Sida 216
Några organisationsförhållanden vid ett amerikanskt industriföretag
216
TEKNISK TIDSKRIFT
14 juli 1923
till tio års förbruk och i vissa speciella fall till hundra och tusen. Förklaringen härtill är ju, att nian för att kunna få ett billigt pris på exempelvis en skruv är nödsakad att tillverka eller inköpa densamma i ett mycket stort antal. Sålunda får man kanske beräkna att för de små pressade skruvarna lägga upp i förråd icke mindre än cirka iooooo av vardera storleken. För sådana skruvar, som lämpligast tillverkas i automater, är denna siffra kanske 5 000 osv. Då man betänker, att varje mekanisk verkstad genomsnittligt har behov av icke mindre än mellan 1 000 och 2 000 olika sorter av enbart skruvar — man har ju olika typer, olika diametrar, olika längder — så inses, att förrådsbeståndet av endast dessa skruvar måste representera ansenliga värden. Detta innebär ju, att kapital bindes. En nationell standard undanröjer svårigheten. Finnes sådan, skall man komma därhän, att man till inassfabrikationspris skall kunna inköpa även stycktals av skruvar och snarlika element, exempelvis från järnaffärerna.
Standardiseringens betydelse är alltså klar. Standardiseringen har emellertid liksom allting även sin baksida. Jag tänker då icke på svårigheterna och det kostbara, som uppkommer, då man skall övergå från befintliga normer till de nya. Jag syftar på de nackdelar, som kunna vara förknippade med, att man genom standardiseringen blir bunden och hämmad. Standardisering är ju att fastställa. Det, som är fastställt, kan icke egentligen ändras. I varje fall endast med stora svårigheter. Det är med tanke härpå uppenbart, att standardiseringsarbetet icke må bedrivas för långt, så att det fastställer detaljer, som av tekniska skäl böra bliva föremål för framtida ändringar. Nu skall emellertid egentligen en standard vara så uppgjord, att den själv tvingar sig fram — i annat fall har den icke mycket värde. Såsom förhållandena nu äro här i Sverige, skulle man dock teoretiskt möjligen kunna tänka sig en fara däruti, att staten, som väl i och med att den svenska industriens standardiseringskommission fattat ett beslut, kommer att följa detta så fort sig göra låter och på så vis bringa industrien att gå in för en standard, som eljest skulle haft föga förutsättningar. Vi ha emellertid anledning hoppas, att denna fara icke skall komma till synes, då ju nämligen industrien själv har ett kraftigt ord med i laget, då det gäller att fatta beslutet. I varje fall är det uppenbart, att standardiseringsarbetet måste bedrivas med största varsamhet och vidare alt det ej drives för långt. Det skulle icke vara angenämt för exempelvis kullagerfabrikanterna, därest kullagren skulle så fixeras, att staten vid upphandlingarna skulle föreskriva kuldiametrar och kulantal m. m. Det kan låta absurt, att ens ifrågasätta en dylik fara, men utvecklingen i övriga länder har givit vid handen, att arbetsområdet ideligen utökats, så att det så småningom kommit in i det för åtminstone vissa parter olämpliga. I Tyskland har t. e. frågan allvarligt varit på tal att fixera kulorna <i kullagren av viss konstruktion. Det är ju så, att önskemål ideligen framkomma till de organisationer, som befatta sig med standardisering, om att det och det behöver standardiseras. Maskinindustriföreningens standardkommission har sålunda fått emottaga önskemål, att radien å skruvar, avfasuingarna m. m. skola fixeras å tabellerna. Detta av den anledningen, att, då nu fabrikanterna vilja gå in för svenska standards, önska de av standardkommissionen få arbetsritningar. Då emellertid radierna och avfasningarna m. m. icke ha någon betydelse för utbyggbarheten, är det principiellt felaktigt att å standardtabellerna fastställa dessa.
För att bringa sådana frågor på tal, som kunna giva anledning till diskussion, skulle jag nu vilja framställa följande frågor;
Kan det nu fixeras, huru långt standardiseringen skall bedrivas? Ilar vidare Svenska industriens standardiseringskommission (SIS) tänkt att endast befatta sig med s. k. detaljstandardiseriug eller kommer också typisering, det är huvudmåttsfixering, för sammansatta enheter, att bedrivas?
För min del är jag övertygad om, att såväl detaljstandardisering som typisering måste gå hand i hand, men bägge i en viss begränsad omfattning. Det vore nu emellertid högeligen intressant att erfara förefintliga åsikter angående såväl standardiseringsarbetets begränsning som ock angående detaljstandardiseringens eller typiseringens lämplighet för industrien.
