Sida 481
Leclanchés stapel ...
förtunning, som vi med våra vanliga luftpumpar förmå åstadkomma, kan ljudet icke passera. I vatten höres ett ljud på längre afstånd än i luften. Uti invändigt släta rörledningar försvagas dock ljudet vida långsammare än i fria luften, hvarför man genom s. k. talrör l. språkrör kan samtala på tämligen långa distanser. -- c) Ledare för värmet l. värmeledare. Värmet sprider sig med mycket olika hastighet uti olika kroppar. I en dålig värmeledare eller oledare för värme kan temperaturen vara mycket skiljaktig på olika ställen, äfven om dessa ligga helt nära hvarandra; en god värmeledare antager deremot en mera likformig temperatur öfverallt. En träbit kan glödga i ena änden och vara kall i den andra; träet är således en mycket dålig värmeledare. Metallerna och deras legeringar leda värmet bäst bland alla ämnen, dock i olika grad sins emellan. I afseende på ledningsförmågan för värme står silfret högst. Nysilfver är bland metallerna och deras föreningar en af de sämste ledarna, ehuru det naturligtvis vida öfverträffar de s. k. oledarna. Se vidare Värmeledningsförmåga. -- 2. Sjöv., det fartyg, som går i spetsen för en konvoj, flotta eller eskader, och efter hvilket de öfriga, i afseende på farten, böra, så vidt möjligt är, rätta sig. -- 3. Tidningst. L. l. ledande artikel (Eng. leader, leading article, af lead, leda, gå i spetsen), tidningsuppsats, som står före notisafdelningen i tidningen. I uttrycket "ledare" har småningom äfven det bibegrepp inlagts, att en dylik artikel, hvilken vanligen behandlar något politiskt, socialt, ekonomiskt eller humanitets-spörsmål på dagordningen, skall skänka allmänheten en ledning till att bilda sig en åsigt om ifrågavarande spörsmål. På franska kallas en ledande artikel i en Paris-tidning premier-Paris, i en London-tidning premier-Londres. 1. R. R. 2. L. H.
Ledbalja (Lat. lomentum), bot., benämnes den form af baljfrukt, som har hvarje frö afstängdt från sina grannar genom en tvärs öfver baljan gående mellanvägg. Oftast är baljan sammandragen vid dessa mellanväggar, och de på detta sätt uppkomna afdelningarna af baljan brista ibland ifrån hvarandra. Ledbaljor finner man i synnerhet hos nat. fam. Mimoseae och Caesalpinieae samt undantagsvis (i afdelningen Hedysareae) hos Papilionaceae, hvilka tre familjer fordom sammanfattats under baljväxternas familj: Leguminosae. O. T. S.
Ledberg. Se Ledeberg.
Led-damm. Se Damm 1.
Leddjur (Animalia articuläaa L.), zool., omfattade intill senare tider såväl ledfotingarna (Arthropoda) som maskarna (Vermes), hvilka senare numera uppställas såsom typ för en egen djurklass, skild från leddjuren (se Maskar). De egentliga leddjuren l. ledfotingarna äro symmetriskt utvecklade djur, med kroppen bildad af ringar (segment), hvilka antingen leda mot hvarandra eller äro gruppvis sammanvuxna. De äro försedda med ledade, sidoställda lemmar (ben, fötter), oftast af ett mindre, för olika grupper olika antal. Nervsystemet består af halsganglion (analogt med hjernan hos högre djur) och en dubbel kedja af ganglier ("buk-märg"). Inre skelett saknas. I stället är kroppens hölje fast och mer eller mindre hårdt genom afsättning af kitin ("hudskelett"). Andningen sker dels genom luftrör (trachéer), vanligen mynnande ut i segmentens sidor, eller genom gälar, fästa vid olika kroppsdelar. På grund af segmentens och kroppsdelarnas olika förhållanden till hvarandra samt fötternas antal och respirationsverktygens olikhet skiljer man arthropoderna i följande klasser: 1) kräftdjur (Crustacea), 2) spindeldjur (Arachnoidea), 3) tusenfotingar (iMyriapoda) och 4) insekter (Insecta l. Hexapoda). O. T. S.
Ledeberg (Ledberg), socken i Östergötlands län, Valkebo härad. Areal 1,222 har. 466 innev. (1884). Annex till Björkeberg, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Ledebour, Karl Friedrich von, tysk botaniker, f. 1785, var 1811--36 professor i Dorpat. Död i München 1851. L. företog 1826 en resa i Altai ända till gränsen af Kina. Bland hans arbeten märkas Flora altaica (4 bd, 1829--34, jämte en atlas i 5 bd), utarbetad med tillhjelp af hans reskamrater C. A. Meyer och Alex. v. Bunge, samt det högeligen framstående verket Flora rossica (4 bd, 1842--53).
Ledebur [-bour], Leopold Karl Wilhelm August von, friherre, tysk genealog och heraldiker, f. 1799, d. 1877, i yngre år militär, 1832--75 direktör för kungl. preussiska konstkammaren, skref bl. a. flere monografier rörande Tysklands äldre geografi samt utgaf "Allgemeine archiv für die geschichtskunde des preussischen staates" (21 bd, 1830--36) och Adelslexikon der preussischen monarchie (3 bd, 1854--57).
Ledeganck. 1. Karel Lodewijk L., flamländsk skald, f. 1805, d. 1847, tjenstgjorde helt ung såsom stadsskrifvare i Eecloo, tog, efter på egen hand bedrifna studier, 1835 jurisdoktorsexamen i Gent och blef fredsdomare i Zomergem. Derefter inkallades han i kommissionen för flamländska rättskrifningen och fick af regeringen i uppdrag att öfversatta lagen från franska till flamländska. 1843 blef L. folkskoleinspektör och 1845 vice professor vid Gents universitet. L. vann vid täflingar åtskilliga pris för sina dikter. Han utgaf bl. a. Bloemen mijner lente (1839), Het burgslot van Zomergem (1840, en berättelse i ballader) och De drie zustersteden, vaderlandsche trilogie (1846), i hvilken systerstäderna Gent, Brügge och Antwerpen besjungas. Hans samlade skaldeverk utgåfvos 1856 (2:dra uppl. 1868) af hans svåger J. Fr. J. Heremans. -- 2. Hippoliet Seraphijn L., den föregåendes brorson, f. 1846, har vunnit namn såsom målare och skald. Han är en af de främste förkämparna för den flamländska rörelsen (se Flamländska).
Ledfossil, geol., kallas sådana fossil, som äro inskränkta till vissa afdelningar af den geologiska lagerserien, men i dem ofta förekomma i större mängd och äro karakteristiska för dem. Så är t. ex. trilobitslägtet Paradoxides
Källa: Project Runeberg · ·
