Sida 164
1893-04-05
164
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r 14
hälsa, att alla betänkligheter böra vika. Barnen hafva rätt att fordra, att skolan, som ju skall utveckla hela deras varelse, icke mot bättre vetande genom sina metoder påtvingar dem kroppslig svaghet.
FÖR DAGEN.
En bit skolboksstatistik.
Uti ett aftryck ur »Berättelse om statens allmänna läroverk för gossar läsåret 1889-90» lämnar amanuensen d:r G. Eneström en i flera afseenden intressant redogörelse för några statistiska undersökningar om de böcker, som varit begagnade vid undervisningen. Undersökningen är grundad på de uppgifter om begagnade läroböcker och genomgångna lärokurser, som enligt gällande läroverksstadga skola af vederbörande rektorer aflämnas.
Af denna redogörelse framgår till en början, att summan af alla de arbeten, som vid samtliga läroverken begagnas i alla ämnena, utgjorde icke mindre än 854, däraf bortåt hälften för undervisningen i främmande språk. I de svenska ämnena kommer största antalet på modersmålet, nämligen 132. Antalet använda arbeten i kristendom var 69, i matematik 97, i naturvetenskap 85 samt i historia och geografi 84.
Inom denna skolbokslitteratur finnas åtskilliga arbeten, som antingen äro afsedda för endast folkskolan eller för både folkskolan och allmänna läroverket. Dessa fördela sig sålunda: kristendom 15, modersmålet 5, matematik 12, naturkunskap 3 samt historia och geografi 9; eller tillsammans 44, af hvilka 35 ursprungligen afsetts endast för folkskolan samt 9 för både folkskolan och allmänna läroverket.
I hvad mån den äldre undervisnings-litteraturen fortfarande användes, framgår af en tabell, i hvilken angifves de använda arbetenas sista tryckår. Af sådana arbeten, hvilkas sista upplaga utkommit redan före 1850 användas fortfarande 11. Härvid torde dock böra anmärkas, att alla dessa utom ett (naturvetenskapligt) behandla främmande språk. Af 28 använda böcker har sista upplagan utkommit före 1860 och af 78 före 1870.
Till belysning af frågan, huru mycket af den nu använda undervisningslitteraturen, som är af äldre ursprung, angifves
1 en annan tabell det år, under hvilket den första upplagan utkom. Af denna framgår, att ett och annat dylikt arbete varit i högsta grad seglifvadt. Icke mindre än 9 af de använda böckerna, däraf
2 i matematik och l i naturvetenskap och de öfriga 6 i främmande språk, hafva i sin första upplaga sett dagen före 1820. Antalet böcker, hvars första upplaga utkommit före 1830, utgör 14, före 1840 27, före 1850 62, före 1860 127 och före 1870 246. I ofvanstående uppgifter äro icke medtagna sådana böcker som bibel, psalmbok, bönböcker
samt normalupplagan af Luthers katekes liksom icke heller svenska och andra moderna vittra författares arbeten samt kartböcker.
Till fullständigande af denna statistiska redogörelse har författaren slutligen meddelat en serie tabeller, utvisande, i hvad mån lärobokslitteraturen vid de allmänna läroverken under de närmast före 1890 gångna 13 åren eller från 1877 undergått förändringar. Häraf inhämtas, att under dessa 13 år hafva 303 arbeten helt och hållet slopats och 480 nya upptagits till användning, under det att icke mindre än 374 af de år 1877 använda segrande bestått kampen och ännu 1890 höllo sig uppe på bokförteckningarna.
För att meddela någon föreställning om åtskilliga af de mera allmänt använda arbetenas spridning lämnas i afseende på den förutnämda 13-års-perioden en öfversikt af, huru antalet läroverk, i hvilka de begagnats, under denna tid af eller tilltagit. Uppmärksamheten fästes härvid strax på den omständigheten, att det i de flesta fall är blott ett helt litet antal arbeten, ofta blott två, som kämpa om herraväldet, hvarvid den segrande så småningom tillkämpar sig terräng, i samma mån den andra parten ungefär med samma hastighet liksom rymmer fältet.
