Sida 532
Lekmannaombud ...
beroende af djurets hela organisation och lefnadsförhållanden, och att olikheter i dem icke uppträda enstaka, utan stå i samband med typernas allmänna organisationsförhållanden. G. v. D.
Lemaire [lömär]. Philippe Honoré, fransk bildhuggare, f. 1798, d. 1880, lärjunge af Gartelier, erhöll 1821 det romerska priset och hyllade i sin konst uteslutande den klassiska riktningen, hvilken han äfven strängt tillämpade på kristliga ämnen. Ett sådant verk är den stora gafvelreliefen å kyrkan S:te Madeleine i Paris, i hvilken han framställde Yttersta domen, en ofantlig komposition, som hör till de största i sin art. Han arbetade på den åren 1826--34, men bevisade hufvudsakligen genom den, att den rent antikiserande skulpturen icke passar för kristliga framställningar och att särskildt gafvelformen, som ställer verldsdomaren och hans englar på samma plan som de uppståndne och de fördömde, icke är lämplig för ämnet. Dessutom utförde L. ett par gafvelgrupper för Isakskyrkan i Petersburg, nämligen Kristi uppståndelse och S. Isak inför kejsar Valens (utställda i Paris 1859).
Le-Maire-sundet [lo mär]. Se Eldslandet.
Lemaistre [lömätör], Isaac Louis, kallad Sacy (anagram af Isac), jansenist, f. 1612, slog sig ned i klostret Port-Royal, till hvilket han skänkte allt hvad han egde. Vid utbrottet af förföljelserna mot jansenisterna (1661) måste L. hålla sig gömd, men upptäcktes 1666 och satt sedan på Bastiljen i 3 år. Under fängelsetiden verkställde han sin ryktbara öfversättning af bibeln (Nya testamentet, tr. i Mons 1667, det s. k. "Nouveau testament de Mons", som 1668 fördömdes af påfven; Gamla test., 30 bd, 1672), som ännu i dag utgår i nya upplagor. 1675 återvände L. till klostret, men nödgades snart söka en tillflykt hos sin kusin markis de Pomponne, i hvars hem han afled 1684. L:s öfversättning af Thomas a Kempis' "Kristi efterföljelse" (1650) har utgått i öfver 150 uppl.
Lemaître [lömätör], Frederick, fransk skådespelare, f. 1800, vann sin första större framgång såsom De Germany i "Tretio år af en spelares lefnad" på Porte-Saint-Martin-teatern i Paris, 1827. Han tillhörde sedan den ena boulevardteatern i Paris efter den andra och var en kort tid fäst vid Théâtre français. Efter 1860 var hans kraft bruten, och han dog, i armod, 1876. -- L. ådagalade en lika ursprunglig snillekraft i tragiken som i den groteska komiken och vardt framför andra det romantiska dramats tolkare. V. Hugo och A. Dumas d. ä. skrefvo roller för "boulevardteaterns Talma" eller "dramens konung", såsom L. kallades af sina landsmän. Bland hans glansroller må, utom den ofvannämnda, ihågkommas titelrollerna i Robert Macaire (bland hvars tre författare L. var en), Edmond Kean, Ruy Blas, Don Cesar de Bazano, Toussaint Louverture och Le chiffonnier de Paris. L:s "Souvenirs" utgåfvos 1880 af hans son. Jfr Duval, "F. L. et son temps" (1876).
Léman [-ma'ng], Lac L. Se Genève-sjön.
Leman, Eufrosyne. Se Abrahamson, E.
Le Mans [lö mans]. Se Mans, Le.
Lembcke, Kristian Ludvig Edvard, dansk skolman och skald, f. i Köpenhamn 1815, blef teol. kandidat 1838 och adjunkt i Vordingborg 1841, tog filologisk ämbetsexamen 1849 och utnämndes 1850 till konrektor vid den danska lärdomsskolan i Haderslev. Då preussarna 1864 stängde skolan, flyttade han till Köpenhamn och inrättade der tillsammans med sina kamrater från Haderslev en skola, vid hvilken han sedan verkat. L. har skrifvit ett band Digte og sange (1870), men vunnit sitt förnämsta anseende såsom utmärkt öfversättare af engelska skaldeverk: "Shakspeares Dramatiske värker" (18 bd, 1861--70; 2:dra uppl. 1877--79), "Udvalgte dramatiske digte og fortällinger af Lord Byron" (2 bd, 1873--76) och Thomas Moores "Lalla Rookh" (1878). C. R.
Lemberg (fordom Lemburg l. Löwenburg), P. Lwów, hufvudstad i österrikiska "kronlandet" Galizien, ligger vid Peltew, en liten biflod till Bug, i en djup, trång kitteldal vid jernvägen mellan Krakov och Czernowitz. I början af 19:de årh. var L. en liten befäst stad med flere stora byar i sitt omedelbara granskap; men 1811 nedrefvos murarna och vallarna, hvilka förvandlades till promenader, och byarna hafva sedan småningom blifvit förstäder. Den gamla, egentliga staden upptager endast 24 har; förstäderna sträcka sig öfver 31 qvkm. Under 16:de och 17:de årh. var det stora antalet kyrkor och kloster det mest utmärkande för L. Nu har det omkr. 30 romersk- och grekisk-katolska kyrkor, ett dussin kloster jämte några kyrkor och kapell tillhörande andra bekännelser. L. är säte för Galiziens ståthållareämbete, landtdagen, den ena af landets öfverrätter och 3 ärkebiskopar (en romersk-katolsk, en grekisk-katolsk och en armenisk), en evangelisk superintendent och en öfverrabbin. Främst bland bildningsanstalterna står universitetet (stiftadt 1784 af Josef II, förnyadt 1817 af Frans I), med ett betydande bibliotek, botanisk trädgård m. m. Dessutom finnas 2 prestseminarier, 3 gymnasier (för polacker, tyskar och rutener), en teknisk akademi m. fl. läroanstalter. Det af grefve Ossolinski grundlagda "Nationalinstitutet" eger ett i synnerhet för polsk literatur vigtigt bibliotek (81,000 bd, 3,000 handskrifter) och fornsakssamling. 1880 hade staden 109,726 innev., af hvilka omkr. hälften äro rom. katoliker. L. är landets förnämsta industrioch handelsplats samt drifver en betydande handel med lin, hampa, linnevaror, läder, honing och vax, men hufvudsakligen med fårull. -- Leopolis anlades omkr. 1259 af den rutenske fursten Leo Danilovitj. 1340 eröfrades staden af polske konungen Kasimir den store, hvilken gaf den "magdeburgisk" rätt. Synnerligen vigtig såsom handelsstad blef L., sedan genom Konstantinopels eröfring af turkarna (1453) sjövägen till östra Europa spärrats. I slutet af Aug. 1704 intogs staden af Karl XII. Vid Polens första delning (1772) kom den till Österrike.
Lemcke, Karl, tysk estetiker, född i Schwerin 1831, blef professor i estetik och konsthistoria vid konstakademien i Amsterdam 1873, vid tekniska högskolan i Aachen 1876 samt vid
Källa: Project Runeberg ·
