Svensk Läraretidning: 1893

N:r 42

SVENSK LÄKARETIDNING.

513

Kyrkomötets tre seminarierektorer, hrr Anjou, Nygren och Bergendal, skyndade sig att begära ordet för att förklara, att de lika litet gillade hr Lyttkens reformförslag som motionärens. Hr Lyttkens förslag »är alldeles olämpligt»; det måste vara en »landskatekes», gemensam för alla åldersklasser, förklarade rektor Anjou; och rektor Bergendal instämde »helt och hållet».

En i viss mån förmedlande ställning intog utskottets ordförande, biskop Schéele. Han medgaf, att det fanns åtskilligt önskvärdt i hr Lyttkens förslag. Man borde emellertid »låta utvecklingen hafva sin gång», och därför yrkade han afslag på motionen.

Samma yrkande gjordes af domprosten Björnström (»motionen vore en anakronism»), Öfverläkaren Liedholm, kontraktsprosten Brandell (som protesterade mot motionärens påstående, att långkatekesen vore den af barnen mest afskyd-da boken) och f. statsrådet Vennerberg (som »å riksdagens och folkskollärarnes vägnar» protesterade mot motionen).

Folkhögskoleföreståndaren Holmström yrkade bifall till motionens förra del med en liten ändring (»att den enda i frågor och svar uppställda undervisningsbok, som föreskrifves till utanläsning i folkskolorna och statens skolor, måtte blifva Luthers lilla katekes»).

Den ende, som under debatten helt ställde sig på motionärens ståndpunkt, var pastor primarius Fehr. I ett vältaligt anförande utvecklade han förhållandet mellan dogmatik och evangelium. Den nuvarande kristendomsundervisningen, så i folkskolan som i läroverken, bestode hufvudsakligen uti inpräglandet af vissa lärosatser i st. f. att lära känna Kristus.

Måtte vi - slutade talaren - i fråga om att uppfostra människor till kristna icke ställa större kraf på våra barn, än dem Kristus ställde på sina egna lärjungar. Dessa skulle nog stå sig slätt, om de nu lefde upp igen och underkastades en katekesexamen efter nutidens fordringar.

Motionens öde var ju på förhand gifvet. Då diskussionen kl. a/2Ö var slut, hade en tredjedel af mötets medlemmar aflägsnat sig. Mellan de kvarvarande anställdes en stilla votering, som utföll så, att 33 röster afgåfvos för afslag och endast 6 röster för bifall till motionen.

Det starkt anlitade utrymmet gör, att vi för dagen måste inskränka oss till dessa korta antydningar om debatten. Till ett och annat, som därunder föreföll, skola vi återkomma.

En feriekurs för lärare och lärarinnor,

Enligt hvad våra läsare inhämtat af denna tidning har Stockholms läns landsting för nästkommande år beviljat ett anslag af 500 kronor att utgå i stipendier å 50 kronor till lärare och lärarinnor inom länet, som önska bevista den härstädes anordnade pedagogiska lärokursen.

Med anledning af detta landstingets beslut har styrelsen för nämda lärokurs, såsom synes af annons här längre fram, tagit i öfvervägande, huruvida i början af nästa år skulle kunna anordnas en feriekurs i likhet med hvad som skedde åren 1891 och 1892. I dessa sistnämda kurser deltogo lärare och lärarinnor från vidt skilda delar af vårt land. Sedan denna tid har intresset för lärarnes fortsatta utbildning vunnit i styrka och utbredning, särskildt efter kurserna i Uppsala förliden sommar.

Gifvet är, att den här ifrågasatta kursen icke kan komma till stånd, såvida icke ett tillräckligt antal deltagare anmäler sig. Att anordna kursen för de 10, hvilka kunna komma i åtnjutande af landstingsstipendium, låter sig helt naturligt icke göra. Styrelsen har därför uppställt såsom villkor för kursens igångsättande, att inom den 15 nästa november skola hafva anmält sig minst 50 deltagare från landsorten. Det kommer sålunda att uteslutande bero på det intresse, lärarekåren visar, om feriekursen blir en verklighet eller ej.

Nyttan af ett par veckors vistelse i hufvudstaden, frånsedt själfva kurserna, bör icke underskattas. Härtill kommer, att styrelsen utlofvar söka bereda kursdeltagarne tillfälle att under fackmäns ledning bese viktigare offentliga samlingar, hvilken förmån icke i samma grad kan stå till buds vid sådana kurser på andra orter. Tillfälle kommer ock att beredas för åhörandet af undervisningen vid hufvudstadens folkskolor.

