Sida 189
Kyrkslätt ...
Häggesled, Slädene, Tådene, Tranum, Lavad, Kedum, Örslösa, Söne, Gillstad, Väla, Råda, Åsaka, Mellby, Rackeby, Skalunda, Sunnersberg, Gösslunda, Strö och Otterstad samt delar af Ufvered och Levene. Arealen 47,756 har. 15,637 innev. (1883). -- 2. K:s kontrakt i Skara stift omfattar de 9 pastoraten Lidköping; Härene med Hofby; Sunnersberg med Gösslunda och Strö; Örslösa med Söne, Väla och Gillstad; Råda med Åsaka och Mellby; Tådene med Lavad, Kedum och Tranum; Tun med Friel och Karaby; Otterstad (med S:t Marie kapell); samt Rackeby med Skalunda. Arealen 49,127 har. 20,772 innev. (1883).
Kållandsö, ö i Vänern, mellan Kinneviken och Dalbosjön, utanför Kållands härads fastland och skild från detta genom de smala Björn- och Ullersunden, Arealen utgör omkr. 6,750 har. Ön är bergig och delvis skogbevuxen samt mycket oregelbunden genom djupt inskärande vikar af Vänern. Den kallades under medeltiden Qualdins ö efter häradet Qvalden (nu Kålland) och utgjorde då tre socknar, Oterstadh, Synaetta och Thorsö. Sistnämnda sockens kyrka låg der S:t Marie kapell (uppkalladt efter M. G. De la Gardies maka Maria Eufrosyna) sedan byggdes. Enligt C. J. Ljungström har i sydöstra hörnet af ön, nära inloppet till Ullersund, funnits ett kapell, som af De la Gardie förvandlades till "ett litet hospital". Tillsammans med några kringliggande smärre öar och en liten del af fastlandet tillhör K. Otterstads pastorat (se Otterstad). Märkligaste stället på ön är Leckö.
Kållered, socken i Vestergötland, Göteborgs och Bohus län, Askims härad. Arealen 2,617 har. 622 innev. (1883). Annex till Fässberg, Göteborgs stift, Domprosteriets södra kontrakt.
Kållerstad, socken i Jönköpings län, Vestbo härad. Arealen 3,795 har. 636 innev. (1883). Annex till Ås, Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Kålmasken. Se Kålfjärilen.
Kålpalmer kunna åtskilliga palmer benämnas, emedan deras späda toppskott och ännu i hölstret inneslutna blomkolfvar ätas såsom grönsaker under namn af "palmkål". Arter af slägtena Areca, Euterpe, Oreodoxa, Oncosperma, Corypha, Livistonia, Chamoerops, Cocos m. fl. lemna sådan palmkål. Många kålpalmer lemna ock s. k."palmvin" (se d. o.). O. T. S.
Kålrabbi (T. kohlrabi, af Ital. cavoli rape, kålrofvor). Se Brassica.
Kålranunkel, Ficaria ranunculoides Mönch. (Ranunculus ficaria L.), kallas af allmogen sval-ört, emedan den blommar samtidigt med svalornas ankomst (enligt Fries). Se vidare Ficaria. O. T. S.
Kålraps. Se Brassica.
Kålund, H. V. Se Kaalund.
Kålvass, oriktig form för Kolvass. Se Säf.
Kånna, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Arealen 5,750 har. 878 innev. (1883). Annex till Angelstad, Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt.
Kår (Fr. corps, af Lat. corpus, kropp), flere genom samma regler, bruk, verksamhet o. s. v. till en mer eller mindre sluten enhet förenade individer, t. ex. diplomatiska kåren, officerskår, handelskår, studentkår, ballettkår o. s. v. I den militära terminologien nyttjas ordet hufvudsakligen för att beteckna en truppstyrka, sammansatt och utrustad för sjelfständigt uppträdande antingen såsom högsta enhet i en stor armé, armékår, eller också i och för ett särskildt ändamål, såsom ströfkårer, frikårer o. d. Armékåren, för korthetens skull ofta kallad blott kåren, leder sitt ursprung från de små sjelfständiga arméer, som fransmännen uppsatte under revolutionen, men förekom egentligen första gången i Moreaus armé 1800 och vann snart insteg i andra arméer. Armékåren finnes i alla stora arméer, numera redan i fredstid, och uppgår på krigsfot vanligen till omkr. 30,000 stridande af alla vapen med träng och andra anstalter för sjelfständigt uppträdande. I Sverige nyttjas benämningen kår äfven för de fristående fältjägarebataljonerna och för några kavallerienheter af ett regementes eller mindre storlek. Den norska kavalleri brigaden indelas i 3 kårer. -- Kåranda. Se Esprit de corps. C. O. N.
Kåraböket är den del af Vissefjerda socken, som tillhör Kronobergs län.
Kåra Halfdansdotter, Nord. mytol., omtalas i Sämunds edda såsom gift med Helge Haddingaskate. Denne Helge och Kåra voro egentligen identiska med de i den andra sången om Helge Hundingsbane skildrade Helge och Sigrun, ty enligt folktron hade dessa blifvit återfödda hit till jordelifvet i en ny skepnad. Haddingaskates och Kåras öden hafva varit framställda i en numera förlorad eddasång, af hvilken man känner endast namnet (Káruljóð). K. omtalas äfven i Hromundarsaga och uti de mot denna saga svarande rimor, hvilka benämnas Griplur. Th. W.
Kårböle kapell i Gefleborgs län, Ljusdals tingslag, tillhör Färila, Upsala stift, Helsinglands vestra öfre kontrakt.
Kåre, Nord. mytol., Fornjots (se d. o.) son, vindens gud. Ordet "kåre", vindkåre, förekommer äfven appellativt. Uti det bland sjöfarande vanliga uttrycket "blås Karin!" eller "blås Kajsa!" är Karin l. Kajsa en förvridning af Kåre. Th. W.
Kåring, D. (af kåre, välja, kora), val medelst händers uppräckande.
Kårsta, socken i Stockholms län, Långhundra härad. Arealen 5,913 har. 768 innev. (1883). Annex till Frösunda, Upsala stift, Seminghundra kontrakt.
Kåseri och kåsör. Se Causerie.
Kåta. Se Lappar.
Käfsjö, socken i Jönköpings län, Östbo härad. Arealen 11,284 har. 971 innev. (1883). Annex till Åker, Vexiö stift, Östbo kontrakt.
Kägel, stilkägel, plur. käglar, boktr., typens höjd, räknad från den sida, der signaturen är anbragt, till den motsatta sidan. Kägeln, som är lika för alla typer af samma stilart, bestämmer afståndet mellan raderna, så ofta icke "mellanslag" nyttjas. De olika stilkäglarna särskiljas genom namnen diamant, perl, nonpareille, petit, corpus, cicero o. s. v.
Källa: Project Runeberg ·
