Sida 107
Ktoniska ...
senare. De s. k. halfkufiska mynten, hvilka på ena sidan hafva kufisk och på andra sidan grekisk legend, synas hafva varit bestämda för handeln med vesterlanden, hvaremot de s. k. barbariska kufiska mynten, med sin råa prägel och oformliga skrift, anses hafva varit ett fabrikat af volga-bulgarerna, liksom äfven ryssarna under mongoliska perioden efterbildade tatariskt mynt. -- Den största mängden kufiska mynt har blifvit funnen i Europa, ty jämförelsevis sällan hafva resande forskare lyckats hemföra någon, mer betydande samling från Orienten (Persien, Mindre Asien, Syrien, Egypten), der alla funna gamla mynt skola insändas till myndigheterna för att genast omsmältas till nya. De rikaste fynden hafva blifvit gjorda i Ryssland, der det kejserl. Asiatiska museet i Petersburg redan för 30 år sedan egde en skatt af 12,350 muhammedanska mynt, hvilken antagligen sedan dess blifvit betydligt förökad. Dernäst kommer, öfverraskande nog, Sverige, der kufiska mynt (intet yngre än 11:te årh. e. Kr.), nästan uteslutande af silfver, funnits i alla provinser utmed östra kusten fr. o. m. Ångermanland t. o. m. Skåne, men allra mest på Gotland och dernäst Öland. Deremot har i det inre landet och på vestra kusten, liksom i Norge och Danmark, ett jämförelsevis ringa antal sådana mynt anträffats. Svenska Kongl. myntkabinettet egde 1873 omkr. 20,000 kufiska mynt, hvaraf omkr. 13,000 från Gotland. Den arabiska numismatiken grundades i 18:de årh. af J. G. K. Adler, prof. i Köpenhamn, och O. Tychsen i Rostock samt utbildades i 19:de årh. i främsta rummet af C. M. J. Frähn, genom hvars händer omkr. en million muhammedanska mynt skall hafva passerat, vidare af Stickel, Soret, dansken Lindberg samt svenskarna J. Hallenberg ("Numismata orientalia", 1822) och K. J. Tornberg, hvilken senare vid sidan af Frähn och Stickel förvärfvat sig ett af de främsta rummen inom den arabiska numismatiken. Hans hithörande arbeten äro "Numi cufici regii numophylacii holmiensis" (1848) och "Symbolae ad rem numariam muhamm." (1846--62), hvilka beskrifva alla i svensk jord till 1861 funna kufiska mynt. -- År 1868 beskref han i korthet (i "Zeitschr. d. deutschen morgenl. gesellschaft", bd 22) de anmärkningsvärdaste af 4,000 ytterligare funna och undersökta dirhemer samt några år derefter ett nytt stort fynd från Gotland (i "Antikvarisk tidskrift", bd 3). Efter hans död (1877) har man hufvudsakligen genom Vitt. hist. och ant.-akademiens "Månadsblad" fått underrättelse om vidare fynd af kufiska mynt i Sverige. H. A.
Kufisk skrift kallas den äldsta arabiska skriftformen efter den af Omar (637) grundlagda staden Kufa i Mesopotamien, från hvars berömda språkskola detta alfabet spred sig öfver alla delar af det muhammedanska väldet. Att araberna erhöllo detta genom beröring med syrerna ett eller två årh. före Muhammed visar sig af den kufiska skriftens stora likhet med den äldsta syriska, estrangelo (se d. o.); men sin närmaste förebild har den i den arameiska skriftform, som Vogüé funnit i de nabateiska inskrifterna i Hauran. Den kufiska skriften nyttjades naturligtvis såväl till inskrifter och böcker som för det dagliga behofvet; men småningom uppkom vid sidan deraf en ombildning af dess stela, rätvinkliga former till en lätt löpande rundskrift, som fick namnet néschi ("boklig") och från 10:de eller 11:te årh. fullkomligt utträngde den förra. Den äldre formen finnes nu för oss tillgänglig dels i de äldsta koran-handskrifterna, dels och i synnerhet på mynt (se Kufiska mynt), sigill, graf-inskrifter o. dyl. Jfr Möller, "Orientalische paläographie" (1844). H. A.
Kuflungarna (kuvlungarna). Se Jon Kuvlung.
Kufra (Kufara), en bland de största oaserna i Sahara, hvilken först på sista tiden, genom G. Rohlfs' expedition (1879), blifvit närmare bekant. Den ligger under 21 1/2° ö. lgd och 25° n. br. samt bildar egentligen en samling oaser, af hvilka den största, Kebabo, är omkr. 200 km. lång. Alla oaserna hafva förträffligt dricksvatten, öfver 1 mill. palmer, vackra trädgårdar och åkerfält samt lemna, jämte alla slags köksväxter, citroner, granatäpplen, oliver och vindrufvor af utmärkt beskaffenhet. Innevånarna, suya, äro fanatiska muhammedaner och stå i ett löst beroende af Tripolis.
Kufstein, stad och fordom fästning i Tyrolen, vid Inn, nära bajerska gränsen samt jernvägarna till Innsbruck och München. 3,047 innev. (1880) tillsammans med den på andra sidan Inn belägna orten Zell. Invid staden ligger den gamla bergfästningen Geroldseck, hvilken, sedan den uppgifvits såsom fästning, förr begagnades som statsfängelse och nu är upplåten till kasern.
Kuftarbeten (Ind. koftgari), indiska damascerade eller inkrusterade arbeten i guld på stål. Kuftarbeten tillverkas i Kasjmir, Pandjab och Nisams rike. Jfr Inkrustera.
Kufung, Nikolaus. Se Arnmödlingarna.
Kugel-lack. Se Florentin-lack.
Kugghjul, mek., ett vid omkretsen med framskjutande tänder ("kuggar") försedt hjul, hvilket är anbragt på en axel. Två sådana hjul ingripa i hvarandra, så att en kugge på det ena hjulet kommer i mellanrummet till två kuggar på det andra. Kuggarna äro formade på det sätt, att när det ena hjulet kringvrides, det andra bringas i rotation genom den tryckning de med hvarandra i beröring varande kuggarna utöfva och den ena kuggen efter den andra sålunda kommer i verksamhet. Inom den praktiska mekaniken äro kugghjul bland de vanligast använda medel för öfverförande af en kraft från en axel till en annan eller för att öfverföra en rotationsrörelse, vare sig med lika, förstorad eller förminskad hastighet. De användas äfven i många olika former. Äro de axlar, mellan hvilka rörelsen meddelas, parallella sins emellan, erhålla hjulen en cylindrisk grundform och benämnas då stjernhjul. Om deremot axlarna bilda en vinkel och innehållas i samma plan, blifver grundformen konisk, och man gör då bruk af koniska hjul. Dessa äro de båda förnämsta formerna, men många andra begagnas för särskilda ändamål. Vanligen äro kuggarna
Källa: Project Runeberg · ·
