Svensk Läraretidning: 1893

> 8

SVENSK IÄRARETIDNDTCL

95

'. - Om iakttagelserna på barnens hälsa och krafter samt flit och arbetsförmåga diskuterade Oskarshamns lärareförening den 11 d:s. På grund af klen kost, osunda bostäder och oförståndig föräldravård vore åtskilliga af barnen mindre starka och friska, och detta inverkade menligt på deras skolarbete. Bland medel till motverkande af detta onda föreslogs bland annat flitig luftväxling i skolsalarna, gymnastik, tillsyn öfver barnens snygghet och renlighet, varning mot missbruk af kaffe m. m.

Riksdagen.

Förmiddagsläsning. Hr A. Bexell har inom andra kammaren väckt följande motion:

Då folkundervisningens ordnande på ett praktiskt sätt är af största betydelse icke minst ur social och ekonomisk synpunkt, anser jag en reform i tiden för undervisningen i folkskolorna i så måtto nödvändig, att läsningen, i folkskolorna, som nu äger rum både på för-och eftermiddag, bör inskränkas till endast förmiddagsläsning, en uppfattning, som mer och mer gjort sig gällande i synnerhet å landsbygden, och ett kraf, som, närmare skärskå-dadt, af den stora allmänheten rättmätigt kan framställas vid folkundervisningens ordnande.

Såsom nu är fallet med tiden för undervisningen förspilles hela eftermiddagen för endast en timmes läsning, och ingen tid blir öfrig för arbeten på det praktiska området. En af orsakerna till ett af vår tids största lyten, det ekonomiska klasshatet, ligger äfven förborgad i tiden for undervisningen.

Som bekant måste barnen, då undervisningen är fördelad på för- och eftermiddag, medföra middagsmåltid i skolan, och lätt är då att tänka sig såväl de fattiga föräldrarnas känslor, då de med sin torftiga och ofta knappa kost äro nödsakade utrusta sina barn till skolan, som barnens, då de tvingas att blotta detta för dem obegripliga armod för de lyckligare lottade kamraterna.

Också har det ofta till följd, att föräldrarna, som stå svarslösa gent emot barnens fordringar på förklaring öfver denna lotternas olika delning, förr låta barnen försumma undervisningen, än utsätta dem för den ekonomiska rangskillnad, som just denna måltid alstrar, och hvars följder äro allt för väl bekanta.

Såsom nyss sades, förspilles under nu rådande ordning hela eftermiddagen för en enda timmes läsning, och genom denna uppoffring af en tid, som borde användas till nyttigt praktiskt arbete, uppstår en af orsakerna till den stora tillströmningen af ungt arbetsfolk till städerna och fabrikerna från landsbygden, ett missförhållande, som ju till god del oemotsägligt beror på den oförmåga och ovana vid kroppsarbete, som vid skoltidens slut förefinnes hos barnen vid det hastiga afbrottet i sysselsättning, från den dagliga läsningen, utan tillfälle till kroppsarbete, till kampen för eget bröd.

Såsom en följd af dessa mina åsikter borde icke någon slöjdundervisning äga rum på förmiddagarna, utan skulle för denna undervisning eftermiddagarna afses, och undervisningen begagnas endast för dem, som hafva lust därtill och -icke i hemmen äro i tillfälle till praktiska öfningar,, ty i motsatt fall anser jag slöjdundervisningen endast leda till jordbruksarbe-tarnes dragande från landsbygden och modernäringen till ett behagligare lif som handtverkare eller annat i städerna.

På grund af det anförda får jag äran föreslå, att riksdagen behagade för sin del besluta om vidtagande af sådana ändringar i gällande folkskolestadga,

att all den egentliga folkskoleundervisningen måtte förläggas uteslutande till förmiddagarna, samt att det måtte öfverlämnas till föräldrarnas fria val, huruvida barnen skola, hvad det praktiska området rörer, under eftermiddagarna undervisas i slöjdskolan eller i hemmen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott har enhälligt afstyrkt denna motion.

I utskottets utlåtande lämnas en redogörelse för de vid 1889 och 1890 års riksdagar väckta förslag i ämnet samt deras öden, hvarefter påpekas, att »mellan de yrkanden, som i ämnet framställdes vid 1889 och 1890 års riksdagar, och det, som nu framlagts i hr Bexells motion, råder den öfverensstämmelsen, att de alla åsyfta sådan ändring af § 15 folkskolestadgan, att den föreskrifna middagsrasten af minst en timme må kunna borttagas. Skillnaden mellan de olika förslagen i förevarande hänseende är i korthet den, att vid 1889 och 1890 års riksdagar ifrågasattes, att undervisningen skulle få utsträckas utöfver kl. 12 middagen, utan att det stadgade uppehållet af minst en timme ovillkorligen skulle behöfva förekomma, medan åter årets motionär vill komma från middagsrasten genom att förlägga undervisningen helt och hållet till förmiddagen, hvarmed väl får förstås tiden före kl. 12 på dagen.»

