Sida 539
Lemon ...
genom hvilket företag Finland bidrog till de internationella cirkumpolära observationsserierna under de nämnda åren. Ännu föreligga icke resultaten af denna expeditions verksamhet in extenso, men af hittills tillgängliga meddelanden af L. framgår, att han till sina tidigare resultat inom polarljusets teori vunnit ett kraftigt bevis. Det lyckades nämligen L. att med fysikaliska hjelpmedel frambringa en norrskensstråle öfver en fjälltopp, hvarigenom stöd vinnes för den satsen att polarljuset frambringas af en elektrisk ström från atmosferen till jordytan. I den vetenskapliga verlden har äfven mer än vanlig uppmärksamhet egnats dessa rön från den finska observationsorten. -- Bland öfriga arbeten af L. må nämnas hans Studier öfver sommarnattfrosterna samt medlen att förekomma deras härjningar (1881). Af Finska vetenskapssocieteten är L. medlem, likaså har han kallats till ledamot i den internationella polarkonferensen samt i "Société française de physique" (1884). A. R-y.
Lemströms kanal. Se Lemland.
Lemur, Lat., maki-slägtet (räf-apslägtet), zool., hör till familjen lemurer (Lemuridae), halfapornas afdelning (Prosimiae) af de fyrhändtas ordning och däggdjurens klass. Det utmärkes genom sitt långsträckta, räfvens liknande hufvud med måttligt stora ögon och öron, hvilka senare äro rikt hårbevuxna, ofta t. o. m. försedda med hårknippen. Öfverkäkens framtänder äro lika stora och stå båda i hvardera käkhalfvan framför den stora hörntanden. De bakre lemmarna äro betydligt längre än de främre. Vristen är icke förlängd. Händerna och fötterna äro ofvanpå tunnhåriga, svansen längre än kroppen och pelsen mjuk, undantagsvis äfven ullig. Dithörande arter lefva sällskapligt i Madagaskars och angränsande öars skogar, klättra hastigt och vigt, utföra långa språng från gren till gren och uppsöka sin af insekter och frukter bestående föda nattetid. Till sin natur äro dessa djur milda och fredliga, låta tämja sig med lätthet och kunna hålla länge ut i fångenskap. -- Mormakin, L. macaco, blir ungefär 90 cm. lång, hvaraf mer än hälften kommer på svansen. Hannen är mer eller mindre rent svart, stundom med en rödbrun skiftning på kroppens sidor och lemmarna. Honan är i allmänhet ljusare eller mörkare rostbrun (på ryggens midt någon gång stötande i purpurrödbrunt), med kinderna, svansen och fötterna enligt regeln hvitaktiga, blott undantagsvis rostbruna. -- Kattan, L. catta, blir 35 cm. lång, med 50 cm:s svans. Färgen vexlar från grå till roströd. Nosen och en ring omkring ögat äro svarta; ansigtet, öronen och kroppens undre sida äro hvita samt svansen försedd med svarta och hvita ringar. C. R. S.
Lemurerna, Lemuridae, zool., bilda en familj inom halfapornas afdelning (Prosimiae) och däggdjurens klass. De öfre framtänderna äro lodräta och i midten skilda åt genom en lucka; de undre stå tätt intill hvarandra och äro riktade framåt. De främre lemmarna äro kortare än de bakre, vristen stundom förlängdt, alla fingrarna (utom den andra i ordningen på bakre händerna) försedda med naglar och fjerde fingern längst på alla händerna. Dithörande djur äro hemma hufvudsakligen på Madagaskar och kringliggande öar, men äfven i mellersta Afrika från östra till vestra kusten samt på de syd-asiatiska öarna. Alla lefva de i större eller mindre skaror i skogarnas träd. Om dagen hålla de sig undangömda i skogarnas mörkaste ställen eller i trädhål och huka sig då ned eller rulla ihop sig för att sofva. I skymningen komma de i rörelse, låta höra sin oftast tämligen oangenäma och högljudda stämma samt gå ut för att söka sin föda. Härvid äro somliga mycket rörliga, men andra smyga försigtigt från gren till gren. Lemurerna äro i allmänhet föga begåfvade; alla äro skygga och rädda, men försvara sig modigt, då de fångas. -- Hit föras indri-slägtet, Lichanotus, maki-slägtet, Lemur, lori-slägtet, Stenops, och galagos- l. öron-maki-slägtet, Otolicnus. C. R. S.
Lemures, Lat. Se Larvae.
Lemuria, mytol. Se Larvae.
Lemuria, en hypotetisk kontinent i Indiska hafvet, hvilken teoretiskt konstruerades på 1860-talet af engelske zoologen Ph. L. Sclater för att fylla en lucka mellan Madagaskar, Ceylon och Sumatra. Dessa tre öar utmärka sig nämligen genom en synnerligen egendomlig öfverensstämmelse uti sin fauna (särskildt hvad beträffar lemurerna) och den skarpa kontrasten mellan deras djurverld samt den närbelägna afrikanska och asiatiska. Dertill kommer att malajiska folkstammar finnas både på de ostindiska öarna och det aflägsna Madagaskar, medan dessa folk äro helt och hållet främmande för det asiatiska fastlandet v. om Iravaddi. Man har ej trott sig kunna tillerkänna malajerna en så stor nautisk färdighet, att de uti längst förflutna tider skulle kunnat företaga någon större utflyttning tvärs öfver det stormiga Indiska hafvet, och någon annan väg hade de knappast kunnat taga, utan att lemna spår efter sig. L. skulle således hafva sjunkit i en så ny tid som den, under hvilken den malajiska folkstammen utbredde sig. Sedan den tiden kan den dock icke hafva sjunkit så djupt, och det borde derför uti Indiska hafvet finnas en hög kontinentplatå lik de öfriga verldsdelarna. Så förhåller det sig dock icke; tvärtom hafva lödningar visat, att Indiska hafvet bildar ett enda stort bäcken af samma djup och med samma jämna bottenyta som de öfriga verldshafven. Madagaskar, Seychellerna, Saya de Malhabanken m. fl. öar och ref ö. om Afrika äro blott åsformiga bihang till Afrikas högplatå; Ceylon och Indiska arkipelagen äro kustöar vid den asiatiska kontinenten. Ironiskt föreslår derför den tyske geografen O. Krümmel att benämna det breda och tämligen noga upplodade hafsbäckenet af omkr. 3,600 m. djup mellan Chagos-öarna, Ceylon och Sumatra "Lemuria-djupet". Hypotesen om L. har med stor öfvertygelse förfäktats af zoologer och antropologer, t. ex. A. R. Wallace och O. Peschel, ja man har t. o. m. betraktat L. som det sannolika urhemmet för menniskoslägtet, som enligt descendensteorien der först skall hafva utbildat sig från någon ap-art.
Källa: Project Runeberg · ·
