Sida 491
Lee ...
Lefebvre l. Lefèbre [löfäbör], Tanneguy (Tanaquillus Faber), fransk humanist, f. 1615, d. 1672, var under Richelieus styrelse uppsyningsman öfver tryckeriet i Louvre, öfvergick sedan till protestantismen och vardt 1651 professor i teologi vid akademien i Saumur. Han var fader till den för sin lärdom berömda Anne Dacier. L. utgaf bl. a. Epistolae criticae (2 bd, 1659--64; flere uppl.), Vies des poëtes grecs (1665; ny uppl. 1776) samt omtyckta editioner af Anakreon, Sapfo, Aristofanes, Platon, Plutarchos, Lukianos, Faidros, Longinus, Lucretius, Horatius, Terentius m. fl.
Lefebvre [löfävör], Claude, fransk målare, f. 1633, studerade först de i hans födelsestad, Fontainebleau, samlade konstverken, sedan i Paris under Lesueur och Lebrun, hvilka rådde honom att egna sig åt porträttmåleriet, för hvilket han visade mesta anlag. I denna gren af konstverksamhet vann han stort anseende. Han målade konungen, drottningen och hofvet samt upptogs i akademien med Colberts porträtt. Sedan flyttade han till England, der hans arbeten voro högt värderade. Han dog i London 1675. Ett par porträtt af hans hand finnas i Louvre.
Lefebvre [löfävör], François Joseph, hertig af Danzig, marskalk af Frankrike, f. i Elsass, 1755, var, då revolutionen utbröt (1789), sergeant vid Gardes françaises. Han hade flere gånger tillfälle att göra kungliga familjen personliga tjenster samt blef 1792 kapten, 1793 brigadgeneral och 1794 divisionsgeneral. I denna egenskap gjorde han fälttåg i Nederländerna och Tyskland, men måste till följd af ett vid Stockach (d; 20 Mars 1799) erhållet sår lemna krigsskådeplatsen och blef då chef för militärdivisionen i Paris. Han fick derigenom tillfälle att d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799) göra Bonaparte stora tjenster och erhöll till tack derför 1804 marskalksvärdigheten. Under 1806--07 års fälttåg förde L. gardesinfanteriet samt belägrade och intog Danzig. Med anledning deraf erhöll han 1807 titeln hertig af Danzig. 1808 följde han Napoleon till Spanien; 1809 stod han i Tyskland och fick kämpa med tyrolarna. 1812 ställdes L. i spetsen för franska gardet. 1814 slöt han sig till restaurationen och satt under "hundra dagarna" i pärskammaren. Död i Paris d. 14 Sept. 1820. L. var på samma gång en tapper soldat och en god general. C. O. N.
Lefebvre [löfävör], Charles, fransk målare, f. 1805 i Paris, d. derst. 1882, lärjunge af Gros, framträdde första gången 1827. Hans taflor påminna om Davids skola. De äro klart komponerade, men hårda i färgen. L. utförde historiemålningar och religiösa bilder, såsom Ludvig den helige landar i Damiette (1859), Vilhelm Eröfrarens död, Botfärdiga Magdalena, Moses på Sinai, Petrus och Paulus före martyrdöden (1876), samt äfven några porträtt (bl. a. af Jules Favre).
Lefebvre [löfävör], Jules Joseph, fransk målare, f. 1836, lärjunge af Cogniet, framträdde redan vid verldsutställningen 1855 med ett porträtt och erhöll 1861 romerska priset för Priamos' död. Medan han låg i Rom, målade han flere framstående bilder, såsom en Caritas romana (1864), Vallfärd till Sacro Speco i benediktinklostret vid Subiaco, Nymfen och Bacchus (1866, nu i Luxembourg) samt Pius IX i Roms Peterskyrka (1867). Men hans hufvudstyrka blef den nakna qvinnokroppen, framställd med mästerlig teknik, såsom i hans Hvilande qvinnofigur (1868), som eges af Alexandre Dumas, och ännu mera i Sanningen (1870, nu i Luxembourg), som framställer en naken qvinna, hållande med uppsträckt arm en lysande kula öfver sitt hufvud. Dessutom har han målat porträtt, bland hvilka det mest bekanta är kejsare-prinsens af 1874.
Lefèvre [löfävör], Robert, fransk porträttmålare, f. 1756, d. 1831, var först ämnad till jurist. Men vid 18 års ålder vandrade han från Normandie, der han var född, till Paris för att se dervarande konstverk, och efter sin hemkomst öfvergaf han juridiken för konsten. Sedan han med porträtt- och dekorationsmålning å landsbygden skaffat sig medel, kunde han åter begifva sig till Paris och inträdde der i skola hos Regnault. L:s porträtt åtnjöto länge stort anseende. Han målade Napoleon, kejsarinnan Josefina, påfven Pius VII samt alla framstående personer under kejsaredömets och restaurationens tid.
Lefèvre [löfävör], André, fransk skriftställare, f. 1834, debuterade 1857 med en finanshistorisk skrift och fick anställning vid kejserliga arkivet. Han skref delar af "L'histoire de France par les monuments", var länge kritiker i "Illustration", blef 1871 ledare af den literära afdelningen i "République française" och deltog i grundandet af tidskrifterna "La libre pensée" och "La pensée nouvelle". L:s diktsamlingar La flûte de Pan (1861; 2:dra uppl. 1862) och La lyre intime (1865) röja en djup naturkänsla. Vidare märkas L'épopée terrestre (1868), Le vrai Napoléon I (1877), Religions et mythologies comparées (s. å.), La philosophie (1878) och L'homme à travers les âges (1880). L. har öfversatt Virgilius' "Bucolica", Kalidasas "Meghaduta" (1866) och Lucretius (1876), hvarjämte han utgifvit arbeten af Montesquieu, Voltaire och Diderot.
Leffel-anden (af T. löffel, sked) l. skedanden, Anas clypeata, zool., hör till sötvattensandfoglarnas underfamilj (Anatini), de brednäbbade andfoglarnas familj (Anatidae), andfoglarnas ordning (Lamellirostres) inom simfoglarnas underklass och foglarnas klass. Hannen har hufvudet och halsen mörkgröna, med blå skiftning, ryggen mörkbrun, med ljusare bruna fjäderkanter, skuldrorna hvita och svarta, öfvergumpen och öfre stjerttäckarna svarta, med grön glans, kräfvan och frambröstet hvita, underbröstet, magen och sidorna kastanjbruna, undre stjerttäckarna svarta, med grön glans, vingtäckarna blågrå, vingspegeln grön, med ett svart streck framtill, vingpennorna svartbruna, stjertens yttersta pennor hvita, spräckliga, de följande bruna och de mellersta svarta. Längden utgör 49,5 cm. Honan har hufvudet och halsen rostgrå, med små, svarta längdfläckar, öfre kroppsdelarna svarta, med rostgrå fjäderkanter,
Källa: Project Runeberg · ·
