Sida 196
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
196 KONFLIKTEK MED C. J. L. ALMQVIST.
Här sökte man utdraga konseqvenserna af den lära, Almqvist hade förfäktat i sin bok om Sara Widebeck; här blefvo teorierna omsatta i praktik; här stälde man samhället och dess kraf mot individen.
Fru Silverstolpes broschyr Månne det går an?* tecknar de unga älskandes samlif i Lidköping, visar alla de nålstyng, hvilka de måste uthärda, upprullar en bild af den skefva ställning, de intaga gent emot samhället och menniskorna i samhället. Hade icke det olycksaliga syndafallet inträffat, det vill säga om menniskan vore syndfri och skuldfri, då skulle intet annat band än barnets födelse kräfvas; detta är »vida heligare än prestens välsignelse». Nu kräfver just syndafallet ett mera stadigt band; hvad blefve det af barnet, om de älskande åtskildes? »Lagarne måste vara beräknade för mångtalet af menniskor. Enskilda undantag måste ibland lida för det helas väl.» Att kärleken är det enda, som berättigar till äktenskap, erkännes af fru Silverstolpe lika väl som af Almqvist, men — säger hon — sann kärlek är odödlig. »Sann kärlek, som är oskiljaktig från högaktning och förtroende, icke ögonblickets tycke, är det enda, som bör afgöra lifstidsbandet; och den som ej med sin älskade vill dela nöden liksom lusten, den känner ej den kärlek, jag menar.»
Snellmans broschyr, Det går an N:o 2, utvecklar problemet i en helt annan riktning. Den omtalar, hur sergeanten, efter flere års samlif med glasmästaredottern i den goda staden Lidköping, afreser till Stockholm i ett eller annat ärende, der stiftar bekantskap med kammarjungfrun
Israel Hwassers år 1841 utgifna broschyr »Om äktenskapet» är såsom riktad mot Saint-Simonismens och den tyska romantikens läror en indirekt vederläggning af Del går an. En mera direkt sådan är Wilhelmina Stålbergs temligen obetydliga skrift Eva Widebeck eller det går aldrig an, »en arabesk ur lifvet af faster Karin». Eva, som börjar med att hylla moderns teorier, slutar som lycklig maka och fördömer dem. Ytterligare skrifter i ämnet äro: J. M. Roséns »Den fria kärleken, framtidsroman af Guido» (1840), och C. H. von Plåtens »Evelina Reder, också en tafla ur lifvet» (1841). Äfven i Aganipfens handskrifna tidning, »Helikonska vattenskopan», förekomma hänsyftningar på Det går an (i sista numret af de fyra, som utgåfvos, den 1 2 mars 1 840).
* Såsom författare till broschyren har man äfven uppgifvit (i Söndagsbladet) f. d. studeranden Josef Blomgren, sedan jernvägs-tj ens teman.
Källa: Project Runeberg ·
