Sida 274
Återblick på sjöfartens utveckling
276
ÅTERBLICK PA SJÖFARTENS UTVECKLING.
ovigt som det andra, då de ännu saknade roder. De första ankare voro af trä, fyldt med bly och tillyxadt i form af en skofvel. De gamlas krigsskepp hade en mängd egendomliga • inrättningar och redskap, till en del liknande de vid belägringar brukliga. Så voro skyttarna genom bröstvärn skyddade for fiendens skott; de större krigsskeppen hade ordentliga torn med kastvapen och mastkorgar, hvilka saknades på köpmansfartygen. På en af rårna hängde den så kallade delfinen, ett tungt kastvapen af metall, som vid äntring slungades ned på det fiendtliga däcket för att krossa det jemte manskapet. För att förstöra fiendens bröstvärn använde man murbräckor, alldeles som vid anfall på stadsmurar. Anterhakar, med hvilka man under handgemäng fasthakade skeppen vid hvarandra, voro redan kända. I framstammen hade man anbragt grofva och hvassa pikar i form af svärd, vädurseller svinhufvuden; de kämpande fartygen rände då mot hvarandra med all
Fig. 108. Hieros i Syracusa j ätteskepp Alexandria.
den kraft, segel och åror förmådde gifva, och sökte å ena sidan genom en skicklig vändning undvika den fiendtliga stöten, å den andra krossa motståndaren.
En af de största sjöstrider, som i forntiden utkämpades, var slaget vid Salamis, der den tidens förnämsta sjöfarande nationer stodo emot hvarandra. De 400 grekiska* skeppen, bland hvilka 200 från Aten utgjorde kärnan, ansattes af en betydlig öfvermakt. Xerxes hade uppbådat de sjökunniga fenicerna och egypterna, till hvilka dessutom en mängd fartyg från andra folk slutit sig. Blott grekernas noggranna kännedom af farvattnet, deras större rörlighet och det förtviflans mod, hvarmed de kämpade, räddade dem och skaffade dem segern. Men månget grekiskt fartyg borrades äfven i sank, månget äntrades och togs, sedan besättningen jagats öfver bord.
Källa: Internet Archive ·
