Sida 142
Jernvägarna som samfärdsmedel
148 JERN VÄGARNA SOM SAMFÄRDSMEDEL.
fullt lemnat åt sidan. Tiden var dock nu kommen, då inan kände sig ega krafter att taga i tu äfven med motståndare af detta slag, och man grep dristigt verket an. Det var naturligt, att man först skulle försöka sig på den del af alpkedjan, som är lägst ock der hennes öfvergående följaktligen jemförelsevis erbjuder cle minsta svårigheterna, eller på de österrikiska alperna. Här bygde också Karl von Ghega åren 1848—1854 den första jernvägen öfver Alperna, Semmeringbanan, så kallad efter den gren af dem, hon mellan Niederösterreich och Steiermark öfverstiger. Ehuru mindre än de, som sedermera mött vid byggandet af alpbanorna längre vesterut, voro dock svårigheterna här tillräckligt stora, så att banan ännu kan anses för en af de mest djerfva och storartade, liksom hon utan allt tvifvel är en af de mest pittoreska i hela verlden. Egentligen en fortsättning af banan Wien-Gloggnitz, tjenar hon att förena den österrikiska hufvudstaden med Triest och är som sådan en af verldshandelns vigtigaste stråkvägar i våra dagar. På den svåraste sträckan, den emellan Gloggnitz och Miirzzuschlag, en längd af 3l/2 svenska mil, har hon ej mindre än 15 tunlar och 16 viadukter, de senare uppmurade öfver branta afgrunder. I den 4 262 parisfot (1 parisfot = 1,09 svenska fot) långa hufvudtunneln ligger tillika banans högsta punkt 2 712 parisfot öfver hafvet. Anläggningskostnaden utgjorde 15 millioner gulden (26V4 millioner kronor). En utförligare beskrifning af banan ha vi redan lemnat i Uppfinningarnas bok (band I, s. 405 — 408).
Närmast till tiden är Brennerbanan, bygd af Karl Etzel och dragen midt igenom hjertat af Alperna öfver det liknämda passet i Tyrolen, hvaröfver Italiens vigtigaste förbindelse med Tyskland i århundraden gått fram. Med en sammanlagd längd af 1672 geografiska mil, går hon från Innsbruck Sillthal uppför till Brennerpasset, 4 600 svenska fot öfver hafvet, och nedstiger i Eisackthal öfver Brixen och Klausen till Botzen. På sträckan från Innsbruck till Brenner och derifrån till Brixen faller den starkaste stigningen. Den minsta radien utgör 1 180 svenska fot. På två ställen lemnar banan de nyss nämda trånga och vilda dalarna; norrifrån räknadt, svänger hon nämligen först mot venster in i Jodocusthal och sedermera till höger in i Pferschthal, dervid bildande väldiga zigzaglinier, vid hvilkas slut hon ingår i så kallade vändtunlar. På de flesta ställen smyger hon sig tätt utmed de brant stupande dalväggarna, här och der uppburen af väldiga stödj emurar; på andra deremot har hon måst ledas genom tunlar inuti dem. Den längsta af dessa tunlar, 27 till antalet, är den 2 880 svenska fot långa Muhlthaltunneln. Passet sjelft öfverskrider deremot banan under fri himmel, och i motsats till Semmeringbanan saknar hon äfven så godt som helt och hållet broar och viadukter. Alla arbetena på denna bana utmärka sig genom en hög grad af soliditet, och är hon också ej i samma grad som systerbanan längre österut egnad att väcka häpnad genom det storartade och djerfva i sin bygnad, besitter hon dock framför henne ett stort företräde genom enkelheten i de medel, hvarmed hon vinner samma syfte. Semmeringbanan ådagalade möjligheten att draga en jernväg öfver Alperna, Brennerbanan visade, att detta
Källa: Internet Archive ·
