Svensk Läraretidning: 1893

300

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 25

statistiska undersökning rörande »Afgångsexamina vid Sveriges seminarier för folkskollärare och folkskollärarinnor åren 1870-88», yttras i de förut omnämda tidningsmeddelandena följande:

I enlighet med af vederbörande utskott afgifvet förslag beslöt mötet utan meningsskiljaktighet att icke, såsom frän vissa håll'yrkats, hemställa om ändring i fråga om ledning och kontroll öfver den muntliga afgångsexamen, och anfördes såsom hufvudsakligt skäl härför, utom det att större rättvisa vid betygsafgif-vande ej skulle erhållas, att genom sådana ändrade bestämmelser studierna i seminarierna skulle förlora sin lugna och bildande karaktär och i dess ställe skulle uppstå intresse för uppvisning och forcerad läxläsning.

Utskottet hade däremot föreslagit ändring i gällande bestämmelser angående den skriftliga mogenhetsexamen (!), sä till vida att ämnet för »uppsatsen öfver något ämne inom seminariets lärokurs» skulle bestämmas af ecklesiastikdepartementet. Då man befarade, att genom en dylik anordning skrifningen skulle komma att inkräkta på undervisningen och utbildningen i ämnen af större vikt, beslöt emellertid mötet efter en längre diskussion att ej ingå på utskottets förslag utan låta vid nu gällande ordning bero.

Här är en af de punkter, där saknaden af en autentisk redogörelse synes oss som mest kännbar. Ty den här ofvan meddelade är verkligen allt för besynnerlig. Oaktadt det är ovederläggli-gen bevisadt, att betygsgifvandet vid olika seminarier sker efter så olika principer, alt en elev, som vid A. seminarium erhåller ganska låga betyg, kan räkna ut, att han vid B. seminarium skulle erhållit ganska höga sådana - oaktadt detta förklaras helt tvärsäkert, att inga ändrade bestämmelser i fråga om ledningen och kontrollen äro af nöden. Inga som helst garantier för större rättvisa äro möjliga att utfundera, säger man. Genom ändrade bestämmelser skulle studierna vid seminarierna förlora sin nuvarande lugna och bildande karaktär samt i stället urarta till forcerad läxläsning!

Hafvra verkligen hrr seminarierektorer gifvit sina egna läroanstalter detta betyg, så hoppas vi åtminstone, att de härvid icke varit enhälliga. Vi behöfva nämligen icke gå långt för att vid våra seminarier - kanske mest vid våra lärarinneseminarier - finna de mest slående-exempel på en oerhördt forcerad läxläsning. I detta afseende, liksom i så många andra i fråga om seminarieförhållandena, gifvas verkligen mera omdömesgilla vittnen än hrr rektorer, nämligen de tusentals lärare och lärarinnor, som själfva genomgått seminariekursen och af egen erfarenhet veta, hvar skon klämmer.

Den enda bestämmelse, som skulle kunna bidraga till vinnande af större likformighet, och som mötet dock dristat förorda, synes vara den, att duplett af betygskatalogen öfver afgångsexamen skall af rektor insändas till ecklesiastikdepartementet. Denna bestämmelse bör blifva till lättnad nästa gång en sådan statistisk undersökning måste företagas, som den nyligen af hr Dalin verkställda.

Efter afgörande af den tredje frågan kom turen till den andra, hvilken lydde sålunda: »Kunna och böra inträdesfordringarna till folkskollärareseminarierna höjas?»

I fråga härom gjordes några små jämkningar. I räkning skulle fordras kännedom om allmänna bråks betydelse och beteckning, i geografi »Sveriges geografi utförligare, kort öfversikt af det öfriga Europa samt de enklaste grunddragen af de främmande världsdelarnas geografi», i historia »Sveriges historia i kortfattad öfversikt med utförligare kännedom af de valda berättelser, som enligt gällande normalplan därjämte ingå i folkskolekursen». Däremot skulle de nuvarande fordringarna i modersmålet och naturkunnighet m. m. bibehållas oförändrade. Fortfarande skulle sålunda ej kräfvas säker färdighet i stafning utan blott »förmåga att någorlunda felfritt uppskrifva ett dik-teradt stycke», och fortfarande skulle man kunna taga in ynglingar, som äro komplett okunniga om tyngdkraft och värme, om luftens och vattnets beståndsdelar o. s. v.