Ingenjör Omar Hallström, Köpings mek. verkstads a. -b. Uttalade sig härefter enligt följande:
Jag skulle vilja framhålla några synpunkter, som man måste lägga på standardiseringsfrågan vid ett maskinindustriellt företag av den art, vid vilken jag har min verksamhet.
Vid Köpings mekaniska verkstad hava vi sedan många år insett standardiseringens fördelar och infört en grundlig individuell standardisering, som för oss möjliggjort stora bespa ringar och förbilligat vår arbetsprodukt.
Vi kommo dock för några år sedan till den övertygelsen, . att en för oss individuell standard ej var tillfyllest, utan funno j att en med andra verkstäder gemensam standard borde ut- ( formas.
Köpings mekaniska verkstad blev därför en av de, av in genjör Törnebohm omnämnda, initiativtagarna till utarbetan det av en svensk standard.
När nu efter hand de av SMS (Sveriges maskinindustriför- , enings standardkommission) utarbetade standardtabellerna blivo ! fullständiga för det ena maskinelementet efter det andra, komma vi att övergå till denna svenska standard.
Denna övergång kan naturligtvis ej ske på en gång utar stegvis allteftersom på lager befintliga maskiner, detaljer oebi smådelar utgå. Övergången kommer givetvis att förorsaka oss kostnader, men vi beräkna att dessa kostnader fullt kom ma att uppvägas av de stora fördelar, som övergången till er 1 nationell standard medför.
Den av ingenjör Törnebohm omnämnda typiseringen, dvs 1 bestämmandet av huvuddimensionen på hela maskiner måst» dock anses hava en betydligt mycket mindre betydelse är detaljstandardiseringen. Särskilt för avnämarna av maskin industriens produkter kan det ej hava väsentlig betydelse on till exempel en motor är på 7 1/2 eller 8 hkr eller om en verk tygsmaskin såsom t. e. en svarv har 200 eller 220 mm dubb höjd. Vid en långt driven detaljstandardisering kominer mai dock säkerligen att finna, att även typiseringen har sin bety delse. Så t. e. har vid blivande standardisering av backskivo| en svarvs dubbhöjd stor betydelse, emedan dubbhöjden bestäm mer den största backskiva, som kan uppsättas på svarven Skulle t. e. backskivorna standardiseras med diametrar på 2 mm språng, skulle man i en svarv på 220 mm dubbhöjd cl kunna sätta upp större backskiva än 220 mm. Därigenoi. skulle man ej kunna utnyttja maskinens fulla kapacitet.
Innan vi emellertid komma så långt som till standardisej ring av dylika mera komplicerade maskinelement, måste e detaljstandardisering av de enklaste maskinelementen var genomförd.
Denna detaljstandardisering erbjuder också betydligt störr och mera direkt påtagliga ekonomiska fördelar än typiseri: gen, som måste anses tillhöra ett senare utvecklingsskede oc hos oss får ställas på framtiden.
Detaljstandardiseringens fördelar kunna däremot knappa: överskattas.
Ingenjör Törnebohm har angivit ett exempel på, vilki obehag bristen på skruvstandard kan medföra. Jag kan ai föra ett snarligt exempel som påvisar nödvändigheten av stai dardisering av ännu ett annat av de många maskinelemente: nämligen kilar. Jag har nämligen själv i min verksamln haft svårigheter på grund av att nationell kilstandard sakna Ett parti kiljärn av en liten dimension skulle beställas. D visade sig emellertid omöjligt att från ett bruk erhålla en .“j liten kvantitet, som motsvarade vårt behov. Bruken ville , taga order för mindre parti än som för oss motsvarade 10 å behov. Ilade det vid den tidpunkten funnits nationell sta dard på kiljärn, hade vi kunnat köpa den kvantitet, som mc svarade vårt behov, i stället för att nu nödgas lägga oss t med för stort lager. Nu finnes dock en av SMS fastställd k standard.
I varje mekanisk verkstad fimies ju alltid ett större ant verktygsmaskiner, och jag tror att alla, som haft med ver stadsdrift att göra, fått erfara vilket obehag och vilka ko: nader, som äro förenade med att ej kunna använda ett ver tyg, som är avsett för en viss maskin, på en annan liknam maskin. På vertikala borrmaskiner är ju Morse konsyste allmänt genomfört och borrarnas fästen äro ju utförda d. efter, varför de äro utbytbara och i detta avseende ej bere> några svårigheter. I stället visar detta, vilka stora förd lar som ernåtts genom standardisering, vilken vad den standard beträffar t. o. m. är internationell. Man kan ej bl< köpa en borr var som helst här i Sverige och vara säker j,
Källa: Internet Archive ·