Teknisk tidskrift 1923

110

TEKNISK TIDSKRIFT

7 april 1923

Det finnes anledning förmoda, att de sålunda påbörjade brandprovningarna med film komma att fortsättas i huvudsak enligt

det uppgjorda större programmet. „ „ _ , , .

r OJ ro R.son Schlyter.

NOTISER

Kasernbyggnadsnämnden — De byggnadsarbeten, som tid efter annan komma till utförande för statens räkning, ha, i enlighet med sin växlande beskaffenhet, brukat överlämnas dels till statens egna organ, dels till den privata entreprenadverksamheten. Statens järnvägsbyggnader, sjö- och älvregleringar kanalbyggnader, kraftverk etc., vilka varit för stora för den privata verksamheten, ha i allmänhet — dock ej undantagslöst — utförts i statens egen regi, medan statens husbyggnader såsom bostadshus, allmänna inrättningar, kaserner etc. i allmänhet brukat utbjudas på entreprenad. Denna uppdelning till den statliga byggnadsverksamhetens förmån har ingalunda motiverats av vunnen erfarenhet, att detta system i och för sig självt innebär ekonomiska fördelar, utan är snarare att betrakta som en konsekvens av det förhållande, att entreprenadsystemet ej givits samma tillfällen som i utlandet att fritt pröva sina krafter.

Det är emellertid nu icke utan en viss oro, säger Skattebetalarnas förenings tidskrift *Sunt förnuft* , som man iakttager vissa strävanden att ytterligare inkräkta på den privata entreprenadverksamheten, vilka härröra sig från ett statligt organ, som från början aldrig tänkts som ett affärsdrivande eller producerande, utan blott kontrollerande myndighet, nämligen kasernbyggnadsnämnden.

Arméns kasernbyggnadsnämnd tillkom i samband med de stora kaserubygguadsarbeten, som måste igångsättas efter det nya härordningsförslagets antagande. Dess verksamhet daterar sig från 1907, och uppgiften begränsades från början till att verkställa uppförandet av arméns kasernetablissement samt vissa andra för försvarets behov avsedda byggnader. Sedan de stora prisomvälvningarna började under kriget, övergick nämnden till att själv i egen regi bygga de återstående kasernerna. Då arbetet nu emellertid är praktiskt taget slutfört, skulle man haft rättighet att vänta, att nämnden vidtagit mått och steg för att avveckla sin verksamhet. Detta har den emellertid ej gjort utan i stället sökt att i tävlan med de enskilda entreprenörerna erhålla andra statens byggnadsuppdrag, t. o. m. hemställt till regeringen att få sig byggnadsarbeten tilldelade utan att behöva lämna in anbud. Vissa uttalanden från ledande håll inom nämnden lämna ej i tvivelsmål, att strävandena ytterst gå ut på att göra nämnden till ett permanent ämbetsverk.

Senast har nämnden låtit tala om sig i samband med grundläggningsentreprenaden för Hälsingborgs hospital. Nämndens anbud var på 360000 kr. och närmaste anbud låg cirka 27 000 kr. högre, medan samtliga 14 övriga anbud lågo över 400 000 kr. och i ett genomsnittsläge av cirka 450 000 kr., säkerligen betecknande gränsen för den affärsmässigt sunda konkurrensen i detta fall. Det vill synas, som om nämnden förmått göra sitt billiga anbud genom att kalkylera in en del byggnadsmaterial, som sblivit övers efter kasernbyggnaderna för Norra skånska infanteriregementet, såsom stående till dess disposition utan kostnader, ett förfaringssätt, som intet privat företag och intet affärsmässigt skött företag överhuvud taget borde anse som riktigt.

Nämnden torde naturligtvis kunna teoretiskt bjuda lägre än varje privat entreprenör, då det ej har några skatter och kontributioner att räkna med och ej kan göras ekonomiskt ansvarigt för ett överskridande av sina anbud. Det är i detta fall endast för statskassan, i sista hand skattedragarna, att betala förlusten. Den besparing, som ett statens verk anser sig göra genom att antaga ett nämndens lägre anbud, tages därför igen med den andra handen. Emedan förlustrisken är borteliminerad, saknar nämnden varje sporre att punktligt fullgöra de åtagna förpliktelserna, såvida detta fordrar minsta anspänuing eller påskyndande utöver den en gång vedertagna takten.

Det lider ej minsta tvivel om att statens intressen som byggherre bäst främjas av det hittillsvarande systemet med den fria konkurrensens spel på de områden, där den passar — under iakttagande av hittillsvarande kontroll- och försiktighetsåtgärder, som entreprenadsystemet sedan gammalt befunnits kräva.