Några exempel till belysning häraf må lämnas. År 1877 användes Schabus lärobok i fysik i 23 och Christies i 6 läroverk, men år 1890 användes den förra endast i l läroverk, då den senare däremot så småningom arbetat sig upp till 21. Berlins och Celanders läroböcker i naturkunnighet hafva sjunkit från respektive 28 och 34 till resp. 4 och 11, medan samtidigt Almquist-Lagerstedts och Vijkander-Holmströms stigit, den förra till 31 och den senare till 30. Medan Erslevs läroböcker i geografi nedgått från 34 till 12, hafva Roths (utkom 1877) kommit till användning vid 33 läroverk. Björlings och Wiemers läroböcker i algebra voro förr de mest använda. Under ifrågavarande period har den förra sjunkit från 29 till 5 och den senare från 23 till 9, De afgåendes plats synes så småningom hafva intagits af Haglunds lärobok, hvilken under tiden stigit från 5 till 42. Liknande företeelser träffar man på inom samtliga ärn-nena och icke minst inom främmande språk.
Det kan icke undgå den uppmärksamme iakttagaren, att här är det fråga om en alldeles påtaglig konkurrens mellan det bättre och det bästa, ty den stora massan af läroboks- eller läseboksarbeten förmår icke höja sig till någon allmännare användning, åtskilliga kanske icke ens utom den krets, där det personliga intresset gör sig gällande och söker i det längsta underhålla den slocknande lifsgnistan. En dylik konkurrens måste emellertid lända till båtnad för undervisningen och undervisningsmetodernas utveckling, då det ju städse gäller att hålla sig å nivå med den fort-
skridande utvecklingen på skolmetodikens område.
Att lärobokens beskaffenhet har en nästan afgörande betydelse för undervisningens framgång, börjar man så småningom att inse. Beträffande folkskolan har det åtminstone hittilldags emellertid icke ländt till sakens båtnad, att bestämmandet af läroböcker legat uteslutande i händerna på skolrådet, hvilket endast undantagsvis inom sig förfogar öfver den kompetens, som frågans innebörd och vikt verkligen kräfver. En ljusglimt till ett bättre i detta afseende har dock nu framskymtat i och med de möten mellan skolråd och lärarepersonal, som enligt k. kungörelse hädanefter årligen skola hållas. Om blott lärarepersonalen allmänt söker bringa dylika frågor under diskussion, och skolråden finna sig böra beakta de från kompetent håll framställda önskningarna, så kan man vara förvissad, att lärobokskonkurrensen skall äfven på folkskolan komma att utöfva sitt hälsosamma inflytande.
Annonsen är bindande,
äfven om församlingen protesterar.
Ett nytt exempel på, huru en folkskollärare ute på landsbygden kan blifva trakasserad af de maktägande i församlingen, får man af följande nu i sista instansen afgjorda mål. Att i detta fall läraren haft både den juridiska och moraliska rätten på sin sida framgår däraf, att alla de öfverordnade myndigheter, som haft att yttra sig i tvistefrågan, ställt sig helt på lärarens sida.
I Post- och Inrikes tidningar för den 26 juli 1877 lästes följande annons:
»Till läraretjänsten i Botkyrka folkskola, hvilken blifver ledig att tillträda vid nästa års början och med hvilken klockare- och organist-sysslorna vid nuvarande innehafvarens afgång komma att förenas, kunna kompetente sökande sig anmäla före den l nästkommande oktober under adress: Pastorsämbetet i Botkyrka, Tumba station.»
På grund af denna annons sökte folkskolläraren N. G. Åhlström platsen i fråga, och efter kallelse af skolrådets ordförande aflade han söndagen den 18 november 1877 organist- och klockareprof samt påföljande dag prof i folkskolan. Vid valet den 9 december 1877 erhöll Åhlström enhällig kallelse. I valprotokollet talas emellertid endast örn skollärare-va], och A. uraktlät att häremot göra anmärkning.
Ar 1887 blefvo de förenade kloekare-och organistbefattningarna i Botkyrka lediga på grund af innehafvarens frånfälle. Kyrkostämman utsåg nu Åhlström till klockare, på samma gång beslut fattades, att organisttjänsten tills vidare skulle uppehållas genom vikarie. Efter fem års väntan ingick Åhlström till kyrkostämman med begäran att i enlighet med den annons, efter hvilken han sökt befattningen, erhålla fullmakt å organisttjänsten samt utfå de med befattningen förenade löneförmåner. Kyrkostämman afslog den 29 maj 1892 enhälligt denna begäran.
Källa: Project Runeberg ·