Svensk Läraretidning: 1893

N:r 20

SVENSK LÄRAEETIDNIN&

243

nämligen dessa planschers speciella syfte såsom åskådningsmedel afses.

I följd af figurernas storlek samt linjernas tjocklek och klara färg kunna de tillika med deras särskilda delar och hjälplinjer af ett öga med normal synförmåga tillräckligt tydligt uppfattas på ett afstånd af ända till 10 meter.

Anmälaren, som en tid haft förmånen att använda planscherna vid undervisningen, kan af den därigenom vunna erfarenheten intyga, att de synnerligen väl uppfylla sitt ändamål. De hafva ej blott visat sig vara till mycken lättnad för den undervisande, synnerligast då det gällt att fängsla hela klassens uppmärksamhet, utan de hafva därjämte varit ägnade att ^tilldraga sig och det ämne de tjäna lärjungarnas intresse och väcka deras eftertanke. Äfven hafva de varit af mycket gagn, då det gällt att göra återblickar och repetitioner, alldenstund det blott behöfs en blick på den figur, som varit i fråga, för att tillvägagåendet vid konstruktionens utförande måtte framställa sig för lärjungens minne. Alldeles visst är, att undervisningen skulle hafva fortskridit långsammare och mindre intensivt utan dessa planscher.

Detta förhållande, hvilket nog lär komma att bekräftas af hvarje lärare, som har tillfälle att göra liknande iakttagelser, vittnar tillräckligt om planschernas stora gagn. Man torde därför kunna hysa den berättigade förhoppningen, att man ingenstädes, där linearritningens nyttiga och intresseväckande konst öfvas, skall försumma att begagna sig af det ypperliga hjälpmedel, som dessa väggtaflor erbjuda. Det är - med ett ord - ett godt handtag utgifvaren genom dem lämnat till ett effektivt bedrifvande af undervisningen i ämnet.

De ständigt växande anspråken på undervisningen, ej minst i folkskolan, göra, alt man med glädje hälsar hvarje medel, som likt det nu omhandlade visar sig ägnadt att kvalitativt förbättra undervisningen, på samma gång som kunskapens väg därigenom göres jämnare och mindre mödosam att komma fram på.

Ifrågavarande väggtaflor uppfodrade på papp, tillhandahållas skolråden genom ecklesiastikdepartementet till det billiga priset af 6 kr. 25 öre. De åtföljas af en mycket förtjänstfull handledning, i hvilken lämnas noggranna uppgifter på behöflig materiel (hvilken till otroligt billigt pris äfven^des tillhandahålles af nyssnämda myndighet) samt anvisningar för ritningarnas utförande jämte anvisningar till de särskilda väggtaflorna. I den mot slutet förekommande redogörelsen för föremålsritningen uppräknas femtio olika, lätt tillgängliga föremål, som lämpa sig för af-ritning.

En hvar lärare, som gör sig förtrogen med denna handledning, och som för of* rigt äger nödiga insikter i ämnet,, skall vara i stånd att från första stund känna sig säker och hemmastadd vid undervisningen i ämnet.

J. G. Sbg.

Nytt i bokhandeln.

Öfningsbok för den första undervisningen i svenska språkets rättskrifning och i satslära af Gari Landtmanson. 2:a uppl. Öfnings-styckena fördelade i två kurser. Uppsala, V. Schultz. 85 öre.

En hygienisk skrifmetod.

Till den i n:r 15 införda uppsatsen härom efter ett föredrag af fröken Emy Meijer, torde undertecknad få foga några små anmärkningar.

Lika litet som man får tillmäta skrif-metoder i allmänhet eller med lutande stil i synnerhet några undergörande egenskaper, med lika liten rätt får man väl anse, att med den upprättstående stilens införande i våra skolor, orsakerna till ryggradskrökning, närsynthet eller diverse krämpor i arm och hand skulle blifva undanröjda; i senare afseendet måhända snarare tvärtom.

På grund af någon bekantskap med den rikliga utländska litteraturen i ämnet fann sig undertecknad redan för 3-4 år sedan föranlåten att experimentera med den upprätta stilen och har såväl i ett 1890 utgifvet arbete: »Om skrifning och skrif-undervisning» som i 1891 års årgång af Hälsovännen i korthet berört ifrågavarande skrifsätt. Men särskildt under en icke så obetydlig praktik vid behandling af skrif-varesjuka har jag haft tillfälle se följderna af skrifning med rak stil.

