Sida 125
Samfärdsmedlen i hufvudstäderna
BARSTOLEN, DROSKAN OCH OMNIBUSEN.
131
Med den jättelika utsträckning, våra städer hafva, och den stora massa menniskor, som är hopträngd på ett jemförelsevis litet utrymme, blef det naturligtvis en sak af största vigt, att samfärdseln inom städerna i samma grad underlättades. Här har ordspråket: »tid är penningar», en mer än vanlig betydelse, och här var det åter framför alla andra den praktiske engelsmannen, som uttänkte medel och utvägar att förkorta afstånden inom städerna och föra
menniskorna och tankarna tillsammans.
• *
Bärstolen. Hvad först angår medlen för p ers o nbe fordringen inom de stora städerna, hade de gamla anstalterna fullkomligt eller till en del öfverleft sig sjelfva. Först begagnade man sig af bärstolen, hvari personer, mindre för att komma fort än beqvämt, läto bära sig från den ena ändan af staden till den andra. Dresden torde nu mera vara den enda europeiska stad,
Fig. 43. Ostindisk palankin.
der detta ursprungliga och opraktiska fortskaffningsmedel ännu, ehuru med svagt lif, bibehåller sig.
I hela södra och östra Asien deremot är bärstolen, ehuru af något olika form, ett vanligt fortskaffningsmedel. Sonen af det himmelska riket betjenar sig af en portschäs, som mycket liknar vår. I Ostindien är palankinen ej ens af européerna försmådd, och rika infödingar, lika väl som inflyttade européer, låta sina tjenare bära sig i sådana, när de ge sig ut på resor eller aflägga besök.
Droskan och omnibusen. Droskan var redan ett stort framsteg. Namnet, men ej uppfinningen, härstammar från Ryssland, medan den på kontinenten lika vanliga benämningen »fiacre» häntyder på franskt ursprung. Engelsmannen slutligen begagnar ordet »cab». Den helige Fiacrius var de parisiska droskkuskarnas skyddspatron. De hade sitt herberge vid Rue S:t Antoine, men först på Ludvig XIV:s tid stodo de i större mängd på gatorna
Källa: Internet Archive ·
