Sida 167
Kylberg ...
andra ämnen sammansatt beredning, som värderades ofantligt högt och användes till rökelse, såsom läkemedel mot flerehanda sjukdomar och till balsamering af de döde. Det fanns flere olika beredningar af kyphi, bl. a. ett slag, som innehöll frön af Trigonella foenum graecum L., hvilka frön hos Egyptens fellaher fortfarande utgöra en allmänt använd parfym och äfven krydda. O. T. S.
Kypra. 1. Väfva med kypert-bindning (se Kypert). -- 2. (af T. kufe, stort laggkärl, fat; beslägtadt med Sv. kypare), sköta om viner riktigt, då de ligga på lager, så att de icke unkna, mögla eller grumlas. Kypringen innefattar tillsynen att fatet ständigt må vara fullt och ligga i rätt läge, att den rätta temperaturen vidmakthålles, att tappning företages endast vid vacker väderlek samt att klarning vid behof verkställes, hvilket vanligen sker medelst tillsats af ägghvita (för röda viner) eller "vingelatin" (för starka viner).
Kypselos [härdt k]. Se Cypselus.
Kyrass (hårdt k; Fr. cuirasse, af L. curium, läder, emedan de äldsta kyrasserna sannolikt voro af läder), det af jern, stål eller gjutstål förfärdigade harnesk, hvarmed kyrassiererna äro utrustade. Det består vanligen af både bröstharnesk (Fr. plastron) och ryggharnesk (dossière) eller ock endast af det förra. Den preussiska kyrassen väger 1,5 kg.
Kyrassier (hårdt k; Fr. cuirassier) kallas den tunge, i kyrass (se d. o.) klädde ryttaren. Ordet nyttjades redan vid öfvergången till den nyare tiden såsom beteckning för det harneskklädda kavalleriet (se d. o.). Småningom minskades jernklädnaden, så att mot slutet af trettioåriga kriget af den gamla rustningen i allmänhet återstodo endast kyrass och hjelm. Beväpningen utgjordes vanligen af en rak värja och pistoler. Kyrassierernas organisation fulländades, i den mån adelsmännen försvunne från deras led och truppen blef värfvad. De hafva bibehållits ända till våra dagar, om än deras antal betydligt vexlat vid olika tider. I Österrike bortlades kyrassen 1860, och benämningen kyrassierer utbyttes 1867 mot dragoner. I Frankrike har halfva antalet kyrassier-regementen (6 stycken) aflagt kyrassen. Preussen har ännu 10 kyrassierregementen och Ryssland 4. Kyrassiererna äro tungt kavalleri (stora ryttare på tunga hästar), afsedt för anfallet på slagfältet. Som sådant anfall numera icke så ofta förekommer, men kavalleriet måste kunna kämpa äfven till fots, hvilket är svårt för kyrassiererna, bestrides nyttan af dem med rätta öfverallt, och der de ännu finnas hafva de bibehållits för traditionens skull. C. O. N.
Kyrene. Se Cyrene.
Kyrie eleeson l. K. eleison l. endast Kyrie [hårdt k], den katolska mässans första del, som följer direkt på "Introitus", är en från den grekiska öfversättningen af Gamla test. (Septuagintaöfversättningen) samt från Nya test. (Matt. 9: 27 m. fl. st.) hemtad kyrklig böneformel, som betyder "Herre, förbarma dig!" I den österländska kyrkan var den redan under 3:dje årh. i bruk vid gudstjensten såsom församlingens "responsorium" (svar) på hvarje af den tjenstförrättande diakonen uppläst bönepunkt i litanian. Påfven Sylvester I (314--335) skall hafva infört denna grekiska böneformel i den vesterländska kyrkans latinska ritual. Snart utvidgades den till ett trefaldigt Kyrie eleison, Christe eleison, Kyrie eleison, med hänsyftning på treenigheten, och fick vid den romerskkatolska högmässogudstjensten sin plats närmast efter Introitus, d. v. s. den korta lofsägelsebönen efter syndabekännelsen. Vid vallfärder och kyrkliga festligheter sjöngs Kyrie i mångfaldiga upprepningar. Genom det myckna bruket blef ordet "Kyrieleis" i folkets mun, i synnerhet i Tyskland, småningom det oförstådda uttrycket för folkjubel vid religiösa folkfester; och då detta efter hand under medeltiden blef uppslaget till den religiösa folkvisan, fick denna vanligen "Kyrie eleison" till refräng. Deraf kallades dessa religiösa sånger leiser, med hvilken benämning sedan alla andliga folkvisor under medeltiden i Tyskland betecknades, äfven de, som saknade nämnda refräng. -- I "Tyska mässan" af år 1526 tog Luther upp det trefaldiga Kyrie efter Introitus, och denna plats har det ännu i den lutherska gudstjensten, ehuru numera öfversatt på landets språk. I svenska mässboken af 1531 intogs det trefaldiga Kyrie på svenska ("Herre, förbarma dig öfver oss! Kriste, förbarma dig öfver oss! Herre, förbarma dig öfver oss!") efter Introitus; för närvarande, enl. 1811 års kyrkohandbok, sjunges det af församlingen (eller läses af presten) vid den svenska högmässogudstjensten omedelbart efter syndabekännelsen. I den svenska litanian förekommer också det trefaldiga Kyrie på svenska. J. P.
Kyrillos [hårdt k]. Se Cyrillus.
Kyrillos Lukaris [hårat k]. Se Cyrillus Lucaris.
Kyrka (af Grek. kyriakon, Herrens, med underförstådt doma, hus; ordet har i de germanska språken ombytt genus och blifvit T. kirche, Eng. church, D. och N. kirke) betecknade ursprungligen hos de germanske kristna gudstjensthuset, men erhöll småningom lika vidsträckt betydelse, som ordet ecclesia ("församling") hade i grekiskan, latinet och de romanska språken. Ordet "kyrka" finnes icke i den heliga skrift, men väl "församling", hvadan ur det bibliska ordet församling begreppet af kyrka måste härledas, enär de visa sig under kyrkans äldsta tider hafva betecknat samma sak. Församling betecknar i och för sig sjelf endast en verklig, på jorden existerande samling af menniskor. Sitt fulla bibliska innehåll har ordet erhållit från de i den hel. skrift förekommande liktydiga benämningarna "Guds rike", "Kristi rike", "himmelriket". För att rätt fatta hvad församling, och dermed också kyrka, är i biblisk mening, måste man således känna himmelrikets väsende. Himmelriket har sitt namn deraf att det nedkom från himmelen med Jesu uppenbarelse såsom den utlofvade Messias, såsom Guds enfödde son, hvilken blifvit menniska och i sin person förenar gudomlig och mensklig natur för att genom sitt lif och verk på jorden fullborda menniskornas försoning med Gud och
Källa: Project Runeberg ·
