Sida 502
Fyrar och fyrfartyg
502
INRÄTTNINGAR TILL SJÖFARTENS BETRYGGANDE.
behöfva göra dem tjockare. För inrättningen af denna linsapparat ha vi närmare redogjort i andra bandet af Uppfinningarnas bok (s. 262).
En fyr af första storleken innehåller åtta sådana skifvor, sammanstälda till en åttahörning af sex fots diameter. I midten af det på detta sätt bildade rummet brinner en argandsk lampa med åtta vekar. Ofvan och under linsgördeln går karnisartadt i rundel ett antal i lutande ställning anbragta speglar eller prismer, hvilka uppfånga och i den allmänna vågräta riktningen inleda de uppåt och nedåt riktade ljusstrålarna. Lanterninen utstrålar således åtta ljusknippen med lika många mörka mellanpartier. Systemet är följaktligen ett sådant, som måste kringvridas. För att få ett sken, som är synligt åt alla sidor på en gång, för man omkring ljuskällan en enda linsformigt böjd glasgördel, som upp- och nedtill är försedd med de ljusuppf ån gande gördlarna, så att det hela ungefär får utseende af en tunna med sina band. Naturligtvis måste ett sådant system sammansättas af särskilda stycken och fordrar metallinfattningar, hvilka, för att deras skuggor skola fördela sig på olika punkter af horisonten, gå i sned riktning uppifrån nedåt.
Speglar och linser tillsammans förekomma i fyrar, som stå på fasta landet och således ha en mörk sida. På denna sida har lanterninen då en konkav spegel, som kastar äfven det bakåt fallande ljuset framåt. På verldsutställningen i Wien hade den österrikiska sjöförvaltningen utstält en af professor Osnaghi konstruerad parabolisk reflektor, hvilken, som man har anledning hoppas, skall undantränga de dyra fyrapparaterna. I denna reflektor är den paraboliska ytan förenad med den sferiska och en samlingslins anbragt, så att det från lågan utströmmande ljuset förenas i ett knippe nästan parallela strålar. Försök i stort måste först visa, hvad apparaten kan åstadkomma.
I trakter, der flera fyrar förekomma, är det naturligtvis för sjömannen af stor vigt att veta, hvilken af dem han har framför sig, då ett misstag i detta hänseende kunde för honom ha de förderfligaste följder. För att förekomma sådana förvexlingar ger man derför de särskilda fyrarna utmärkande kännetecken.
Fyrarna äro antingen fasta med oföränderligt eller roterande med föränderligt sken, d. v. s. lanterninen vrides genom ett urverk likformigt omkring. Man kan utan svårighet skilja de begge slagen ifrån hvarandra. Vidare kan man låta en mörk skärm vrida sig framför de fasta lamporna, då skenet plötsligt och ej, som på fyrarna med föränderligt sken, småningom visar sig och försvinner. Ibland uppställer man äfven bredvid hufvudfyren en mindre, som gör honom lätt igenkänlig. Färga dt ljus som kännemärke användes mycket litet; de färgade glasen absorbera för mycket ljus, och endast det röda kan på sin höjd användas i fyrar, som ej skola synas långt.
Fig. 234. Polyzonallins.
Källa: Internet Archive ·
