Sida 29
Handeln i forntiden och medeltiden
Klädesberedning i 16:e århundradet.
Medeltidens slöjdflit.
Den tyska slöjdfliten under medeltiden erbjuder en intressant anblick. Medan Italien, södra Frankrike och Spanien lånade de flesta grenarna af sin slöjd från araber och greker, utvecklar sig den tyska industrin fullkomligt sjelfständigt, då hon för tillfredsställande af lifvets behof använder det egna landets alster. Hon börjar med de enklaste former. Tyskarna hade eröfrat stora delar af det romerska området och der bosatt sig på det sätt, att de mot skatt öfverläto en del af jorden åt landets ursprungliga invånare, men lade den andra jemte den der boende befolkningen, som nu blef deras underhafvande, omedelbart under sig och der lefde som jorddrottar. Allt efter deras ställning i hären blef deras andel i bytet större eller mindre. Medan de sjelfva egnade sig åt kriget för att försvara sin eröfring, utgjorde den stående hären och togo fria män som följe i sin tjenst, läto de jorden skötas af andra. Hennes afkastning och de råalster, boskapsskötseln lemnade, utgjorde deras förnämsta inkomst. Ullen och linet läto de spinna till garn, hudarna bereddes till läder, och ju bättre de sålunda tillgodogjorde alla de alster, gården gaf dem, desto rikare blefvo de. Deras egen fördel lärde dem gagnet af en arbetsfördelning, och en sådan uppstod äfven derför af sig sjelf.
Gårdens folk syselsattes under vintern och på lediga stunder äfven under andra tider af året den ene med ett, den andre med ett annat slöjdarbete. Åkerbruksredskapen, de i hushållet behöfliga kärlen, verktyg, möbler, kläder, jagtredskap, bågar och spjut, allt göres på gården af dess eget folk. Bred-
Källa: Internet Archive ·
