Sida 10
Blick på handelns och slöjdflitens utveckling samt verldshandelns gång
16 HANDELNS OCH SLÖJDFLITENS UTVECKLING.
De feniciska städerna, i synnerhet Si don och Ty rus, ökade detta förråd af införda varor med alstren af sin egen mångsidiga slöjdflit. Man förfärdigade metallspeglar, glasvaror af mångahanda slag, hvilka som örhängen, kärl, vaser, bordskifvor erhöllo olika färger. I färgning af ylle-, linne- och bomullstyg med purpursnäckans saft voro fenicerna mästare. För tillverkning af örringar, armband, halskedjor m. m. hade de stora fabriker, och i alla städer såg man i de nio till elfva våningar höga husen stora magasin, kontor, vexlare och varor från alla hörn och kanter af den då kända verlden, från Kina till Cadiz, från Weichselmynningen till Niger och Sambese.
I den första fjerdedelen af första årtusendet f. Kr. erhöllo dock fenicerna på Egeiska hafvets kuster och öar farliga medtäflare i hellenerna. De måste lemna Svarta hafvets kuster och blefvo äfven af helleniska städer och kolonier undanträngda från Sicilien, Italien, Gallien och Afrika. Hellenernas höga odling skapade en konstrik slöjdflit, hvars alster vida öfverträffade deras gamla läromästares, fenicernas och egypternas, och verldshandeln förlade nu sitt säte från den syriska kusten till Egeiska hafvet, der Miletos, Samos, Egina, Aten, Korintos m. B. blefvo värdiga efterträdare till Tyrus och Sidon.
Med Tyrus' undergång i följd af Mindre Asiens och Egyptens eröfring af Alexander den store afträda fenicerna helt och hållet från skådeplatsen. I deras ställe uppträda äfven i Syrien och Egypten hellenerna som det förnämsta handlande folket, och Alexander den stores skapelse vid Nilmynningen, Alexandria, blir för nära ett årtusende medelpunkten för handeln mellan öster- och vesterland. Handeln i Medelhafvet deremot och på andra sidan Herakles' stöder till Afrikas vestkust, hvilken redan blifvit besökt af fenicerna, till England, de tennrika öarna, och den bernstensförande Nord- och Östersjön tillföll Kartago, Feniciens dotterstad och koloni. Utan någon nämnvärd utvidgning flöt han nu lugn i dessa båda fåror, tills Kartagos förstöring genom romarna 146 f. Kr. gjorde den gamla grekiska kolonin Massilia på Galliens sydkust till obestridd herskarinna öfver handeln i vestra delen af Medelhafvet.
En egendomlig gestalt antog handeln i den gamla tidens sista århundraden. Rom, den då varande verldens herskarinna, drog alla länders och folks rikedomar till sig. Indiens kryddor och dyrbarheter, Kinas siden, Arabiens rökverk, Etiopiens slafvar och vilddjur, Mindre Asiens frukter och läckerheter, Egyptens papper och glas, Greklands konstalster, Spaniens ull, metaller och vax, Galliens vin, olja och linneväfnader, Germaniens bernsten, Britanniens bly och tenn, liksom Persiens pelsvaror, men framför allt Siciliens, Egyptens och Norra Afrikas spanmål — allt sammanströmmade till verldsstaden vid Tiber. För att tillfredsställa verldens beherskare anskaffades och sammanfördes till Rom allt, hvad h varje land egde kostbarast, och dessa ansträngningar framkallade en ytterst liflig handel. Från Massilia, från Tartessus, Syracusa, Mauretanien, från Korintos, Efesos, Alexandria inlöpte i Puteolis och Ostias hamnar fartyg, lastade med de olika ländernas skatter. Men dessa voro ej köpta med alster af egen slöjdflit, utan som tribut och pålagor af-
Källa: Internet Archive ·
