermånaderna skall du förestå och undervisa i en folkhögskola, och somrarna får du lediga till företagande af geologiska studieresor.» - »Hvad är en folkhögskola?» sporde H. Professor T., som uttalade göda förhoppningar om folkhögskolan, hänvisade till uppsatserna i Aftonbladet och den af Nordiska nationalföreningen utgifna skriften »Om bondehögskolor». *

Studiet af Aftonbladsartiklarna och omnämda broschyr blef bestämmande för H. att antaga platsen. Det var den 25 april 1868, som skolans styrelse erbjöd H. föreståndarebefattningen.

H., som utnämts till docent i geologi vid Lunds universitet i maj 1867 och till adjunkt vid allmänna läroverket i november samma år, begärde till en början tjänstledighet från sin adjunktur. Domkapitlet afstyrkte enhälligt ansökan, och det dröjde länge, innan ärendet afgjordes hos k. m:t. Styrelsen blef otålig, hvarför H. förklarade, att om han ej finge tjänstledighet, toge han afsked från adjunktsbefattningen; platsen vid folkhögskolan mottoge han. Ecklesiastikministern F. F. Carlson beviljade emellertid H. den sökta tjänstledigheten. G. lär ha yttrat: »Har H. mod att försöka sig med den nya skolan, nog skall han då få tjänstledighet.»

*

Den nya folkhögskolan fick sin lokal i det vid landsvägen mellan Malmö och Lund liggande gamla värdshuset Hvilan, som till en början förhyrdes och sedermera inköptes. Om sin första kväll på Hvilan har d:r H. berättat följande.

Det var vid 11-tiden på aftonen. Ytterdörren var tillåst, och H. beredde sig att gå till hvila, då en vagn stannade utanför och bult-ningar kort därefter hördes på dörren. H. gick ut att öppna. En karl, som ville in, frågade undrande: »Hvarför stänger Ni så tidigt? Får jag en half bier och lite konjak?» H svarade: »Jag är hitflyttad i dag; någon konjak har jag ej hemma.» Mannen, en f. d. lundakypare, trängde sig emellertid in. En butelj öl fick han, och ett glas iskänkte han åt H. »Jaså, herm har slagit sig ner här; ja, ja, detta har varit en bra plats förr, men nu är den sämre. Här måste man sköta sig bra, om man skall kunna reda sig, annars går det rakt inte», menade f. d. kyparen, som hela tiden trodde sig ha att göra med ny värdshusvärd på den gamla krogen.

När han druckit sitt öl, ville han betala det, men H. sade: »Efter Ni är min första gäst, ber jag att få bjuda på detta.» Främlingen, som tyckte, att den nye värdshusvärden icke förstod sin sak synnerligen väl, eftersom han ej tog betalning för sitt öl, fann sig föranlåten att säga: »Om herm ej sköter sig riktigt väl på denna plats, kan det aldrig gå. Ja, jag råder herrn att sköta denna plats väl, så kan den åter bli bra.» H. tackade för rådet och lofvade att efterkomma det.

* Nämda skrift ^medföljde Aftonbladet för år 1868 och innehåller redogörelse för diskussionen om folkhögskolor inom nämda förening. I denna diskussion, som inleddes med ett varmhjärtadt föredrag af redaktören d:r Aug. Sohlman, deltogo bland andra nuvarande riksdagsmannen S. A. Hedin och bibliotekarien H. Wieselgren, samtliga förordande folkhögskolors inrättande i Sverige.

Och detta råd har H. följt. Folkhögskolan Hvilans utveckling bär ett ojäfvigt vittnesbörd därom. Några uppgifter ur skolans historia torde vara af intresse.

År 1873 tillkom den kvinnliga folkhögskolan med verksamhet under sommarmånaderna och som mer och mer vunnit allmänhetens förtroende. År 1876 tillkom en öfre afdelning för till skolan återkommande elever med undervisning i landthushållning, hvilken afdelning år 1887 utvidgades och organiserades som landtmannaskola. 1884 infördes ordnad undervisning i gymnastik, hvilket möjliggjordes genom den samma år uppförda rymliga och vackra gymnastikbyggnaden. År 1887 infördes undervisning i träslöjd för den manliga folkhögskolan, och år 1889 tillkom en teoretisk kurs f or mejerskor vid sidan af den kvinnliga folkhögskolan.

Antalet manliga elever, som besökt skolan, uppgår till 1,126 och de kvinnliga elevernas antal har utgjort 678, tillsammans alltså öfver 1,800 personer. Naturligtvis ha de flesta eleverna varit från Malmöhus län, men ett ej så obetydligt antal har haft sitt hemvist i andra län. 17 af Sveriges län ha haft lärjungar vid Hvilans folkhögskola. Till och med från Island ha lärjungar hittat vägen till Hvilan. #

Tydligt och klart har d:r H. i sitt af-slutningstal vid folkhögskolemötet i Jönköping i juni 1877, där H. var ordförande, angifvit folkhögskolans mål.

