Sida 79
Vägar till lands
VÄGAR TILL LANDS. 85
Hon anger med ovanlig tydlighet vägarna, stationerna och afstånden dem emellan inom det vestromerska riket, så att hon ännu i dag i många stycken är en hufvudkälla och sprider ej litet ljus öfver den gamla geografin. Vi meddela här en del af kartan, innefattande Moesia vid nedre Donau med landets hufvudstad, det berömda Viminacium (vid Kostolacz i nu varande Servien), och de tre vägar, som från denna stad förde öfver Donau.
Tyska landsvägar under medeltiden. Efter det romerska rikets undergång blefvo dessa samfärdsmedel till största delen förstörda af de folk, genom hvilkas länder de gingo, eller utplånade segrarna romarnas verk i dessas eget land för att derigenom försvåra fiendtliga anfall. Först Karl den store lät åter upphjelpa de gamla konstvägarna och anlägga nya. Han och några af hans efterträdare använde ridande bud för att föra deras befallningar från en del af riket till en annan; men de maktegancle i följande tider togo ej deras exempel till föresyn, utan läto det lilla, som af landsvägar och postanstalter ännu fans qvar, allt mer förfalla. Dessutom hotades den allmänna säkerheten af röfvare och landsvägsriddare af alla slag, och på tullprejerier var ingen ända. Ofta syntes afgifterna knappast möjliga att åstadkomma. Från sina röfvarnästen tog adeln öfver allt skatt af de förbifarande köpmännen, som ej kunde resa utan väpnadt följe och alltid måste vara på sin vakt. Det öfriga gick till tullar och vägafgifter. Det ville hela den kraftiga anda till, som lifvade medeltidens borgare, för att under sådana förhållanden ej all handel skulle upphöra, utan tvärt om en mängd städer det oaktadt kunde uppnå en hög blomstring. Huru Tysklands vägsystem under medeltiden var beskaffadt och handelsförbindelserna mellan dess stora städer underhöllos, synes bäst af den ställning, Nurnberg, Augsburg och de andra högtyska städerna under samma tid intogo.
Af vigt var härvid först och främst Nurnbergs och Augsburgs gynsamma läge i förhållande till Donau, den stora förbindelseleden med Konstantinopel och Indien, då verldshandeln vid sitt vidare framträngande mot norden ej gerna kunde gå JNurnberg förbi. På den gamla, redan af romarna bygda vägen gick varuströmmen från Yenezia öfver Botzen, Innsbruck och Fiissen till Augsburg, Kempten och Ulm samt vidare till Niirnberg och derifrån till Erfurt, Braunschweig och Magdeburg, Liibeck, Hamburg och Bremen. A t nordvest förde en annan väg genom Franken till Rhein och sedan utför denna flod till Köln, Briigge, Antwerpen m. fl.
Till de fyra redan uppräknade handelsvägarna, åt norr till hansans handelsområde, åt nordvest till Flandern, åt söder till Italien och åt sydost till Ungarn, kommo ytterligare tre andra, som till slutet af 14:e århundradet utbildat sig, en vestlig genom Schwaben till Worms, Strassburg, Metz och Yerdun, en östlig till Böhmen, Mähren och Schlesien och en nordostlig till Königsberg, Danzig och Posen. Dessa voro, oberäknadt sjölederna, Tysklands förnämsta handelsvägar under medeltiden, tills med Amerikas upptäckt och
Källa: Internet Archive ·
