Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 7 (av 7) Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel

Originalsida 437
Originalsida 437
Originalsida 436
Originalsida 437
436–437

Sida 437

Fartyget som krigsmedel

HYPONAUTIK, MINOR OCH TORPEDER. 439

Bland de sjelfgående minor eller torpeder, som gifvit något praktiskt resultat, åtminstone för uppfinnarna, intar obestridligen L upp is och Whitelieads fisktorpedo främsta rummet. Denna fisktorpedo är inköpt af Österrike för 360 000, af England för 270 000 kronor, af Frankrike för samma summa och dessutom af Ryssland, Italien och Tyskland för summor, som säkerligen ej mycket understiga de nämda. Då han ännu är uppfinnarens hemlighet, saknas tillförlitliga närmare beskrifningar deraf. Namnet har han fått af sin likhet med en fisk. Han är helt och hållet förfärdigad af stålplåt och enligt uppgift 6 — 10 fot lång, 1,3 fot i diameter på midten samt väger, utrustad och laddad med 47 skålpund bomullskrut, omkring 330 skålpund. Den framdrifvande kraften är komprimerad luft af ända till 60 atmosferers tryck. Vid de första försöken i Österrike gjorde han endast 6,5 knops fart. Vid senare försök i England och Frankrike påstås han med säkerhet ha uppnått en hastighet af 9—10 knop eller 1,5 — 1,7 svensk mil i timmen, och en förbättrad upplaga af den nämda torpedon säges af uppfinnarna tillryggalägga de första 600 foten af sin bana med 18 knops fart och gå ända till 6 000 fot med S1/2 — 9 knop, äfvensom ej afvika* öfver en fot på omse sidor om den gifna höjdriktningen.

Med sannolikhet kan dock antagas, att fisktorpedon endast kan användas på korta afstånd, i de flesta fall på högst en fartygslängd, och om det äfven blir möjligt att undanrödja den fara, som är förbunden med hans begagnande och förvarande, tro vi oss dock kunna påstå, att det alltid skall bli förenadt med största svårighet att bringa honom i beröring med ett fiendtligt fartyg och att denna svårighet städse skall bli ett vigtigt skäl emot hans användning.

A t sjöminväsendet egnas nu stor uppmärksamhet i alla mariner, ständiga försök anställas, och särskildt manskap inöfvas, men någon tillförlitlig kännedom om de erhållna resultaten har man naturligtvis ej, då det ligger i hvars och ens intresse att hemlighålla sin erfarenhet.

Vi anse oss ej kunna bättre afsluta denna vår ofullständiga öfversigt af den storartade utvecklingen af nutidens stridsmedel till sjös än med en uppgift på den styrka, verldens pansarflottor förra året egde. Redan i detta ögonblick (1874) är uppgiften ofullständig, ty alla stater, ej minst de utomeuropeiska, söka efter eller öfver förmåga följa med på täflingsbanan, der friheten kanhända kommer att bero på ea tum pansar och rätten på en centner kanonvigt mer eller mindre.

Flytande på vattnet egde 1873: England 57 pansarfartyg om 38 400 nominela hästkrafter och 707 kanoner; Frankrike 44 fartyg, 23 220 hästkrafter, 357 kanoner; Ryssland 25 fartyg, 9 800 hästkrafter, 179 kanoner; Italien 19 fartyg, 9 500 hästkrafter, 177 kanoner; Österrike 10 fartyg, 5 500 hästkrafter, 100 kanoner; Tyskland 6 fartyg, 3 950 hästkrafter, 79 kanoner; öfriga europeiska stater 78 fartyg, 24 620 hästkrafter, 488 kanoner; utomeuropeiska stater omkring 80 fartyg, 16 700 hästkrafter, 278 kanoner; tillsammans 319 fartyg om 131 690 nominela hästkrafter och förande 2 365 kanoner.

Källa: Internet Archive ·