Sida 589
Leukippos ...
Gottfr. Keller hans dikter (2:dra uppl. 1880), hvilka utom lyrik innehålla tvänne epos, Hannibal och Penthesilea. Såväl genom stämningens djup som genom formens skönhet framstår L. der såsom en skald af hög rang.
Leutschau (lojt-; Magyar. Löcse, Slovak. Levocza), hufvudstad i ungerska komitatet Zips (Szepes), hör till följd af sitt läge och sina vackra gamla byggnader till de angenämaste städer i norra Ungern. Innevånarna, omkr. 7,000, mest tyskar och slovaker, sysselsätta sig hufvudsakligen med åkerbruk och boskapsskötsel, men i synnerhet med trädgårdsodling. Bi-afvel drifves ock i stor skala.
Leutze [lö'jtse], Emanuel, tysk-amerikansk målare, f. 1816 i Gmünd (Würtemberg), uppfostrades i Filadelfia, dit hans föräldrar flyttat i hans späda barndom. Sedan han i Amerika utan framgång sysselsatt sig med porträttering, begaf han sig 1841 till Düsseldorf för att studera dels vid konstakademien, dels under Lessings ledning. Efter att 1843 hafva någon tid studerat i München och besökt Italien återvände han 1845 till Düsseldorf, der han slog sig ned för en längre tid; men sedan 1859 var han bofast i Amerika. Han dog i Washington 1868. -- L:s område var historiemålningen, och hans styrka låg i färgen, som var naturlig och lätt, frisk och lysande. Dertill kom en ovanlig makt öfver ämnet, som han uppfattade fullt verkligt och behandlade virtuosmässigt, både hvad figurer och landskap beträffade. Högst stod han i tvänne skildringar ur det amerikanska frihetskriget, nämligen Washingtons öfvergång af Delaware (1852) och Slaget vid Monmouth (1854). För öfrigt målade han stämningsfulla bilder med ämnen ur andra lands historia, i synnerhet Englands, t. ex. Karl I:s sista soirée i Whitehall. Vid sin död var han sysselsatt med väggmålningar för Capitolium i Washington, ett arbete, som han ej hann fullborda.
Leuwarden. Se Leeuwarden.
Leuven [lö-], nederländska namnet på Louvain (se d. o.).
Leuven [lövä'ng], Adolphe de, fransk teaterförfattare af svensk härstamning, f. 1800, d. 1884, var son till grefve A. L. Ribbing, hvilken för delaktighet i mordsammansvärjningen mot Gustaf III dömts till landsflykt och då bosatt sig i Paris, der han hade antagit sin moders namn Löwen och gift sig med en fransyska. L. vardt tidigt bekant med A. Dumas d. ä. och skref sedan, vanligen i förening med denne eller andra fransmän, vådeviller, operett-texter, lustspel och dramer till ett antal af inemot 150 stycken. Han var sedan 1862 under flere år direktör för Opéra-comique. Af L:s pjeser har ett tjugotal gått öfver svensk scen. Han har såsom librettförfattare haft del i bl. a. "Postiljonen från Longjumeau", "Bryggaren i Preston", "Nürnbergerdockan", "En sommarnattsdröm", "Farinelli", "Advokaten Patelin" och "Mumbo-Gumbo-Gonggong den store".
Levaillant [lövaja'ng], François, fransk upptäcktsresande och ornitolog, f. 1753 i Paramaribo i nederländska Guyana, d. 1824 i Frankrike, besökte 1780--85 från Kap det inre Afrika samt skref Voyage dans l'intérieur de l'Afrique (1790; 2:dra uppl. 1803), Second voyage etc. (1796; 2:dra uppl. 1803), hvilka båda resebeskrifningar 1855 ännu en gång utgåfvos, och flere ornitologiska arbeten, såsom Histoire naturelle des oiseaux d'Afrique (6 bd, 1796--1812).
Lewald, Fanny, tysk romanförfattarinna, född i Königsberg 1811 af judiska föräldrar och beslägtad med författaren Johann Karl August L. (f. 1792, d. 1871), öfvergick vid 17 års ålder till kristendomen för att få gifta sig med en teol. kandidat, som hon höll kär. Hon ångrade dock snart detta steg och bröt trolofningen. I sitt 30:de år trädde hon in på författarebanan, gjorde derefter resor med sin fader och ingick 1854 äktenskap med skriftställaren Adolf Stahr. Till dennes död (1876) var deras hem i Berlin en literär "salong", och de företogo gemensamt flere längre resor. -- Ett sundt och skarpt förstånd framlyser ur L:s skrifter; af skapande inbillningskraft och känslovärme eger hon deremot ett knappare mått. Hennes iakttagelseförmåga är ovanligt fin och säker, hennes stil synnerligen klar. I sociala och politiska liksom i religiösa frågor är hon en afgjord fritänkerska. Till qvinnornas användande i nyttiga yrken har hon gifvit kraftiga impulser. Bland hennes arbeten må nämnas Jenny (1843; svensk öfvers. 1845), Italienisches bilderbuch (1847), Diogena (s. å.), i hvilken grefvinnan I. Hahn-Hahns romaner parodieras, Prinz Louis Ferdinand (1849; 2:dra uppl. 1859), Erinnerungen aus dem jahr 1848 (1850), Liebesbriefe (s. å.), Dünen- und berggeschichten (1851), England und Schottland, reisetagbuch (1852), Wandlungen (1853), Das mädchen von Hela (1860; 2:dra uppl. 1879), Meine lebensgeschichte (6 bd, 1861--63), Osterbriefe für die frauen (1863), Von geschlecht zu geschlecht (8 bd, 1863--65), Für und wider die frauen (1870; 2:dra uppl. 1875), Die erlöserin (1873), Benedict (1874; 2:dra uppl. 1883), Neue novellen (1877), Zu weihnachten (1880), Stella (1883). L:s Gesammelte werke i urval utgåfvos 1871--75, i 12 bd.
Levallois [lövallåa], Jules, fransk skriftställare, f. i Rouen 1829, var 1855--59 sekreterare åt Sainte-Beuve och biträdde då denne vid omarbetningen af "Histoire de Port-Royal" samt skötte 1859--72 literaturkritiken i "Opinion nationale". Bland L:s' skrifter märkas Critique militante (1862), Déisme et christianisme (1866), L'année d'un ermite (1870) och det sjelfständiga, värderika arbetet Corneille inconnu (1876).
Levang, sjöv. 1. En till rengöring af däck, segel m. m. afsedd borste med ett i sned riktning sittande skaft. -- 2. Namn på fasta rundjern, hvilka ombord på båtar eller fartyg tjena till fäste för block eller hakar. Sådana "levangar" begagnas t. ex. ofta på segelbåtar för att dervid hugga storseglets skotblock (se fig. å följ. sp., a). L. H.
Levanger, stad i Nordre Trondhjems amt (Norge), på södra kusten af Trondhjemsfjorden, omkr. 90 km. från Trondhjem. Det var
Källa: Project Runeberg ·
