Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 7 (av 7) Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel

Originalsida 449
Originalsida 449
Originalsida 448
Originalsida 449
448–449

Sida 449

Fartyget i sjön

MANÖVRERINGS- OCH STYRMANSKONST. 451

Med de mångfaldiga slingringar och stötar, för hvilka ett fartyg i alla riktningar är utsatt, skulle det ofta vara ganska svårt att bibehålla nålens vågräta ställning, om man ej genom sättet för kompassens upp hängning hade sörjt för, att han ej behöfver deltaga i någon af dessa rörelser, utan under alla omständigheter kan hålla sig lodrät. Denna anstalt, känd under namnet C ar dans upp hän g ning, grundar sig på samverkan af fyra korsvis stälda tapplager och användes äfven för åtskilliga andra ändamål, särskildt i de nya konstqvarnarna, för att qvarhålla löparen i vågrätt läge. Kompassdosan hänger således med två tappar i en ring och denna åter med två tappar, som* äro stälda korsvis mot de förra, i en större ring eller också, då ringformen härvid är oväsentlig, mellan de två armarna på ett stativ, om kompassen har ett sådant. I denna ställning skall dosan ge efter för en tryckning nedåt, som träffar någon punkt af dess kant, men genast, sedan tryckningen upphört, åter ställa sig vågrätt, hvaraf följer, att kompassen, huru än fartyget må röra sig, ej lemnar denna ställning. Emellertid ha dock fartygets rörelser den verkan, att nålen i sitt vågräta läge gör sidsvängningar till höger och venster om sin linie. För att minska och förkorta dessa sätter man stundom på skifvans undre sida små vingar af kortpapp; det motstånd, luften i dosan gör mot dessa, verka lugnande.

Utom de 16 väderstreck, hvilkas namn äro hvar och en väl bekanta, utvisar vindrosen ytterligare 16 mellanstreck, hvilka, såsom fig. 209 visar, betecknas med ordet till. Det första strecket från norr är således åt höger nord till ost, åt venster nord till vest. Fig. 211. Skeppskompass.

Hvarje streck är vidare indeladt i halfva och

fjerdedels streck, så att rormannen kan hålla sin kurs så noga som på ett fjerdedels streck. Deremot ha kompasserna för skarpare iakttagelser dessutom de vanliga 360 graderna. Mellan två väderstreck falla då naturligtvis alltid IP/4 sådana grader, hvaraf följer, att af hela cirkelns 360 gradstreck endast 8 utgöra en rak fortsättning af ett väderstreck. Detta är fallet vid de fyra hufvudväderstrecken och de fyra midt emellan dem liggande strecken, således med mellanrum af 45 grader.

Kompasskifvans indelning är hos alla vesterländska folk den samma, ehuru naturligtvis beteckningen vexlar efter olika språk. Så t. ex. betecknar ett E i de engelska och franska kompasserna öster (east och est), ett O i de senare vester (ouest). Italienarna ha alldeles egendomliga benämningar för vindar och väderstreck. Hos dem heter nordanvinden t ram ont an a (den öfver Alperna kommande), östan vinden le van te (uppgång), sunnanvinden östro (af det latinska aus ter), vestan vinden ponente (nedgång). Huru kineserna läsa sina kompassbeteckningar, kunna vi ej upplysa; vi skola dock åtminstone visa deras instrument, som utan tvifvel har en vida högre ålder än vårt (fig. 212).

Källa: Internet Archive ·