Efter att därpå hafva erinrat om gällande föreskrifter i ämnet (se folkskolestadgan § 15) yttrar utskottet följande:

Enligt detta stadgande äga sålunda skolråd och kyrkostämma ganska stor frihet att ordna den dagliga undervisningstiden så som de finna lämpligt. De väsentligaste inskränkningarna äro, att den dagliga lärotiden ej får utsträckas i folkskola öfver sex och i småskola öfver fem timmar samt att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar skall lämnas minst en timmes ledighet.

Någon minimitid för den dagliga undervisningen är däremot ej fastställd. Om alltså ett skolråd i samråd med kyrkostämma förlägger den dagliga undervisningstiden uteslutande till förmiddagen (t. ex. kl. 8-12 eller 9-12 f. m.), finnes intet hinder härför enligt folkskolestadgan. Beslutet skall visserligen liksom andra regle-mentsbestämmelser underkastas domkapitlets godkännande, men där ifrågavarande anordning har fog för sig, lär dylikt godkännande ej vägras.

Motionären nöjer sig emellertid ej med, att församling skulle - på sätt redan nu är fallet - hafva rättighet att förlägga all den egentliga folkskoleundervisningen uteslutande till förmiddagarna. Han vill - för så vidt utskottet förstått honom rätt - att denna anordning skall utan inskränkning tillämpas i alla rikets skoldistrikt.

En sådan anordning af undervisningen, som den motionären föreslagit, torde nog på många ställen befinnas ganska ändamålsenlig - dock icke på de i motionen anförda skälen, hvilka enligt utskottets förmenande äro fullkomligt ohållbara, utan på mera pedagogiska grunder. Men att, på sätt motionären ifrågasatt, nu i ett slag göra en dylik anordning obligatorisk för skoldistrikten och därigenom binda deras handlingsfrihet, kan utskottet för ingen del tillstyrka.

Den grundsats, som är uttalad i det nuvarande stadgandet, eller att församling

och skolråd hafva full frihet att under iakttagande af vissa allmänna bestämmelser förlägga undervisningstiden till den för hvarje ort och med hänsyn till de lokala förhållandena lämpligaste tiden, finner utskottet riktig.

En ändring af § 15 folkskolestadgan kan måhända befinnas lämplig. Men denna ändring bör, enligt utskottets förmenande, gå i alldeles motsatt riktning mot den af motionären ifrågasatta. I stället för större tvång för församlingen bör ändringen åsyfta en ännu större frihet. Så är det med nuvarande bestämmelser tillåtet att läsa kl. 8-12 f. m. utan något längre uppehåll, hvaremot det icke är medgifvet att förlägga undervisningen till kl. 9-l på dagen, ehuru en dylik anordning i många fall - särskildt i småskolor - torde vara ganska lämplig. Härutinnan kunde ifrågasättas ändring. Men att beröfva församlingarna deras nuvarande frihet och för vårt vidsträckta land med dess många olika förhållanden bestämma utan alla inskränkningar, »att all den egentliga folkskoleundervisningen måtte förläggas uteslutande till förmiddagen», finner däremot utskottet ej tillrådligt. En dylik bestämmelse skulle ganska säkert väcka ovilja på mer än ett håll.

Hvad angår motionärens yrkande, »att det måtte öfverlämnas till föräldrarnas fria val, huruvida barnen skola, hvad det praktiska rörer, under eftermiddagarna undervisas i slöjdskolan eller i hemmen», vill utskottet endast erinra dels därom, att något hinder för slöjdundervisningens förläggande uteslutande till eftermiddagarna ej finnes (denna anordning torde ock vara ganska vanlig), dels därom, att slöjden icke är obligatorisk. I den paragraf af gällande folkskolestadga, som talar om läroämnen, heter det nämligen: »- - - hvarjämte undervisning i slöjd må, efter öfverenskommelse med därtill skicklig lärare, kunna af skoldistrikt, som sådant önskar, vid skolan anordnas för de barn, som af föräldrar eller målsmän anmälas att deltaga i denna undervisning».

Då sålunda skolråd och församling redan nu hafva rättighet att anordna undervisningstiden på det sätt motionären föreslagit, och då det icke kan vara lämpligt att göra den af honom ifrågasatta anordningen obligatorisk, föranlåtes utskottet hemställa,

att hr Bexelis ifrågavarande motion ej må föranleda till någon kammarens åtgärd.

Undervisning åt beväringsmän.

Hr O. V. Svensson i Rydaholm har på enahanda skäl, som de i hans motion vid 1890 års riksdag anförda (se denna tidning n:r 11 år 1890), hemställt,

att riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det k. m:t täcktes vidtaga sådan anordning, att beväringsynglingar, som icke hafva nöjaktiga kunskaper i rätt- och välskrifning samt räkning, måtte beredas tillfälle att minst två timmar dagligen under den på exercisplatsen bestämda öfningstiden erhålla kostnadsfri undervisning i nämda ämnen.