Sida 232
Den oceaniska ångfarten
234 DEN OCEANISKA ANGF ARTEN.
Beirut, Kypern, Alessandretta, Rodos, Smyrna, Konstantinopel, äfvensom hufvudhamnarna vid Svarta hafvet, så att dess ångbåtar nu besörja varuförsändningen till Orientens aflägsnaste hamnar. Direkta resor med grundgående ångfartyg genom Suezkanalen till Bombay anordnades redan 1870.
Ångfarten i jemförelse med segelfarten. Af förestående afdelning ha vi sett, huru oceanångbåtsfarten öfver allt är stadd i en jättelik tillväxt. I sjelfva verket förberedes i våra dagar öfvergången från segel- till ån g fart och med en hastighet, h varom vi för ett årtionde sedan knapt hade en aning. Framtiden tillhör ångan äfven på oceanen, oaktadt kolen äro dyra och vinden ingenting kostar. Redan på tal om Suezkanalen antydde vi detta förhållande. Hufvudorsaken till denna öfvergång och till ångans seger ligger deruti, att i afseende på godstransporten hvarje tons drägtighet hos ångflottan gäller lika med fyra tons drägtighet hos segelflottan, emedan ångfartyget i medeltal gör fyra resor på samma tid som segelfartyget gör en. Jemte denna fyrdubbla arbetsförmåga är äfven ångbåtens snabbhet af synnerlig vigt för den internationela handeln med vissa varor af högt värde eller med sådana, som endast ha värde under en kortare tid. Denna förändring framstår på ett synnerligt slående sätt, då vi höra, att ångfartygens antal, som 1860 utgjorde 2 974, 1871 uppgått till 4 824, medan segelfartygens antal förblef nästan oförändradt (92 272 mot 92 053) eller snarare visar ett om ock ännu obetydligt tillbakagående *). Detta förhållande visar sig i nästan alla nationers handelsflottor. Vi återkomma dertill i en särskild afdelning.
*) Enligt en annan källa, den tidskrift, som utgifves af Statistical society i London, skulle detta tillbakagående redan 1870 varit så betydligt, att segelfartygens antal då nedgått till 59 518 med en drägtighet af 16 042 498 ton. 1873 hade det efter samma källa ytterligare ; sjunkit till 56 281 med 14185836 tons drägtighet.
Källa: Internet Archive ·
