Sida 78
Vägar till lands
84 BE STORA HANDELSVÄGARNA FÖRR OCH NU.
*Den berömdaste romerska landsvägen var den delvis ännu bibehållna Via appia, hvilken tj enade alla den tidens vägbyggare till mönster och med
full rätt kallades »vägarnas drottning». Han var 27 fot bred och hvilade med en lindrig hvälfning på en underbygnad, som höjde sig öfver det kringliggande landet. På sina ställen, i synnerhet i närheten af Rom, var han belagd med granitplattor och, der markens beskaffenhet så fordrade, med ett underlag af fasta qvaderstenar. Kanterna skyddades af en låg stenmur, mot hvilken milstenarna stödde sig; dessa delade vägens längd i noga uppmätta delar. Han berörde Capua och Beneventum och slutade i Brundusium, nu Brindisi, som i våra dagar blifvit en så vigtig ort och der de i forntiden berömda pelarna, som betecknade hans ändpunkt, ännu finnas till en del bibehållna (fig. 25). Under kejsardömets blomstringstid räknade man 28 dylika vägar, som sträckte sig öfver »hela verlden», dessutom en mängd kanaler och dessa beundransvärda vattenledningar, om hvilka vi i en föregående del berättat. Passen öfver de höga Alperna till Italien voro långt före den kristna tiden banade. Caesar fann redan på Stora S:t Bernhard ett keltiskt tullväsen för varor, som forslades öfver detta pass, och det samma var äfven förhållandet i Juradalarna och i hela Gallien, ty handeln och samfärdseln med Helvetien öfver de höga bergkedjorna voro mycket lifliga.
Den bästa inblicken i det fornromerska vägsystemet ger oss dock Peutingers berömda tabula, en karta, som från det på fornskrifter rika klostret i Tegernsee kommit i den augsburgske patriciern Konrad von Peutingers ego och för hvilken ett itinerarium från 4:e århundradet ligger till grund.
ro
Källa: Internet Archive ·
