Sida 137
Kungsfoglarna ...
staty (aftäckt d. 30 Nov. 1868) tillkommit i södra delen. Sedan platsen öfverlåtits åt Stockholms stad, har den erhållit nya alléer, gräsplaner och blomsteranläggningar, hvarjämte den prydes af Molins fontän (åstadkommen genom allmän insamling och genom bidrag af Stockholms stad samt aftäckt d. 25 Sept 1873).
Kungsvatten, kem., en fri klor innehållande blandning af salpetersyra och klorvätesyra, som nyttjas till att lösa guld ("metallernas konung") och platina. -- Kungsvatten har inom medicinen fått användning mot vissa sjukdomar i lefvern, såsom kronisk inflammation af nämnda organ och kronisk gulsot, samt mot skörbjugg och rödsot. Vanligen har man blandat kungsvattnet i bad, antingen helbad eller, oftare, fotbad, af 30° till 32°; till fotbaden användas 25 till 50 gr. af kungsvattnet. Sådana bad verka starkt retande och framkalla affjällning af huden. Man har äfven lagt kompresser, blötta i mycket utspädt kungsvatten, lokalt å lefvertrakten. Jämväl i senare tid har kungsvattnets användande mot nämnda lidanden samt mot ansvällningar af mjelten och körtlar i tarmkäxet förordats från tyska kliniker. P. T. C. O. T. S.
Kungsådra, den del af en elf eller ett sund, hvilken för samfärdseln, fiskens fria uppoch nedgång m. fl. allmänna ändamål måste lemnas öppen. Kungsådran finnes såsom rättsbegrepp redan uti landskapslagarna, och ordet "kungsådra" skall hafva begagnats i en handling från 1442, ehuru detsamma såsom lagterm lär kommit i bruk först i midten af 1600-talet. Landskapslagarna föreskrifva dels vissa (10--12) alnars bredd, som i vattendragen skulle lemnas öppen, dels (Södermannalagen och Helsingelagen) att "en tredjedel af vattnet" skulle "löst löpa". I Kristofers landslag bestämdes derjämte, att leden skulle ligga "i djupaste ådran". Benämningen kungsådra torde väl sannolikt härleda sig från den redan under medeltiden gällande rättsuppfattningen, enligt hvilken 1/3 af vattendragen ansågs tillhöra kronan (liksom 1/3 af allmänningarna). Mera bestämdt uttalades denna grundsats af Gustaf I, som antagligen på grund deraf stundom bestämde fiskeskatten eller "tullen" till "hvar tredje fisk". Kungsådra utgör sålunda, enligt af ålder gällande uppfattning, det område af elfvar och sund, dit strandegarens dispositionsrätt ej sträcker sig, en uppfattning, som, äfven i fråga om fiske, synes vara den hos landets högsta rättsmyndigheter fortfarande gällande. Stadgandet i Byggningabalken, 20 kap. 3 §, af 1734 års lag att "der kungsådra af ålder varit, skall tridiung af vattnet öppen lemnas och, der segelled är tolf alnar, till båtled åtta alnar, allt i djupaste vattnet" etc. innehåller sålunda endast bekräftelse af förut gällande rättsgrunder i fråga om kungsådra. Genom 1766 års fiskeristadga gjordes i fråga om fisket vissa modifikationer i stadgandet om kungsådra. Så bestämdes, att kungsådran ej alltid behöfver ligga i djupaste ådran, utan i "det djup, att all fisk framkomma kan", samt att der kungsådra ej af ålder funnits, men fiske ofvanför idkas eller flottled finnes o. s. v., endast en sjettedel af vattnet (den s. k. "mindre kungsådran") behöfver hållas öppen. Dessa stadganden återfinnas i senaste fiskeristadgan af 1852, hvarest äfven närmare bestämmes, under hvilka förhållanden kungsådra kan få för industriella behof öfverbyggas. Genom vattenrättsförordningen d. 30 Dec. 1880 har ett väl behöfligt förtydligande af de förut varande mindre tydliga bestämmelserna om kungsådra åstadkommits. Så har bestämdt uttalats, att kungsådran är 1/3 af vattendragets bredd (i st. f. "en tredjedel af vattnet", hvilket sistnämnda uttryck kunde tydas såsom åsyftande vattenmängden), samt vidare föreskrifvits vid hvilket vattenstånd kungsådras bredd skall beräknas. Deremot blef på grund af riksdagens framställning bestämmelsen om den s. k. "mindre kungsådran" (1/6 af vattnet) icke intagen i vattenrättsförordningen på grund deraf att stadgandet om denna förut ej haft civillags natur. I detta fall gäller således fortfarande 1852 års fiskeristadga. Nämnda stadgas bestämmelse att tvist om kungsådras rätta läge tillhör uteslutande domstols afgörande har upptagits i vattenrättsförordningen, liksom äfven föreskriften att i fråga om olaglig stängning i vattendragen handräckning för dess undanrödjande kan i vissa fall lemnas af administrativ myndighet. -- Bestämmelsen om kungsådra, egendomlig för den svenska lagstiftningen, är att räkna till de vigtigaste stadganden i fråga om vattenrätten. Den ofta svårtillämpliga lagstiftningen härom är emellertid äfven efter senaste oförnekliga framsteg i behof af ytterligare utveckling och förtydligande. R. L.
Kungsåra, socken i Vestmanlands län, Siende härad. Arealen 3,077 har. 520 innev. (1883). K. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vesterås stift, domprosteriet.
Kungsängen. Se Upsala.
Kungsängslilja. Se Fritillaria.
Kungsäter, socken i Elfsborgs län, Marks härad. Arealen 3,611 har. 837 innev. (1883). K. bildar med Gunnarsjö, Grimmared och Skedeskamma ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Kungsör. 1. Socken i Vestmanlands län. Se Kung Karl. -- 2. Handelsplats vid Arbogaåns utlopp i Mälarefjärden Galten, i Kungs-Barkarö och Kung Karls socknar, Vestmanlands län. På åns södra sida ligger jernvägsstationen K. jämte post- och telegrafstation vid Oxelösund--Flen--Vestmanlands jernväg. Platsen har åtskilliga industriella anläggningar, flere handlande och handtverkare, lastageplats och gästgifvaregård. K. är en gammal kungsgård, fordom kallad Ulfvesund, som ofta bebotts af kungliga personer, bl. a. Gustaf I, hvars yngsta dotter, Elisabet, föddes der, men i synnerhet af Karl XI, hvilken ofta och gerna vistades der samt skall hafva varit betänkt på att anlägga en stad derstädes. Af den bostad han bebodde, det s. k. kungshuset, hvilket nedbrann 1822, finnas ännu grundmurar invid sjön. Vid K. funnos förr stuteri och schäferi; det senare är indraget, och det förra flyttades 1811 till Strömsholm. De ängar, som voro anslagna till desamma, utarrenderades tillika med ladugårdarna, af hvilka den norra, i Kungs-Barkarö
Källa: Project Runeberg ·