Då styrelsen sålunda synes vilja göra hvad på den ankommer, för att vistandet här må blifva så lärorikt som möjligt, kan man hoppas, att tillfället icke skall lämnas obegagnadt utan föranleda en allmän tillslutning. Detta bör antagas så mycket mer blifva fallet, som under nästkommande sommar icke några dylika kurser komma att anordnas i Uppsala.

Som var att vänta

har ett stort antal lärare och lärarinnor intresserat sig för berättelsen om skolmötet i Göteborg. Sålunda äro redan öfver 1,100 subskribenter anmälda. Subskriptionen pågår ännu.

Sin mycket hälsosamma betydelse

har en sådan motion som hr Treffen-bergs. Detta medgifver till och med »Vårt Land». »Hans stående motion är - tillägger tidningen - en permanent protest mot den förstånds- och andelösa utanläsningen, och emot denna kunna icke nog energiska protester och varningar uttalas.»

Slöjdundervisning1 vid Göteborgs folkskollärareseminarium. Sedan domkapitlet i Göteborg afgifvit förslag till anordnande af undervisning i slöjd vid folkskollärareseminariet i Göteborg, har k. m:t föreskrifvit,

att undervisning i nämda öfningsämne skall under nästa läsår meddelas eleverna i seminariets första, andra och tredje klasser samt i den med seminariet förenade öfningsskolans högsta klass, .

att vid ifrågavarande undervisning seminariets särskilda klasser kunna, där så aktas nödigt, fördelas i grupper af lämplig storlek, hvilka skola hvar för sig undervisas,

att denna undervisning bör hufvudsakligen omfatta träslöjd,

att lärotiden i veckan bör utgöra för elever i första seminarieklassen och öfningsskolan fyra timmar samt för elever i andra och tredje seminarieklasserna tre till fyra timmar, samt

att vid slutet af nästa läsår domkapitlet skall med ledning af därunder vunnen erfarenhet inkomma med förslag, huru undervisningen uti ifrågavarande öfningsämne bör för framtiden anordnas.

Till inredning af slöjdlokal, inköp af verktyg och öfrig undervisningsmateriel får under år 1894 användas ett belopp af 3,000 kr. Till lärare, som af domkapitlet förordnas att meddela ofvanberörda undervisning, må under läsåret 1894-95 utgå arvode efter 900 kr. för år räknadt mot en undervisningsskyldighet af 16 till 20 timmar. Till slöjdlokaleris renhållning, uppvärmning och upplysning, anskaffande af virke jämte öfriga för ändamålet erforderliga utgifter har anvisats ett belopp af 470 kr.

Utslag rörande skolrådsval. Gård-by och Sandby församlingar på Öland hafva gemensamt skolråd. A kyrkostämma med Sandby församling den 28 december 1892 valdes till ledamot i skolrådet Peter August Petersson i Norra Näsby. Kyrkoherden i pastoratet C. E. Sandgren ansåg den valde icke vara lämplig till skolrådsledamot, enär enligt församlingarnas skolreglemente ledamot i skolrådet äfven skulle vara tillsyningsman öfver barnens skolgång och således den nye ledamoten bort såsom den afgångne vara boende i byn Nedra Ålebäck. Kyrkoherden lät med anledning häraf Gårdby församling, till hvilken en del af nämda *fey hör, anställa val af en ny skolrådsledamot, ehuru ingen ledighet, som kräfde val, där uppstått. Sedan anförde kyrkoherden besvär öfver valet i Sandby församling, därvid yrkande, att som genom valet i Gårdby församling det bestämda antalet af 11 ledamöter i det gemensamma skolrådet uppnåtts, förstnämda val måtte upphäfvas. Genom utslag den 26 sistl. april förklarade domkapitlet,

att som ostridigt vore, att, när det öfverkla-gade beslutet fattades, Sandby församling ägde att i skolrådet insätta en ny ledamot, hvaraf följde, att klagandens åtgärd att snart därefter, och utan att bland Gårdby församlings skolrådsledamöter någon ledighet uppstått, tillåta sistnämda församling utse en ledamot i den bland Sandby församlings ledamöter afgångnes ställe, vore såsom stridande mot fastställd ordning helt och hållet obehörig;

ty och som det hvarken vore af församlingarna beslutadt eller af sakens natur nödvändigt påkallades, att skolrådsledamot, som valdes, måste vara boende inom visst byalag för att kunna tillika vara tillsyningsman; alltså och då vid dessa förhållanden det öfverklagade beslutet, som i laga ordning tillkommit, hvarken strede mot allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrede deras befogenhet, som beslutet fattat, ej heller kunde anses kränka klagandens enskilda rätt, profvade domkapitlet