Sida 622
1893-12-13
614
SVENSK LÄRARETIDNING
N:r 50
I stället för att klaga öfver kammarkol-legii utslag och sålunda draga under k. m:ts ompröfning den frågan, huruvida skolrådet var berättigadt att göra afdrag på det lönebelopp, kyrkostämman en gång tillförsäkrat läraren, begick denne det felet att hos k. m:t framställa ett alldeles nytt yrkande, nämligen att k. m:t täcktes förständiga länsstyrelsen att utanordna hvad å Almgrens aflöning för åren 1890-93 på ofvan angifna sätt innehållits.
Kammarkollegium, dit ärendet remitterades, hemställde - enär Almgrens nu gjorda framställning icke innefattade påstående om ändring i kollegii utslag, samt den nu väckta frågan om utfående af statsbidrag till Almgrens aflöning afsåge ett ämne, därom det icke borde tillkomma Almgren att föra någon talan - att föreliggande framställning måtte af k. m:t lämnas utan vidare afseende.
K. m:t har äfven den 17 sistl. november funnit framställningen icke förtjäna afseende.
Roteindelning' upphör, då församlingens medlemmar ej härom äro ense. Å sockenstämma med Åhus församling den 25 juni 1854- träffades den öfverenskommelse, att hvarje by eller mindre skoldistrikt inom socknen dädanefter skulle, utan hjälp af den öfriga församlingen eller den gemensamma skolkassan, själf bygga och underhålla sitt skolhus.
l anledning af väckt förslag orri nämda roteindelnings upphäfvande beslöts å kyrkostämma den 31 oktober 1892, efter omröstning med 1,075 röster mot 796 röster, att densamma tills vidare skulle bibehållas. Häröfver anfördes besvär hos länsstyrelsen i Kristianstads län med yrkande om bifall till den af minoriteten vid stämman biträdda mening om roteindelningens upphörande. Länsstyrelsen resolverade,
att, enär Åhus församling utgjorde ett skoldistrikt, samt enligt § 57 mom. l af folkskolestadgan kostnaderna för de inom ett skoldistrikt befintliga folkskolor, småskolor och mindre folkskolor, hvilka blifvit af hela distriktet upprättade, skulle, så vida ej annorlunda därom öfverenskommes, bestridas gemensamt af hela skoldistriktet;
alltså och då den inom församlingen å sockenstämma den 25 juni 1854 träffade och därefter följda öfverenskommelse, enligt hvilken hvarje by eller mindre skoldistrikt skulle bygga och underhålla sitt skolhus, numera icke af församlingen i sin helhet biträddes, utan fast mera yrkande framställts om upphäfvande af den inom densamma fastställda roteindelning, samt vid sådant förhållande berörda öfverenskommelse lagligen icke vidare finge äga till lämpning emot bestridande af dem, som med densamma icke åtnöjdes, fann länsstyrelsen skäligt att, med upphäfvande af öfverklagade kyrkostämmobeslutet såsom olagligt, förklara, att de särskilda rotarna inom Åhus församling hade att till skoldistriktets gemensamma förvaltning öfverlämna sina skolhus, samt att kostnaderna för skolhusen skulle efter därför stadgade grunder af skoldistriktet gemensamt utgöras, dock att de skolrotar, som för sina skolhus haft större kostnader, borde erhålla ersättning af dem, som därå nedlagt mindre.
Ett par församlingsmedlemmar, tillhörande majoriteten, klagade nu hos kammarkollegium. Som den öfverenskommelse, hvilken den 25 juni 1854 träffats, icke
afsett någon bestämd tid och således upphört att gälla, då församlingens medlemmar ej längre därom sig förenade, fann kammarkollegium besvären icke föranleda ändring i länsstyrelsens utslag.
Målet drogs under k. m:ts ompröfning. Den 17 sistl. november fastställde k. m:t kammarkollegii utslag
Tranås köping eget skoldistrikt.
På därom af Säby församling, jämlikt dess å kyrkostämma den 29 maj detta år fattade beslut, gjord anhållan har k. m:t den 17 november förordnat, att Tranås köping skall från och med år 1894 utgöra ett eget från den öfriga delen af Säby församling skildt skoldistrikt.
Det är på grund af den nya lydelsen af kyrkostämmoförordningens § l, som detta medgifvande lämnats.
Folkskollärareseminarierna. Till stipendier åt elever vid folkskollärareseminarierna har k. m:t för innevarande hösttermin anvisat följande belopp, nämligen:
vid seminariet i Stockholm 3,300 kr, Uppsala 2,860, Linköping 3,300, Skara 4,835, Falun 2,285, Växjö 2,900, Lund 4,700, Göteborg 2,740, Kalmar 3,960, Karlstad 3,080, Hernösand 1,450 och Umeå 2,375 kr.
Därjämte har k. m:t anvisat till stipendier dels åt lappskt-talande elever vid seminariet i Hernösand 450 kr., i Umeå 150 kr. och vid småskollärare- och lärarinneseminariet i Mattisudden 2,900 kr., dels ock åt iinskt-talande elever vid seminariet i Hernösand 750 kr., i Umeå 900 och vid småskollärare- och lärarinneseminariet i Haparanda 1,785 kr.