De olägenheter, som möjligen i ett eller annat fall kunna uppkomma, avhjälpas eller förebyggas ej därigenom att ett tungt arbetande statligt ämbetsverk inrättas för att övertaga den stat- j liga byggnadsverksamheten med dess så kraftigt varierande arbetstillgång. Vi ha emellertid tillräckligt med affärsverk, som gå dåligt; och man kan säkerligen utan större saknad när som helst skiljas från kasernbyggnadsnämnden med dess förpuppningsplauer.

Internationella stadsbyggnadsutställningen i Göteborg 27 juli till 12 augusti 1923. — Arbetsutskottet för denna utställning meddelar, att tiden för föranmälans insändande till j insamlingskommittén för Sverige (adress arkitekten Osyald Almqvist, Stora Vattugatan 11, Stockholm) framflyttats till r| 15 april 1923. Definitiv anmälan skall vara inne senast den I 10 maj och även insändas under ovanstående adress. Arbetsutskottet ber dessutom få påpeka, att anmält utställningsmaterial skall vara anländt till Göteborg senast den 23 juni 1923. !

Föreläsningsserie för väg= och vattenbyggnadsingen- 1 jörer. — Enligt annons i nr 13 av tidskriften anordnar Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska teknologföreningen under dagarna 26—28 april föreläsningar för ingenjörer inom ■ väg- och vattenbyggnadsfacket, ävensom andra intresserade un- .ij der förutsättning att ett tillräckligt antal deltagare anmäla sig. j

Överdirektör WallÉns föreläsningar avse att giva en sam- 1 manfattande översikt över våra nuvarande kunskaper om vat- | tenföringen i Sveriges vattendrag, dennas beroende på och I samband med de klimatiska förhållandena samt vattenförut- 1 sägelser. I sådant syfte komma de att behandla 1) Sveriges klimatiska läge, 2) Nederbörds- och temperaturförhållauden, j 3) Vattenmängderna i Sveriges floder och deras årliga varia- fl tion, 4) Sambandet mellan nederbörd, avrinning och avdunstning, 5) Vattenståndsprognoser ur den föregående nederbör- ij den och temperaturen, samt 6) Fleråriga variationer och deras ■ användande för vattenståndsförutsägelser.

Docenten OdencranTS kommer i sina föreläsningar att 1 redogöra för fotogrammetriens principer; äldre metoder för framåtinskärning, steroskopiens metoder; terrester stereofoto- I grammetri, luftfotogrammetriska arbeten, olika metoder samt ;i översikt över olika användningar och praktiska detaljer i or- j ganisationen för mätningen.

Nomografien, över vilken professor Fagerholm föreläser, I är en ny vetenskap med liknande ändamål som räkncmaski- 1] nen, räknestickan och grafostatiken att vara ett tidsbesparande och säkert hjälpmedel för numeriska beräkningar, som ju vid all teknisk tillämpning av de matematiska vetenskaperna spela en fundamental roll. Nomografien är en approximativ metod, |i som till skillnad från grafostatiken är generellt användbar. Till < skillnad från räknestickan, som endast multiplicerar och divi- i derar, läses genom nomografien med en enkel konstruktion, | vilket funktionellt samband som helst.

I princip består nomografien däri att den formel, som skall | läggas till grund för numeriska beräkningar, ersättes med en enligt vissa regler konstruerad figur en s. k. aback eller ett nomogram, i vilken ingår ett antal s. k. funktionsskalor, en | för varje i formeln ingående variabel. De värden på variablerna, som tillsammans utgöra en lösning till formeln, motsvaras då av sådana punkter på funktionsskalorna, som ligga så, att då några äro kända, de övriga lätt kunna konstrueras. Vid i vissa former av nomogram ligga t. e. samhörande punkter i rätlinje. Beräkningen sker då genom att draga en rät linje ; mellan de punkter, som på vissa av funktionsskalorna motsvara de givna kvantiteterna; där denna linje skär en annan funktionsskala avläses den sökta kvantiteten.

Det är uppenbart med vilken hastighet och säkerhet beräk- j ningen sker sedan väl uomogrammet konstruerats. Konstruk- ; tionen av nomogrammet är visserligen ofta ganska besvärlig, men e/t nomogram gäller för en hel serie av likartade upp- ■ gifter.

Nomografien skapades i slutet av 1880-talet av en fransk : väg- och vattenbyggnadsofficer vid namn d’Oc'AGNE men fick sin slutliga utformning först under världskriget framför allt genom professor Soreau.

Ny katalog över standardsnickerier. — Under år 1920 utarbetade en för detta ändamål av Sveriges industriförbund och Svenska teknologföreningen utsedd kommitté en serie