Sida 294
Återblick på sjöfartens utveckling
296
ÅTERBLICK PA SJÖFARTENS UTVECKLING.
Königsberg skulle upphöjas till medelpunkt för den transmarinska handeln. Skeppsbfggmästare och matroser äfvensom de råämnen, som i första hand behöfdes för byggandet af en flotta, införskrefvos från Holland, och snart utvecklade sig en liflig verksamhet på Pregel och i dess uthamn Pillau, der ett kurfurstligt amiralitetsråd fick sitt säte. Med åtskilliga stater afslötoshandelsfördrag, hvarigenom alla brandenburgska handelsfartyg tillerkändes de förmåner, som hittills kommit engelsmännen till godo. Meningen med dessa sjörustningar var dock ej blott att knyta handelsförbindelser; till grund derför låg äfven afsigten att genom uppbringande af spanska skepp göra sig betäckt för de obetalda summor, Brandenburg hade att fordra för det understöd, det lemnat Spanien mot Frankrike, och hvilka utgjorde ungefär 2 millioner. Den unga flottan visade på ett hedrande sätt sin sjöduglighet i flera träffningar, af hvilka hon i Mejicoviken hade att bestå de sista före siii hemresa.
Fig. 124. Engelskt krigsskepp från senare hälften af 17:e århundradet och Karl ILs tid.
Närmast väckt af holländska köpmän, uppstod nu tanken att deltaga i handeln på Afrika. För detta ändamål utrustades två fartyg, som stäldes under den brandenburgska örlogsflaggans skydd. De ankommo lyckligt till Afrika, och befälhafvaren, Blonk, afslöt med tre negerhöfdingar ett fördrag, hvari de förbundo sig att drifva handel endast med brandenburgarna. Flera fartyg med rika laddningar följde dessa två första.
Uppmuntrad af dessa första försök, antog kurfursten 1682 ett förslag till handels drifvande på Gröna udden. Sällskapet fick privilegium på 30 år med det förbehåll, att det alltid skulle hålla sig på en mils af stånd från andra makters nybyggen. Tillstånd gafs till anläggning af en fast plats, och två fregatter, Der kurprinz, kapten Yoss, och Der moriahn, kapten Blonk, gingo
Källa: Internet Archive ·
