Svensk Läraretidning: 1893

J:r-28

SVENSK LÄRAEETIDMNG.

337

Vägrad tjänsteårsberåkning*. En

utaf folkskolläraren i Klockrike församling Karl Israel Petersson gjord ansökning att med afseende å rätt till pension få såsom ordinarie tjänsteår räkna sig till godo tjänstgöringen från den 15 juni 1866 till den 25 februari 1872, under hvilken tid han i egenskap af vikarierande folkskollärare uppehållit den läraretjänst, hvilken han från sistberörde dag innehaft som ordinarie, har k. m:t funnit icke kunna bifallas.

Småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt. I § 10 af reglementet för denna anstalt bestämmes följande:

Tjänsteår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, därest läraren därunder tjänstgjort minst 8 kalendermånader eller 34J veckor. Med de år, under hvilka läraren möj-ligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år.

Denna bestämmelse är naturligtvis ganska oläglig för lärare och lärarinnor, hvilka tjänstgöra i sådana församlingar, som erhållit k. m:ts tillåtelse att förkorta den årliga undervisningstiden. Någon dispens från bestämmelsen är emellertid icke att vänta, helst den inkommit i reglementet på grund af riksdagens beslut. En resolution i ämnet föreligger just nu.

Lima församlings skolråd anhöll hos direktionen öfver folkskollärarnes pensionsinrättning om beslut rörande småskollära-ren Olof Hedlunds rätt till understöd. Direktionen förklarade, att då H:s tjänstgöring, utgörande inalles 582 veckor, allenast motsvarade 16 fulla tjänsteår, vore han icke, utom i det fall att obotlig sjukdom förelåge, berättigad till understöd.

Häri sökte H. ändring hos k. m:t under anförande, att allt sedan 1872 undervisningstiden i Lima småskolor aldrig uppgått till 8 kalendermånader. Klaganden anhöll, att den förkortade lästiden måtte förklaras ej utgöra hinder för honom att vid tjänsteårens hopräknande göras likställd med dem, som tjänstgjort 8 kalendermånader årligen, men har k. m:t den 9 sistl. juni ej funnit skäl att göra ändring i direktionens beslut.

-- Ytterligare tvänne f. d. småskollärare, nämligen O. J. Guldstad i Kall och J. M. Andersson i Hjälmseryd, hafva hos k. m:t anhållit om rätt till understöd, oaktadt de icke inom ett år före inlämnandet af sin ansökan varit i tjänst anställda. Den förre har icke tjänstgjort sedan 1888, den senare icke sedan 1882, på grund hvaraf direktionen funnit dem icke vara berättigade till understöd. K. m:t har afslagit båda ansökningarna - äfven den sistnämdes begäran om tillfälligt understöd.

Understöd åt äldre folkskollärare.

K. m:t har den 17 sistl. juni utfärdat följande kungörelse:

Vi Oscar etc., göre veterligt: att sedan riksdagen för år 1894 å allmänna indragningsstaten anvisat ett anslag af 10,000 kr., att enligt de närmare bestämmelser, vi kunna finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kr. åt sådana äldre, behöfvande folkskollärare,

hvilka oförvitligen skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked fore år 1867, hafva vi funnit godt i nåder förordna:

déls\ beträffande folkskollärare, hvilken af oss under år 1893 tillagts understöd af de i enahanda afseende för år 1893 anslagna medel, att sådan folkskollärare har att före den 15 april 1894 till vederbörande domkapitel insända sin till oss ställda underdåniga ansökning om understöd af 1894 års anslag; skolande vid ansökningen fogas intyg om sökandens fräjd och lefnadsvilkor;

dels i öfrigt: att folkskollärare, som oförvitligen skött sin tjänst och därifrån afgått före år 1867 vare sig genom afsked eller genom öfvergång till annan tjänst samt är minst 60 år gammal och i behöfvande omständigheter, må till skolrådet i den församling, där han senast varit såsom folkskollärare anställd, före den l mars 1894 ingifva till oss ställd underdånig ansökning om understöd af nämda anslag, åtföljd af vederbörliga intyg rörande ålder, aflagda kunskapsprof och tjänstgöring i folkskola samt nuvarande sysselsättning, hemvist, frejd och lefnadsvilkor, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det vid vår nådiga kungörelse den 12 december 1884 fogade formulär; samt

att skolrådet har att senast den 15 april 1894 insända samma ansökning tillika med intyg, huruvida sökanden oförvitligen skött sin tjänst under den tid han inom församlingen tjänstgjort, till vederbörande domkapitel.

De till domkapitlen i detta ämne inkomna handlingar skola af dem jämte egna underdåniga utlåtanden till oss insändas inom den 15 maj 1894.

