Sida 195
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
»DET GÅB ÄN.»
195
de icke mer alls kunna fatta, hvad vackert och rent i verlden är, eller förstå något i grunden klokt om menniskan, ehuru hon läst öfver dem.» Vidare böra älskande icke bo under samma tak. Kärleken — säger Sara — lider af »sammanboning eller hushållning, — — emedan folk, som älska hvarann, mycket snarare reta, förarga och slutligen förderfva hvarann, än andra som icke räkna på hvarann och derför se mycket med kallsinnighet.» Lefver man hvar för sig, undviker man att tröttna, att, såsom orden falla, se hvarann »i alla dumma, ledsamma, stygga stunder, ty de, som med olidlighet nöta sig mot hvarandra stundligen, de glömma hvarandra snart.»
Allt detta är ju endast en återklang af Shelley, af Schleiermachers funderingar, af George Sands ideer. Sara har troligen både läst och begrundat dem; att hon icke förgäfves slungat ut sina orakelspråk, finna vi i vår senare realistiska diktning.
Dä går an väckte ett stort och mindre angenämt uppseende. Åtskilliga broschyrer utkommo och bemötte den, af Palmblad, * fru Silverstolpe, Snellman och August Blanche.
* Palmblads broschyr hette »Törnrosens bok, nämligen den äkta och veritabla, utgifven icke af Richard Furumo utan af Jiof-marskalken Hugo Löwenstierna sjelf» (Upsala 1840). Hans andra broschyr »Den nyaste solförmörkelsen på publicismens himmel eller sista akten i Går-an-dramat (ur tidningen Tiden med betydliga till-lägg)», utkom först 1851 i Upsala och är egentligen framkallad af Almqvists flykt ur riket, men behandlar dock temligen utförligt äfven hans ^cr-öw-teorier. Palmblad är mycket hätsk och orättvis i sina beskyllningar. Han kallar Almqvist »en köttets apostel», hans religion raka motsatsen till kristendomen, der last kallas för dygd, »arsenik för hvithet och oskuld», hans lära »en fullkomlig upp-och nedvändning af de sedliga begreppen» och hans arbeten ett försvar för »brottslig kärlek, bruten äktenskapstro, sinlig utsväfning». För kuriositetens skull må erinras om, hur en annangår-an-btoschyr, troligen af Z. Cajander, »C. J. L. Almqvists Det går an, uppfattad såsom en kristlig idé, af en finsk flicka, jemte postscriptum eller några finska runor» (Stockholm 1847), kommer till ett alldeles motsatt resultat. Författaren kallar £Ä--ö«-systemet ett konststycke, som »i anseende till sin grundkarakter bär en af kristendomens härligaste frihetssanningar.» Almqvist vill, enligt författarens åsigt, att hvarje förening mellan man och qvinna »skall vara förnämligast andelig och enligt Guds visa föreskrifter, som i allo öfverensstämma med naturen», samt »att ingen menniska måtte uppstå eller uppkomma om icke genom menniskornas ömsesidiga kärlek, och icke genom den »kärlek», hvaruti det sinliga elementet ensamt är rådande.»
Källa: Project Runeberg ·