Stockholmskretsen af Nordiska lä rarnes helnykterhetsförening hade i lördags sitt höstsammanträde. Sedan revisorer för året blifvit utsedda, höll hr Klas Lidholm ett synnerligen sakrikt och intressant föredrag om folkskoleinspektören Robyns' nykterhetsverksamhet bland Belgiens skolungdom. En kort antydan härom i en tidningsnotis, som för någon tid sedan genomgick pressen, hade föranledt kretsen att vid närmast föregående sammanträde anmoda sin styrelse att från ort i och ställe söka skaffa faktiska upplysningar rörande ifrågavarande verksamhet. På i styrelsens uppdrag hade hr Lidholm satt | sig i förbindelse såväl med inspektör Ro-| byns själf som med andra för hans sträfvanden intresserade personer och från dem erhållit meddelanden om arten af dessa sträfvanden samt om de resultat, som där-| igenom blifvit vunna.
i Af den redogörelse, hr Lidholm på grund häraf nu lämnade, visade sig, att nykterhets-verksamheten i deri form, hvari den af Robyns bedrifvits (nämligen barnföreningar i anslutning till skolan och efter en noga uttänkt plan), haft en öfverraskande stor framgång. Den hade ock tillvunnit sig ett sådant erkännande, att den under innevarande år blifvit af en kungl, kommission hedrad med det s. k. Gui-nardska priset å 10,000 francs, hvilket med vissa mellantider utdelas för de arbeten, som synas bäst ägnade att verksamt höja arbetsklassens ställning i materiellt, intellektuellt och moraliskt afseende.
Efter föredraget uttalade kretsen enhälligt den önskan, att detsamma måtte på
lämpligt sätt bringas till allmänhetens och särskildt till lärarekårens kännedom.*
I den följande diskussionen, hvilken blef både liflig och långvarig, deltogo utom inledaren hrr Ahlberg, Ahlén, Dalborg, Axel Blomquist och Fridtjuv Berg. Den rörde sig hufvudsakligen om möjligheten att i vårt land kunna åstadkomma något i samma väg, som det inspektör Robyns fått till stånd i Belgien samt om det sätt, som i så fall borde hos oss användas. Meningarna härom visade sig vara synnerligen delade. För vinnande af ytterligare utredning beslöt kretsen att ingå till centralstyrelsen för Nordiska lärarnes helnykterhetsförening med anmodan, att denna måtte utsända frågan om nykterhetsföreningar bland skolungdomen enligt det Robynska systemet till allmän behandling inom lo-kalafdelningarna.
Vanartade barns uppfostran. Karlskrona folkskollärareförening behandlade vid sitt sammanträde den 6 dennes bland annat frågan om inrättandet af ett internat eller en af söndringsklass för vanartade barn i Karlskrona. Frågans inledare, läraren J. Jaensson framhöll,
hurusom det inom de olika afdelningarna af folkskolans gossklasser funnes gossar, som det vore alldeles omöjligt få till en ordentlig skolgång, trots allt arbete man nedlade därpå. För att "få förhållandet bättre ansåg tal:n, att en afsöndringsklass eller allra helst ett internat om möjligt borde komma till stånd i Karls krona. De gossar, som skolka, borde afskiljas från de öfriga:
1) För lärarens skull. Läraren Unge nämli gen nedlägga för mycket arbete och omtanke för att om möjligt få sådana gossar till skolan och splittrade därigenom sina krafter för det egentliga skolarbetet. Hade han så ändtligen fått en skolkare till skolan, sä måste denne ju på lämpligt sätt straffas, och toge detta dels tid i anspråk och dels inverkade det menligt på läraren.
2) För de öfriga barnens skull. Nogsamt bekant vore exemplets stora makt, kanske i all synnerhet det dåliga exemplets. Säkert hade många, ja kanske de allra flesta gossar, som skolka, blifvit af dåliga kamrater, som själfva skolkat, förledda härtill. Vidare hade de, som försummade skolan, ofta under sitt vistande på torg och gator inhämtat många oarter och ovanor, som de lätt kunde bibringa de öfriga barnen och således äfven på annat sätt demoralisera dem.
3) De, som skolka, böra afskiljas för sin egen skull. De gossar, som skolkade, förlorade också själfva på att vara tillsammans med de öfriga gossarne, ty det vore alldeles omöjligt för läraren att kunna ägna dem den speciella omsorg, de tarfvade. Ej heller droge de någon nytta af undervisningen genom att besöka skolan några dagar då och några dagar då. Ofta blefve sådana gossar hemfallna åt laster och brott, exempelvis dryckenskap, tjufveri o. s. v., och samhället finge stort obehag af sådana olyckliga barn.
4) För samhällets skull. Under sin frånvaro från skolan hade sådana gossar ofta lärt sig mycket ondt. Polisens rapporter visade, att det just vore dessa minderåriga, som gjorde sig skyldiga till snatteri, tjufveri och andra brott, hvarför samhället finge mycket besvär med dem, och för många af dem öppnade kanske cellfängelserna eller andra straffanstalter sina dystra portar.
På inledningsföredraget följde en liflig diskussion. Enhälligt uttalades önskvärd-
* Med anledning af därom gjord framställning kommer föredraget att återgifvas i ett af de följande numren af denna tidning.
Källa: Project Runeberg ·