Read Runeberg

Svensk Läraretidning: 1893

Originalsida 593
Originalsida 593
Originalsida 592
Originalsida 593
592–593

Sida 593

1893-11-29

N:r 48

SVENSK LÄRARETIDNING.

585

Den garanti, som skulle ligga i lärarinnas klagorätt, är uppenbarligen äfven af en mycket tvifvelaktig art. Oafsedt det motbjudande i att föra process med sina öfverordnade och oafsedt de kostnader och besvär, som med allt processande äro förbundna, så kräfves vid klagomål alltid en viss lagbestämmelse, på hvilken den kla- j gande kan grunda sina rättsanspråk. Enligt kyrkomötets förslag skulle kyrkostämman äga afskeda gift lärarinna, »då skolans bästa finnes sådant kräfva», ett uttryck så sväfvande^ att det lämnar öppet rum för den mest vidsträckta godtycklighet. Nu kan man visserligen mena, att kyrkostämma ej kan finna skolans bästa kräfva lärarinnans afskedande, så vida hon ej befinnes oskicklig till eller försumlig i förrättandet af sin tjänst. Men i så fall skulle den af kyrkomötet påyrkade bestämmelsen vara fullständigt obehöflig. Ty för sådana fall har man till sitt förfogande § 32 i folkskolestadgan, hvilken som bekant har följande stränga lydelse: »Skulle någon folkskollärare befinnas oskicklig till eller

försumlig i förrättandet af sin tjänst-------

må skolrådet äga att, efter föregången, i skolrådets protokoll intagen men fruktlös befunnen varning, skilja honom ifrån befattningen såsom skollärare och den därmed följande aflöningen.» Det har visserligen från ett håll blifvit påstådt, att nu anförda paragraf skulle afse endast »uppsåtliga» försummelser, men detta är, såsom hvar och en lätt finner, en tolkning, som är gripen alldeles ur luften.

Nej, förhållandet är nog det, att kyrkomötets flertal velat bereda kyrkostämmorna möjlighet att afskeda äfven sådana lärarinnor, som icke befunnits oskickliga till eller försumliga i förrättandet af sin tjänst, och att det därför begagnat det mångtydiga uttrycket: »då skolans bästa finnes» (d. ä. af kyrkostämmans fyrkinnehafvare anses) »sådant kräfva». Men i så fall är del svårt att se, hvad lärarinnans besvärsrätt är annat än ett spegelfäkteri. Den gifta lärarinnan är då helt enkelt prisgif-ven åt godtycket.

De, som närmast skulle drabbas af detta j godtycke, äro ingalunda de nu gifta lärarinnorna. Den rättsliga- ställning dessa en j gång förvärfvat, den bibehålla de för lifs- ! tiden, ty äfven om det af kyrkomötet fram- j ställda förslaget skulle blifva Jag, så kan dock denna aldrig erhålla tillbakaverkande kraft. De, som omedelbarligen beröras af den önskade bestämmelsen, äro de nu ogifta lärarinnor, hvilka hvarken vilja afsäga sig möjligheten att bilda eget hem, såvida deras böjelse manar dem därtill, ej heller sin genom lag tryggade rättighet att arbeta i det kall, för hvilket de utbildat

Medelbarligen berör förslaget därjämte lärarinnekåren i dess helhet - ja, genom sina konsekvenser äfven lärarne. Om syftet nämligen är, såsom inom kyrkomötet antyddes, att kommunerna måtte få mera »band» på sina tjänstemän (naturligtvis endast de lägre), så finnes intet skäl, hvarför man ej skulle önska äfven de ogifta l lärarinnorna och lärarne försatta i samma l

ställning, hvaruti kyrkomötet velat försätta de gifta lärarinnorna, och hvarur småskolepersonalen förgäfves sökt arbeta sig upp. Har man blott tagit ett steg utför det lutande planet, så följa de andra sedan småningom efter. En statens folkskoleinspektör har ju på ett stort möte för några år sedan offentligen yttrat, att en tryggad rättslig ställning lätteligen gör läraren loj och likgiltig, samt att han funnit många odugliga folkskollärare men knappast en enda oduglig småskollärarinna, hvilket han ansåg bero på den senares osäkra ställning i rättsligt afseende.

Att kyrkomötet, ehuru det till sitt öfvervägande flertal består af tjänstemän med en i nämda afseende vida mera tryggad ställning än folkskollärarnes, dock i fråga om dessa senare delat nu anförda öfvertygelse om den rättsliga trygghetens ofördelaktiga inverkan på nitet och dugligheten, framgår såväl af dess beslut, som af flera yttranden i den föregående diskussionen. Liknande åsikter torde ock möjligen komma att framställas af en eller annan bland de öfverordnade myndigheter, hvilkas yttrande öfver förslaget k. m:t kan finna skäl att infordra.

