Sida 86
Vägar till lands
92 DE STORA HANDELSVÄGARNA FÖRR OCH NU.
skaror. Ett vidsträckt nät af forsande bäckar och strömmar, som skicka sitt vatten till Missouri och Mississippi, försvårar förbindelsen, och Klippbergen sjelfva erbjuda blott få farbara pass. Redan på tjugutalet hade den hvite nybyggaren, dragande ut från S:t Louis vid Missouris mynning, vandrat på dessa svåra vägar allt längre åt vester och framskjutit sina handelsposter längs noderna långt ut på prärien. Krut och skjutvapen, tobak och bränvin samt elakartade sjukdomar infördes af blekansigtena till rödskinnen, som synbarligen dö ut och smälta bort för de hvita, som snön för solen. Men' vida lifligare blef trafiken efter Californias förvärf vande ; en stor del af utvandrarna, som skyndade till de uppblomstrande nya staterna, tog vägen öfver Nicaragua och längre fram öfver Panamanäset, sedan jernbanan der öppnades; men tills Pacificbanan blef färdig, drogo äfven stora utvandrar- och handelskaravaner genom prärierna och öfver Klippbergen till det mångbeprisade eldoradot vid Stilla hafvet. Förspända med mulåsnor eller oxar, framskredo oöfverskådliga rader af vagnar från Mississippi till Stora oceanen. De ha nu mera blott ett historiskt intresse.
Det var företrädesvis två vägar, som begagnades. Den södra går från San Antonio i Tejas till El Paso, den nordligaste staden i Mejico, vidare till Fort Yuma vid Coloradonoden och sedan till Sacramento-city i California. Den mellersta vägen, hvilken telegrafen följer och på hvilken posten förr gick fram, har i det närmaste samma riktning som Pacificbanan. Utgående från •S:t. Louis, följer han floderna Missouri och Nebraska, öfvergår bakom Fort Laramie Klippbergen och fortsätter sedan genom mormonernas område till San Francisco. Han är, för att begagna Burtons ord, »den bästa och längsta af naturen danade landsväg i hela verlden» och begagnades så väl af utvandrarna som af karavanerna. Han sträcker sig från 90:e till 122:a graden vestlig längd, således 480 geografiska mil eller nära en elftedel af jordens omkrets.
På den långa resan, hvilken ännu till största delen gick genom öde trakter, medtogo utvandrarna vanligen provianten för hela färden, som för hvar person bestod af 60 skålpund mjöl, 60 skålpund rökt kött, 12 skålpund kaffe, 24 skålpund socker, 6 skålpund salt och skeppsbröd. Färskt kött fick man af buffelhjordarna, som längre vesterut ännu förekomma i stor mängd. De med tältduk öfverspända vagnarna måste vara starkt gjorda; vanligen drogos de af 8 oxar eller mulåsnor och kunde bära ända till 60 centner. Med de snabbaste postvagnarna tillryggalade man sträckan från Missouri till San Francisco på 17 — 18 dagar, medan nu mera lokomotivet genombrusar samma väg på 6 — 7 dagar. Äfven den största nordamerikanska karavanvägen hör nu till det förgångna och har blott ett historiskt intresse som förelöpare till Pacificbanan. På samma sätt skall det gå med de stora oxkaravanerna på Pampas i Sydamerika; äfven dem undantränger jernbanan, som redan sträcker sig till Cordova och en gång äfven skall utlägga sina skenor öfver Anderna. Amerika, som hastigast får en kulturfysionomi liknande Europas, skall äfven fortast förlora sina gamla karavan vä gar.
Källa: Internet Archive ·