Tillämpning* af § 49 folkskolestadgan. Förre folkskolläraren i Hjorteds församling J. P. Åstrand (af skolrådet afsatt från sin tjänst) anhöll hos länsstyrelsen i Kalmar om åläggande för nämda församlingso fattigvårdsstyrelse att i anseende till Års medellöshet bidraga till bekostande af hans minderårige sons skolgång med ett kontant belopp af l kr. 25 öre i veckan. Fattigvårdsstyrelsen bestred allt afseende å ansökningen. Länsstyrelsen meddelade det utslag,

at.t som fattigvårdsstyrelsen lämnat obestridt, att Åstrand saknade tillgång till bekostande af sitt ifrågavarande barns underhåll vid socknens skola, alltså ålades fattigvårdsstyrelsen, med stöd af § 49 folkskolestadgan, att, så länge barnet befunne sig i skolåldern och vid skolan åtnjöte undervisning samt Åstrands ekonomiska ställning icke undergått någon förändring, såsom bidrag till barnets skolgång till Å. utgifva l kr. 25 öre i hvarje vecka, räknadt från den 12 september 1892, då ansökningen i målet till länsstyrelsen ingafs.

Sedan fattigvårdsstyrelsen häröfver besvärat sig, har k. m:t den 9 sistl. juni på det sätt ändrat länsstyrelsens utslag, »att med fattigvårdsstyrelsens befrielse från den fattigvårdsstyrelsen ålagda betalningsskyldighet till J. P. Åstrand, fattigvårdsstyrelsen förpliktas att under de i länsstyrelsens utslag angifna förutsättningar och i öfverensstämmelse med § 49 i folkskolestadgan lämna lämpligt understöd till bekostande af Karl Fabian Åstrands kläder och underhåll vid skolan».

De klent begåfvade barnens undervisning'. Diskussionsföreningen på Nääs behandlade den 30 juni frågan: »Vore det lämpligt att, där så ske kan, de klent begåfvade barnen sammanhölies till ett läslag?» Såsom skäl för en sådan anordning framhölls följande:

Då de klent begåfvade barnen finna sin oförmåga att följa med undervisningen i sina re-spektiva klasser, blifva de nedslagna och håglösa. För att afhjälpa denna olägenhet hade man i Norrköping och på några andra orter ordnat så, att de barn, som i folkskolans första och andra klasser visat sig underlägsna på intelligensens område, afskildes till en klass for sig med samma undervisningstid som tredje och fjärde klasserna men med något modifie-jrade kurser.

Mot förslaget yttrade åtskilliga talare betänkligheter:

Ett barns öfverflyttning till sådan minimi-klass skulle djupt smärta icke blott vidkommande barn utan äfven dess föräldrar och blott djupare grunda barnets öfvertygelse om sin underlägsenhet. Modet blefve således ingalunda stärkt. Då förslagets genomförande ej heller för öfrigt skulle åtföljas af gagn för skolan, vore det obetänksamt att i en tid,, då på vissa håll visat sig likgiltighet, för att ej säga fientlighet mot folkskolans framåtskridande, upprätta obefogade minimiklasser, emedan de lätt kunde växa i antal och omfattning till framtidens skolform.

Nykterhetsundervisningen i skolorna har under de senaste veckorna varit föremål för öfverläggning vid åtskilliga l är a r e m öten. Kristianstadsortens lärareförening har därvid gjort följande uttalande:

Mötet anser, att undervisningen om de rusgifvande dryckerna åsyftar att meddela det uppväxande släktet en rätt uppfattning af nämda dryckers natur och på ett klart och lättfattligt sätt framhålla deras skadliga och förderfbringande inverkan på mänskligheten i moraliskt, fysiskt och ekonomiskt afseende;

att denna undervisning må meddelas i sammanhang med undervisningen i kristendom, naturlära och historia, dock icke blott i förbigående utan vid lämpliga tillfällen själfständigt behandlas;

att läraren i detta liksom i andra afseenden föregår lärjungarna med godt exempel.

-- Säf sjökretsen behandlade vid sitt möte den 17 juni följande fråga: »Under hvilka förutsättningar kan den i lag påbjudna undervisningen om rusdryckernas skadlighet blifva fruktbärande?» Efter en liflig diskussion enades man om följande svar:

Skall den i lag påbjudna undervisningen om rusdryckernas skadlighet bära frukt för det uppväxande släktet, fordras, att denna undervisning meddelas på lämpligt sätt och vid passande tillfällen; att den undervisande själf är absolut nykter och att föräldrar och målsmän med ord och exempel understödja kampen mot det rådande rusdrycksbruket.

Ny uppfinning inom orgelteknikens Område. Organisten A. P. Loo-crantz i Alingsås har tagit patent på ett sätt att utan småbälgar och den vanliga mekanismen med vinklar, vällarmar och abstrakter åstadkomma tangenternas förbindelse med ventilerna å piporglar. Genom en sinnrik anordning kan man enligt det nya systemet förlägga ventillådan under klaviaturen. Patent å denna anordning har nyligen meddelats under n:r 1,440.

Fördelarna af detta system uppgifvas vara följande: orgeln lider ej af temperaturförändringar; lufttillflödet är alltid lika, hvadan stämningen håller sig; tonen angifver ögonblickligt; anslaget är lätt som på ett harmonium; organisten behöfver aldrig justera mekanismen, och om något damkorn skulle komma emellan ventilen,