Sida 242
Godsbefordringen och hennes hjelpmedel
244
GODSBEFORDRINGEN OCH HENNES HJELPMEDEL.
bragta, förekommer han mycket i de södra länderna. På ön Madeira t. ex. finnes intet annat befordringsmedel än af mulåsnor dragna slädar med gro f va, jernbeslagna medar, och i många bergstrakter använder man dem äfven om sommarn för att fram forsla ved. Detta är i synnerhet fallet i Vogeserna, hvilkas rika skogar förse kringliggande landskap med en stor del af deras bränslebehof. Men släden rör sig ej omedelbart på den steniga marken; man låter honom glida utför konstgjorda träbanor. Denna användning af släden på barmark hör likväl till undantagen. Mest förekommer han der, hvarest hjulet ej kommer ur stället, der is och snö under vissa årstider eller större delen af året betäcka marken. Der är han oumbärlig, och folken från Nordkap genom hela det nordligaste Europa och Asien öfver Berings sund till Grönland ha i släden sitt bästa fordon, hvilket, förspändt med hundar och renar, gör vagnen
Eig. 93. Isfärd öfver Stora Balt.
alldeles öfverflödig. Åfven längre mot söder, i Canada, Förenta Staterna, Norge, Sverige, Ryssland, är släden det oumbärliga fordonet under snövintern och f ramforslin gen af ved, kol och timmer utan honom ej möjlig. Som samfärdsmedel på kortare eller längre sträckor, i stad eller på land, är han då lika angenäm som oersättlig, och sjelfva bantåget måste understundom, när det, inyrdt, ej kommer ur stället, anropa den urgamla släden om hjelp.
Ett mellanting mellan släden och båten bildar isbåten, ett transportmedel, som för isfärderna under polarexpeditionerna är oumbärligt, men redan på våra latituder för postbefordringen är af stor vigt. Det inträffar nämligen vid vinterns början och slut kortare eller längre tider, då den hafsarm eller det sund, hvaröfver posten måste fram, som det heter, hvarken bär eller brister, då fast is och öppet vatten oupphörligt omvexla. Man måste då ega
Källa: Internet Archive ·
