Sida 292
Återblick på sjöfartens utveckling
294 ÅTERBLICK PA SJÖFARTENS UTVECKLING.
rade der fram. För att återvinna jemvigten bygde äfven de ett fäste längre ned, Fort Casimir, men det var ej väl färdigt, förr än den svenske guvernören hade ett Elfsborg ännu längre ned vid floden. Lika så lät lian på östra stranden af floden, vid Santickat, det sedermera genom Washingtons seger berömda Trenton, nedbryta generalstaternas der uppresta vapen. Uppdraget utfördes af en löjtnant, som en dag gick öfver floden och högg ned det, en mandat, som i kolonin synes ha väckt mycken anklang. Tilläggas bör, att svenskarna i följd af köp gjorde anspråk äfven på denna strand, der holländarna dock, som vi sett, förut anlagt några fästen.
Allt detta gaf näring åt fiendskapen mellan de begge nationerna, som blef ännu bittrare, när Printz, vädrande storm, i tid drog sig undan till Sverige och hans efterträdare Johan Rising, efter ett kort interregnum af den förres måg, Johan Papegoja, 1654 anlände på skeppet Örn och under sjelfva uppseglingen genom öfverrumpling tog Fort Casimir.
Den nye guvernören, som denna gång ej var militär, utan en civil embetsman och hade titeln af generaldirektör, medförde utom embetsmän och krigsfolk en ny skara utvandrare. Sådana hade äfven i flera omgångar förut anländt; så en 1647 med skeppen Svarta kattan och Svan. I allmänhet var lusten att utvandra redan denna tid så stor, att, när Örn afgick från Göteborg, mer än hundra familjer, som sålt gård och grund för att öfverflytta till Amerika, måste qvarlemnas af brist på utrymme om bord. Med Rising följde äfven ingeniören Peter Lindström, som hade i uppdrag att uppmäta landet och som frukt af sina arbeten hemsände en beskrifning med åtföljande karta öfver kolonin.
Guvernör öfver Nya Nederländerna var vid denna tidPeterStuyvesant, en klok och försigtig man, som länge med oro följt- svenskarnas företag och, i dem fruktande en farlig medtäflare om besittningen af denna del af Amerika, endast vaktade på ett gynsamt tillfälle att lägga under staterna äfven den vestra stranden af Delaware. Han trodde rätta ögonblicket nu vara kommet. Sjelf hade han fått förstärkningar hemifrån, medan den nya regeringen i Sverige, i begrepp att inlåta sig i ett nytt krig, ej kunde utskicka några sådana. Med en eskader af 7 fartyg och 600 — 700 man visade han sig plötsligt den 30 augusti 1655 på Delaware och tvang slag på slag de båda svenska fästena Trefaldighet (det förra Fort Casimir) och Kristina att utan strid kapitulera. Guvernören, hans embetsmän och krigsfolket samt så många af kolonisterna, som ville medfölja, hemfördes till Europa på ett holländskt fartyg; största delen föredrog dock att qvarstanna. Holländarna fläckade sin seger genom grofva våldsamheter, och en del af de svenska nybyggarna bortfördes till Nya Amsterdam.
Detta slut fick det svenska väldet i Amerika, sedan det varat i ej fullt sjutton år. Ehuru instängdt på ett smalt område mellan de holländska besittningarna i norr och de engelska i söder, skulle det säkerligen genom en klok politik och med kraftigt understöd hemifrån ännu en längre tid kunnat hålla sig uppe. Begge delarna saknades dock, och undergången skulle derför säker-
På sidan nämns Peter Fredrik Lindström
Källa: Internet Archive · ·













































































































































































































































































































