»Som lärare hafva vi oss förelagdt det arbetet att ingifva de unge männen kärlek och aktning för andligt arbete och lif, men dock att på samma gång lika starkt påvisa det kroppsliga arbetets ära och nödvändighet; att föra dem framåt uti inre förädling och yttre förfining, men oundgängligen med fasthållande af enkelhet, flärdlöshet och redbar harmoni i lefnads- och tänkesätt; att lära dem älska sina medmänniskor och sitt fädernesland och att visa detta i tyst men verksam handling och ej blott i tomma ord.»

Om de medel, som leda till detta mål, yttrade H. vid samma tillfälle:

»Det väsentliga medlet att nå detta mål är bibringandet af goda religiösa grundsatser och

goda kunskaper.------Medlet kan begagnas i

många riktningar, och en mängd parallella vägar löpa till målet. Och det måste så vara; det är lyckligt att så är, ty därigenom blir just den individuella friheten bevarad. En lärare måste begagna alla de medel, som stå honom till bads och frihet att välja just dem, genom hvilka han finner sig bäst kunna verka enligt sin speciella begåfning. Frihet är folkhögskolans lifsluft, och frihet utan själfsvåld vare vår lösen.------Det kan ej gifvas en för alla skolor gällande metod, det kan ej finnas någon normalskola, som man kan uppsätta för sig som ett osvikligt mönster, utan man bör noga gifva akt på ställningar och förhållanden i den ort, där man blifvit eller blifver satt att verka, och man bör så mycket som möjligt foga sig därefter dock med sträfvan att efter hand undanrödja det, som kan befinnas vara skäligt att förkasta.» - -

Från flera håll sågs den nya skolinrättningen med oblida ögon. Både i religiöst, politiskt och socialt hänseende förutspådde man inga goda följder af dess verksamhet. Präster och folkskollärare voro ofta ingalunda vänligt stämda mot folkhögskolan.

Skollärarne befarade möjligen, att de nya skolorna skulle störande ingripa i folkskolans verksamhet. De ansågo folkhögskolan vara kommen till för att visa, att den undervisning, de i folkskolan meddelade, ej var tillräcklig. Undervisningsmetoden- genomföredrag - betraktades som ett klander mot folkskolans undervisningssätt. Af den jordbrukande allmogeklassen sågo många i folkhögskolan en icke blott öfverflödig utan i vissa hänseenden t. o. m. skadlig inrättning. Så ock de högre ställda i samhället. »!Då folkhögskolan lära eleverna att bli herrar; de anse sig efter genomgången kurs vara för fina till grof-arbete; de bli högfärdiga öfver det lilla mått af kunskaper de inhämtat; de vilja sedan regera i församlingarna» m. m. dylikt hördes från olika håll, där man icke var i tillfälle att på närmare håll iakttaga folkhögskolan. I åtskilliga tidningsuppsatser gafs uttryck åt dessa föreställningar.

Det gällde, att så vidt möjligt var, taga bort dessa felaktiga föreställningar om folkhögskolans verksamhet. Allra bäst skedde detta genom de förra folkhögskoleelevernas goda uppförande och arbetsamhet, sedan de lämnat folkhögskolan. Men detta var ej tillräckligt. Man borde i alla samhällskretsar öfver hela landet få sann upplysning om folkhögskolan.

Äfven i detta hänseende har d:r H. gjort mera än någon annan. Talrika uppsatser i tidningar och tidskrifter bära därom vittne liksom de föredrag om folkhögskolan han hållit. Vid sjunde allmänna svenska folkskolläraremötet i Lund höll H. föredrag »om den svenska folkhögskolan» och vid fjärde allmänna nordiska skolmötet i Stockholm år 1880 »om den svenska folkhögskolans organisation». I Nordisk tidskrift, i Läsning för folket, i Pedagogiska blad, i Veckoblad för Folkundervisningen m. fl. ställen äro flera artiklar om folkhögskolan skrifna af H. Folkhögskolans 25-åriga arbete i förening med folkhögskolemännens litterära verksamhet för upplysnings spridande om folkhögskolan hafva omstämt meningen, så att den nu i allmänhet är till förmån för folkhögskolan, och folkhögskolans framtida bestånd och utveckling kunna numera anses tryggade. *

Få personer torde vara bättre i tillfälle att bedöma frukterna af folkskolans verksamhet än folkhögskollärarne. Så godt som alla folkhögskolans elever hafva förut varit folkskolans lärjungar. Det torde ha sitt intresse att veta d:r H:s åsikter om folkskolan i detta hänseende. Då centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening förra året utsändt frågan om folkskolans inverkan på svenska folkets sedlighet, arbetshåg och arbetsduglighet till behandling af de särskilda kretsföreningarna, inleddes detta spörsmål af H. i Lunds kretsförening. Han yttrade därvid bland annat:

»Hvad jag personligen erfarit under min lärareverksamhet om folkskolans arbete är mycket godt, hvilket jag ej kan nog framhålla.------

Jag tror alltså, att folkskolan ej blott verkat förädlande i yttre hänseende utan äfven, om ej öfverallt, dock i det stora hela förmått in-