Inom den kår, som genom personlig erfarenhet har den närmaste kännedomen om skolarbetet och villkoren för dess framgångsrika bedrifvande, torde dock tankegången vara en helt annan. Då det synes önskvärdt, att äfoen dess åsikter och önskningar måtte få göra sig hörda, innan beslut fattas rörande det af kyrkomötet framställda förslaget, och då detta bäst kan ske genom den organisation, som inom sig samlat det största antal lärare och lärarinnor vid Sveriges folkskolor, får Stockholms-kretsen härmed till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening hemställa, att densamma, så snart lämpligen ske kan, måtte till föreningens samtliga kretsar utsända följande fråga:

Anses det af senaste kyrkomöte f ram-ställda förslaget om en förändring i lärarinnornas nuvarande rättsliga ställning kunna, i fall det blefve förverkligadt, lända till folkskolans sanna båtnad?

Stockholm den 18 november 1893,

Å Stockholms-kretsens vägnar:

Styrelsen.

FÖR DAGEN.

Ett nytt åskådningsmedel.

Ett museum för våp skolungdom.

På Djurgården i hufvudstaden har nyligen en ny, högst ovanlig och intressant sevärdhet blifvit för allmänheten tillgänglig. På slätten nedanför det förut af oss beskrifna friluftsmuseet Skansen reser sig en särdeles egendomlig byggnad, hvilken till det yttre starkt påminner om de gamla norska s. k. siafkyrkorna. Redan af benämningen Biologiska museet kan man sluta sig till, att här måtte finnas samlingar för studiet af det organiska lifvet.

Vid biljettluckan erlägger man den stadgade afgiften, l krona, och passerar därpå en längre korridor fram till byggnadens midt, där en trappa leder upp till en plattform. Plär befinner man sig helt plötsligt försatt midt i den verkliga lefvande naturen. Med tillhjälp af plastik och målningskonst har här åstadkommits en i rundmålningsstil hållen framställning af bilder från Skandinaviens olika delar, från sydliga Sverige till västliga och nordliga Norge; alltsammans af den yppersta verkan, ja, så illusoriskt, att man nästan tycker sig förnimma hafvets brus blanda sig med vindens sus i trädens kronor.

Åskådareplatsen begränsas rundtorn af höga glasfönster. Bakom dessa befinna sig landskapsbilderna, hvilkas närmare partier utgöras af verklig*a föremål, under det partierna längre bort mot horisonten och fullständigt sammansmältande med de förra äro framställda genom natursceneriet afslutande målningar. Hela rundelen är uppdelad i tolf sektioner med hvar sin karakteristiska landskapsbild. De särskilda landskapen äro dock icke såsom uti en serie panoramabilder genom väggar skilda åt utan öfvergå så småningom och nästan omärkligt i hvar* andra.

Det blir en turistfärd så god som någon att under en middagsstund, då solen står högst på himlen och ljuset rikligt flödar in genom de väldiga takfönstren, söka taga en orienterande öfverblick af det hela. Här är icke fråga endast om själfva landskapet, betraktadt ur geografisk, geologisk, topografisk eller botanisk synpunkt. I trädens grenar, på klippor, vid hafsstranden och på hvarje liten tufva ser man representanter af dessa tusentals både bevingade och icke bevingade väsen, hvilka utgöra den skandinaviska faunan. Det är med undantag af hafsdäggdjuren en nästan fullständig samling af inom Skandinavien befintliga däggdjur, fåglar och reptilier, hvilka här té sig icke blott såsom man ser dem, då de stå omsorgsfullt ordnade efter ett zoologiskt system på ett naturhistoriskt museum utan fullständigt i samma situationer, som de intaga i det lefvande lifvet. Så ser man individerna inom den rika fågelvärlden sysselsatta med sökandet efter föda, matandet af sina nyss utkläckta ungar, rufvandet af äggen i sina konstigt hopkomna bon eller gungande i trädens toppar, medan de speja ut öfver nejden. Särdeles imponerande äro de väldiga »fågelbergen» högt uppe i norr vid Ishafvets stränder, där klippafsatser-na äro bokstafligen bekransade med stora skaror af de många olika slag af sjöfåglar, som i dessa ödsliga trakter bygga och bo.

Går man uppför ännu en trappa, kommer man till en öfre plattform, från hvilken man har en öfverblick af panoramats öfre partier och närmare kan studera de fågelarter, som bygga sina näs- j ten i trädens kronor.

Sedan denna brokiga mångfald af djur

Källa: Project Runeberg ·