Sida 140
Jernvägarna som samfärdsmedel
146 JERNVÄGARNA SOM SAMFÄRDSMEDEL.
har hon vuxit med mer än en tredjedel. Efter en beräkning af G. Stiirmer har jordens jernvägsnät växt i följande progression:
1830 31 sv. mil. 1845 1630 sv. mil. 1860 10000 sv. mil.
1835 226 » » 1850 3557 » » 1865 13576 » »
1840 804 » » 1855 6376 »> » 1872 22079 » »
Den absoluta längden är dock ej den enda måttstock, hvarefter vi kunna bedöma ett lands jernvägsförhållanden; för att få en riktig föreställning derom måste vi äfven jemföra denna längd med landets folkmängd och storlek. Of van stående tabell visar, huru många jernvägsmil komma på hvar million invånare,, och vi finna då, att Förenta staterna med 352 mil stå både absolut och relativt främst. Sedan följa i ordning efter hvarandra Canada, Storbritannien,, Belgien, Schweiz, Tyskland, Danmark, Frankrike, Sverige m. fl.; sist komma Grekland och Venezuela. Men vi måste äfven jemföra jernvägarnas längd med landets areal; då komma i Belgien 785 mil jernvägar på 1000 geografiska qvadratmil, i Storbritannien 573, i Nederländerna 405, i Schweiz 245, i Frankrike 240, i Tyskland 207, i Sverige 31, i Ryssland 16, i Turkiet 6 och i Grekland blott iy2 mil på 1 000 qvadratmil.
Betrakta vi en karta, h varpå jernvägarna äro utsatta, finna vi dem mest utbredda öfver den norra jordhalfvan; i det södra halfklotet börja Australien och Sydamerika först småningom betäckas med ett jernvägsnät. Vi ha nu jernvägar öfver smala sund och genom sandöknar, såsom banan mellan Alexandria och Suez; de gå öfver Venezias laguner, öfverklättra bergkedjor och ringla sig öfver den i vågor gående prärien, eller genomskära de den tropiska urskogen, såsom mellan Panama och Aspinwall. I Europa kunna vi redan utan afbrott resa på jernväg från Madrid till Volga i Ryssland eller till Turkiet och från Brindisi i södra Italien till Jylland. Ryssland arbetar på att fortsätta sitt jernvägsnät från Volga längre österut öfver Ural till Tjumen i Sibirien. Pyrenéerna, Brenner och Semmering äro redan belagda med skenor, och det skall säkert ej dröja länge, förr än en jernväg genom de schweiziska alperna för ned i Pos floddal.
En omständighet vid nutidens jernvägsbygnader, som förtjenar framhållas, är, att ekonomiska betänkligheter lika litet som tekniska förmå göra sig gällande, när frågan är att genom jernvägar lösa verldshandelns, politikens eller strategins stora uppgifter. Så snart man blifvit öfvertygad om utgiftens nödvändighet, anskaffas kapitalen, ginge de qpkså löst på milliarder. Många af de vigtigaste jernvägarna på jorden höra till denna afdelning, och först och främst alpbanorna, af hvilka några säkerligen ej skulle ha burit sig, åtminstone ej gifvit så hög ränta, som kapitalisterna beräknat, om ej staterna här ingripit och beviljat stora tillskott.
Alpbanorna. Det inre Europa hade ej länge haft jernvägsförbindelse med de norra och vestra hafven, förr än tanken uppstod att åstadkomma en sådan äfven med det södra, med Medelhafvet. Här reste sig dock i Alpernas bergmur ett väldigt hinder, som den unga jernvägstekniken hittills aktnings-
Källa: Internet Archive ·