Ej minst märklig är den motivering, som - af tidningarna att döma - tyckes ligga till grund för mötets vägran att i nämnvärd grad höja inträdesfordringarna. Flera rektorer påpekade, säges det, »att inträdesfordringarna ej lämpligen, med den utbildning folkskolorna lämnade, kunde i väsentlig mån höjas». Vi vilja ingalunda förneka, att den utbildning, våra folkskolor kunna lämna, mångenstädes är ganska torftig. Men de hufvudsakligaste anledningarna till detta beklagliga förhållande, bristande lärareförmåga och otillfredsställande skolorganisation, synas oss ej vara omöjliga att undanrödja. Det förra felet torde hafva sin hufvudsakliga grund i en seminarieundervisning, som allt för mycket lagt an på forcerad läxläsning och därigenom förlorat sin lugna och bildande karaktär. Det senare åter härleder sig tvifvelsutan till största delen från de på vissa håll sä omhuldade anordningarna med minimikurser, hvarannandagsläsning och andra dylika abnormiteter. *

Sist kom mötet till den första af de uppställda frågorna: »Är en revision af undervisningsplanen i nu gällande stadga för folkskollärareseminarierna behöflig, och i sådant fall hvilka förändringar anses företrädesvis önskvärda?»

Rörande mötets uttalanden i denna fråga skola vi yttra oss i nästa nummer. *

Som vi för någon tid sedan framhöllo, hafva vi varit beredda på att mötet skulle förhålla sig afböjande gent emot alla djupare reformkraf. Våra förväntningar i detta afseende hafva blifvit öfverträffade. Som resultat af sina undersökningar hafva hrr seminarierektorer funnit, att vid seminarierna allt är, i det hela taget, ganska godt.

Dess värre gifves det andra, hvilka äfven hafva någon kännedom om dessa

seminarier, som icke kunnat komma till fullt samma tillfredsställande resultat.

Pedanteriet inom skolan

kom på tal vid förra veckans flickskolemöte i Lund. Detta fält öfverlåta vi åt folkskolorna att odla, yttrade härvid en talare, flickskolorna böra hålla sig fjärran från det själsdödande pedanteriet.

Frågan om nykterhetsundervisning

tilldrog sig lifligt intresse vid förra veckans allmänna läraremöte i Linköping. Sektionen för Öfverläggningsämnen i naturvetenskap gjorde efter en längre diskussion följande uttalande:

Sektionen anser, att den genom k. cirkuläret af den 4 november 1892 föreskrifna undervisningen om de rusgifvande dryckernas natur och verkningar kan och bör förekomma på alla stadier inom skolan, där läran om människokroppen behandlas och i sammanhang med framställningen däraf. Därjämte påpekar sektionen nödvändigheten af att särskildt med hän syn till denna utvidgning af den naturvetenskapliga lärokursen, ökad tid varder åt naturvetenskapens studium inom läroverken anslagen, helst som tiden för detsamma för närvarande är särdeles knappt tillmätt.

Elfte allmänna folkskolläraremötet i Göteborg". Nedsättning i biljettpriset för mötesdeltagare är ytterligare beviljad å Kinds härads järnväg och Krylbo -Norbergs järnväg (tur- och returbiljett för enkelt biljettpris gäller 14? dagar); Kristianstad-Hessleholms, Uppsala-Lenna och Lenna-Norrtälje järnvägar (ofvannämda förmån jämte rätt för legitimerad mötesdeltagare att göra uppehåll, där han för godt finner); Malmö-Ystads järväg (returbiljett gäller i 14 dagar; rätt till uppehåll enligt godtfinnande); ångbåtarna Lidköping och Eos (half afgift under augusti) samt bolaget Bohuslänska kustens ångbåtar (å salongsplats gäller enkel biljett äfven för återresan).

Femte allmänna flickskolemötet

fortsattes under tisdagen och onsdagen i förra veckan. I frågan om huslig ekonomi såsom läroämne i den högre flickskolan hade fröken Henriette Wulffsberg från Drarnmen ett särdeles intressant anförande, som hälsades med starka bravorop. Mötet antog följande resolution:

Femte allmänna flickskolemötet uttalar sig för, att den svenska flickskolan i nära samband med de svenska hemmen inför grundläggande undervisning i huslig ekonomi.

Tredje dagens förhandlingar inleddes med ett föredrag af docenten G. Cederschiöld öfver ämnet: »Några meddelanden om Svenska akademiens ordbok öfver svenska språket».

På förslag af lektor E. Sahlin beslöt mötet tillsätta en kommitté med uppdrag att till nästa möte utreda andra frågan (»Blir ej en nödvändighet för flickskolan vid alla de mångskiftande kraf, som från allmänhetens sida numera ställas på henne, att söka närmare bestämma sin uppgift och begränsa sin verksamhet?») samt dessutom föreslå sådana åtgärder, som kunna