Sida 88
Poster och postväsen
94 POSTER OCH POSTVÄSEN.
Som medel för enskilda meddelanden tjenar han den enskilde, som tidningsexpeditör det allmänna. Så långt den civiliserade verlden räcker, förenar han de spridda medlemmarna af menniskoslägtet i vänskapligt eller fiendeland; i kedjan af alla andra samfärdsmedel, såsom jernvägar, telegrafer och ångbåtsfart, utgör posten en väsentlig länk. Medelst postkupeerna betjenar han sig af lokomotivens bevingade fart, från de särskilda jernvägsstationerna befordrar han personer, gods och bref till de på sidan derom liggande orterna, på landsbygden har han genom postexpeditionerna dragit ett väl ordnadt förbindelsenät, och fältposten meddelar krigaren underrättelser från hemmet, till hvars skydd han dragit i fält.
Postväsendet. För de storartade framstegen i nutidens posttrafik, för de vigtiga omgestaltningarna inom postförvaltningen ha vi att tacka vårt århundrades reformatoriska anda, och dessa omgestaltningar, hvilka på de senaste årtiondena öfver allt framträdt, äro blott en nödvändig och naturlig följd af vår tids alla politiska, andliga och materiela framsteg. Postväsendet måste, om det skall stå på höjden af sin tid, hålla jemna steg med utvecklingen af hela samfärdseln. I länder, der hon är föga utvecklad, står postväsendet äfven på en låg ståndpunkt. Till nutidens postväsen räknar man de egentliga anstalterna för bref-, gods- och personbefordringen, hvilkas begagnande, under ledning och uppsigt af statens tjenstemän, står hvar och en fritt mot bestämda, fasta afgifter och hvilkas hufvuduppgift är att med största möjliga snabbhet och säkerhet samt med förut bestämd regelbundenhet från ett ställe till ett annat befordra åt dem anförtrodt gods, personer o. s. v. Nutidens post är väsentligt olik forna, likartade anstalter. Den gamla tidens postväsen, i synnerhet det persiska och romerska, var uteslutande en statsinrättning och tjenade endast de maktegandes dynastiska, disciplinära och administrativa syften; från dess begagnande voro alla enskilda uteslutna. Den tyska medeltidens postbudsanstalter stoclo ej under statens kontroll och tjenade endast de förnämligare borgarna i handelsstäderna. Den nyare posten åter har det utmärkande draget, att han ej inskränker sin verksamhet till allmänna och dynastiska ändamål, utan snarare utgör ett medel för enskilda meddelanden och tillgodoser den stora allmänhetens behof.
Posten i forntiden. För att få en måttstock till bedömande af den nyare tidens postinrättningar vilja vi först kasta en blick på de gamla folkens postväsen. Vi ha redan talat om Kyros' vägbygnader och herbergen för resande, hvarmed de första posterna stodo i samband. Men först Darios, den store organisatorn af det persiska riket, höjde och fullkomnade postväsendet. Grekiska författare tala med erkännande och beundran om denna nyttiga anstalt, hvars ändamålsenliga inrättning måste förvåna äfven oss, när vi taga i betraktande tiden for dess tillkomst. På alla de 3 till 4 mil från hvarandra belägna stationerna stodo alltid sadlade hästar och resfärdiga män i beredskap. Den förste ryttaren kastade det, som skulle fortskaffas, till den
Källa: Internet Archive ·
