Sida 235
Godsbefordringen och hennes hjelpmedel
GODSBEFORDRINGEN MED LASTDJUR. 237
I Sydafrikas godstrafik intar bäraren obetingadt första rummet. Den i fysiskt afseende så ovanligt utvecklade negern bär på hufvud eller rygg betydliga bördor med stor lätthet. I Angola och Benguela, der portugisernas försök att för transporten införa mulåsnor, hästar och oxar strandat mot klimatet, intar den svarte correadoren deras plats. Med en börda af 95 — 105 .skålpund på ryggen tillryggalägger han dagligen 2 till 3 mil. Karavaner af flera tusen bärare äro der ingenting ovanligt. För handeln med elfenben, ~vax, rinoceroshorn och bomullsvaror äro de omistliga, och utan dem vore i följd af bristen på andra transportmedel handeln i södra och sydöstra Afrika knapt ens tänkbar. Hvad correadoren är på vestra kusten, är pagasin på den östra, och huru många sådana behöfvas för en vanlig expedition, inses lätt af det förhållandet, att Stanley, då han 1871 uppsökte Livingstone, använde ej mindre än 192 dylika bärare.
Före Amerikas upptäckt af européerna kände man der intet annat lastdjur än den klena laman, som blott användes på ett inskränkt område i Peru. Så mycket mera är derför handelns utvecklade tillstånd i det gamla JMejico egnadt att väcka vår förvåning. De fornmejikanska köpmännen reste genom hela landet, och transporten af deras olikartade varor skedde med bäirare. Bäraren, cargueron, är ännu i dag en vanlig företeelse på Sydamerikas Änder; öfver högbergens snöbetäckta pass bär han, täflande med mulåsnan, sina tunga bördor. En och annan indianstam, såsom jumboerna i Ecuador, lefver nästan uteslutande af varuforsling.
Godsbefordringen med lastdjur. Antalet af de djur, menniskan an-Tänder till lastdragare, är mycket obetydligt; deras förmåga i denna väg •åskådliggöres bäst af följande exempel. En eskimåhund drar på jemn is eller -snö en slädlast af 190 skålpund*) och tillryggalägger dermed 1/3 svensk mil på 18 minuter. En draghäst förflyttar utan stor ansträngning, om vägen är god, 23 Y2 svenska centner 2/3 svensk mil på två timmar; han drar således aiästan lika mycket som 13 hundar, men dessa färdas sju gånger så fort; på dålig väg kunna de fortskaffa högst y4 centner, och då går det äfven mycket långsamt. I Indien utgör en åsnelast 58 skålpund, en oxlast 235, en kamellast 470 och en elefantlast 940 skålpund; dock kostar den senare i inköp tio och i underhåll åtta gånger så mycket som en kamel. Men elefanten lefver mycket länge och är användbar till mycket, hvartili kamelen är oduglig.
Som vi nyss sett, egde Centralamerika och Mejico före européernas ankomst intet enda dragdjur; det oaktadt utvecklade de en egendomlig odling och skapade utan jern och lastdjur praktfulla städer, tempel och pyramider. I Sydamerika deremot hade de gamla peruanerna laman till lastdjur. I allmänhet kan man dock ej belasta detta djur med mera än en centner, ofta med blott 70 — 80 skålpund. Således är Gamla verldens kamel lika god som minst 6 af dessa amerikanska kameler. Ännu användes laman på Höganderna att bära mindre bördor, men i varmare och lägre trakter undanträn-
*) Enligt Torell på grund af M'Clintocks erfarenhet 100 — 150 skålpund.
Källa: Internet Archive ·