Hvad jag sålunda erfarit manar mig - utan att jag likväl f. n. vill uppträda som absolut motståndare till denna stilart - att dock för min ringa del varna för ett öfverskattande af reformens betydelse i hygieniskt afseende. Ett slikt öfverskattande brukar ej sällan åtföljas af förargliga missräkningar, och från sådana hafva hvarken läkaren eller läraren understundom gått fria. Här må endast i detta afseende erinras om de stora och ej så litet öfverdrifna förhoppningar som på sin tid fastades vid elektricitetens och hypnotismens införande i läkekonstens tjänst, och i skolan: - Stuhlmannska ritmetoden.

Att nu särskildt söka sanktionera den upprätta stilen, som en »hygienisk skrifmetod» torde i alla händelser vara för tidigt, då de medicinska auktoriteterna ännu äro långt ifrån ense om reformens nytta, och den t. o. m. har bestämda vedersakare. Så har exempelvis i Wurtemberg för ej länge sedan en kommitté blifvit tillsatt för att undersöka skrifningens inflytande på barnens ögon och kroppshållning. Resultatet af denna undersökning föreligger i ett betänkande, hvari det bl. a. framhålles, att den upprätta stilen är alldeles förkastlig, såsom stående i strid med handens rörelselagar och därför mera tröttande samt mindre fortlöpande. Detta uttalande sammanfaller med mina nyss antydda iakttagelser vid behandling af skrifsjukdomar. Jag har nämligen härunder tagits i anspråk af flera personer, som ådragit sig skrifvare-sjuka genom att begagna en upprätt stil, hvilket i synnerhet vållat öfveransträngning i handleden.

I Bern har äfven en skolkommitté behandlat frågan om, huru den oriktiga

kroppshållningen hos skolbarnen skall förebyggas, och därvid kommit till det resultat, att den lutande stilen med skrifboken midt för kroppen, men vriden snedt uppåt, är att mest förorda. (Se härom i det följande!) Den sektion af kommittén, som hade att utreda frågan, bestod af 30 personer, lärare och lärarinnor samt ej mindre än 11 läkare och bland dem äfven ett par af de auktoriteter, som förf. till »Steile Lateinschrift», E. Bayr, uppräknat i sitt arbete, nämligen d:r F. Schenk och professor Pfluger.

Huru delade meningarna kunna vara äfven hos vetenskapsmän, som föreläsa och undervisa i ett och samma ämne, synes däraf, att af de båda framstående oftalmo-logerna professorerna Cohn i Breslau1 och Schmidt-Rimpler i Marburg, ansluter sig den förre numera till den raka stilen, medan den senare hyllar det af Rembold och Berlin angifna skrifsättet.2 D:r Gohn synes dock icke vara någon afgjord motståndare till den lutande stilen, ty han yttrar med afseende härpå, att äfven om den sneda stilen med snedt skrifboksläge midtför kroppen är fullkomligt oskadlig, så skulle läraren likväl hafva svårare att kontrollera det riktiga läget af skrifboken, om den ligger i 30-40 graders vinkel. (Lehrb. der Hyg. des Auges. Sid. 436.)

D:r Eulenburg - densamme, som utfört de omfattande undersökningarna om ryggradskrökningarnas förekomst under skolåldern 3 - framhåller, »att vanan, liksom under så många andra lifvets förhållanden, äfven vid skrifning spelar en stor roll, och äfven Schubert, som så strängt håller på den upprätta stilen, måste medgifva, att någon allenabestämmande lag i naturvetenskaplig mening icke kan uppställas för en så många moment omfattande akt som skr i f ning en.»4"

Beträffande d:r Ellinger så har han visserligen för 25 år sedan yttrat sig emot det i Tyskland då vanliga sättet att lägga skrifboken till höger om den skrefvande, och det i föregående uppsats anförda citatet öfverensstämmer fullkomligt härmed, men om den upprätta stilen yttrade han sig då alls icke5. Som stöd för reformen i fråga har af d:r Schubert anförts, att man från 8:e till 17:e århundradet allmänt använde upprätt stil, och lämnar d:r S. till och med i ett utgifvet arbete prof på åtskilliga sådana äldre handskrifter, bland annat af Albrecht Durer 1506, Michel Angelo 1510, Leonardo da Vinci 1517.

Dessa aktstycken synas mig dock vara skäligen svaga bevisningsmedel, om de skola gälla till förmån för den upprätta stilen, ty dels måste den omständigheten, att man just frångått densamma, i och *för sig innebära, att man slutligen funnit den mindre praktisk och alltså haft någon slags anledning därtill; dels påträffar man ju handskrifter från nyssnämda

1 Lehrbuch der Hygiene des Auges von H. Cohn. Wien und Leipzig 1892.

2 »Om skrifning och skrifundervisning», sid. 7.

3 Sid. 6 i sistnämda arbete.

4 Schulgesundheitslehre von d:r Eulenberg und direktor d:r Bach, Berlin 1891.

e Staatsanzeiger 29 april 1868.